Den förbjudna bilden
Detta är min blogg och jag publicerar tametusan vad jag vill! Detta må vara uttjatat nu och alla har nog hört talas om sidan trettiotreanledningar. Hemsidan presenterar 33 anledningar till varför feminism behövs och visar tydligt vilken otroligt snevriden värld vi lever i. Sexualisering och objektifiering av kvinnor är bara en bråkdel av vad som faktiskt sker i vår värld idag. Väljer därför att posta denna bild på min blogg, där varken facebook eller någon annan har rättighet att ta bort den. Vi finner diverse bilder på kvinnor, glamour-modeller och diverse mjukporr bilder över hela facebook. Men ren och skär biologi är dock inte tillåtet. Iallafall inte när det inte visas inoljat, på en fårfäll framför en brasa i en stuga med en retusherad kropp. SKÄRPNING!
Annica granskar - Celsiusdryck!
Jag har varit lite nyfiken på detta med senastionen Celsius. Jag talar inte om astronomen Anders Celsius utan om den ytterst populära energidrycken som blir hyllad till skyarna av träningsfanatikerna. Drycken ska i sig bränna i genomsnitt 100 kalorier och höja din ämnesomsättning med 12%! Att den sedan är helt fri från socker, fruktos, kolhydrater och konstgjord färg, plus att den är fylld med vitaminer ska väl enbart ses som en fördel. Så det var med spänning som jag provat min första celsiusdryck.
I drycken finner vi taurin, guarana extrakt, Grönt te (EGCG), koffein, glukuronolakton, ingefäraextrakt som sägs enligt celsius studier påskynda ämnesomsättningen och ge dig en extra energiboost.
Att koffein skapar en ökad vakenhet är nog känt för alla. Jag kan inte glömma hur Tom i ett av Tom och Jerry-avsnitten hinkar i sig kaffe för att hålla sig vaken när han vaktar platsen där Jerry befinner sig. I en Celsius finner vi 200mg koffein vilket vi kan likställa med 4 burkar Coca Cola eller två koppar kaffe. Guaranan innehåller även den koffein och bidrar till koffienhalten i drycken.
Ämnet taurin skapar kroppen själv. Det ämnet har många olika funktioner i kroppen så som att reglera cellernas vatten- och saltbalans och att hjälpa kroppen att ta upp fett ur tarmen. Exakt effekt och biverkning av detta ämne är något som ännu inte är fullt utrett enligt livsmedelsverket. Dock spekuleras det i att detta ämne kan ge den skadliga effekten av energidryck + alkohol vilket kan resultera i dödsfall.
Glukuronolakton bildas även i kroppen vid ämnesomsättning av kolhydrater och har inga skador på kroppen.
Ingefäraextrakt påstås av Celsius att vara bra för matsmältningen och nervsystemet. Enligt artikeln The Effects of Capsaicin and Capsiate on Energy Balance: Critical Review and Meta-analyses of Studies in Humans kan ämnet capsaicin som finns i exempelvis ingefära hjälpa vid viktkontroll, dock i en mycket blygsam utsträckning.
Drycken är sötad med sötningsmedlet Sukralos vilket är 500-600 gånger sötare än socker per viktenhet! Sötningsmedlet är inte lika massivt kritiserat som sötningen Aspartam men ifrågasätts kring bla. beroendet av socker. Sukralos ökar suget av socker (vilket i sig alla sötningsmedel gör). Dock bör man ha en tanke på att just Sukralos är bland det sötaste sötningsmedlet som finns ute på marknaden. Det är däremot bevisat är det svårt för naturen att bryta ned detta ämne som både går igenom vår kropp och reningsverk opåverkat och hamnar sedan i vår miljö.
Dock anser Celsius att drycken är framställd efter en mängd studier som genomförts. Av de 6 studierna som Celsius presenterar så har företaget själv finasierat många av studierna och fem av dessa sex studier är genomförda på samma universitet: University of Oklahoma. Försökspersonerna i samtliga studier har varit få och deras livsstil kontrollerades inte innan studien (angående matintag, koffeinkonsumtion, sömn, tobaksvanor osv.). Kontrollpersonerna gick även från att vara stillasittande personer till att börja träna och börja med celsius och annan koffeinfri-dryck. Att sedan studierna görs i jämnförelse med Celsius och Cola Light kan i sig ses som ett ifrågasättande då de jämnför deras "fettförbrännande" dryck med en dryck som inte ens ingår i gruppen enegeridrycker. Det blir som att jämnföra en kopp kaffe och ett glas vatten, vilken ger mest energi? Det som jag anser skulle vara intressant att veta är hur Celsius ställer sig i jämförelse med andra liknande drycker på marknaden.
Dock ska jag inte totalt förkasta celsius. Smaken var okej, kände mig en aning uppiggad och joggingturen gick precis som vanligt. För de som känner att en energidryck är det som behövs som en spark i baken så kan jag tänka mig att Celsius kan vara ett bra alternativ. Man ska aldrig förkasta en plasebo-effekt då tanken styr över kroppen till stor del!
Vad tycker du om energidrycker? Har du provat Celsius? Dela med dig av dina tankar i en kommentar!
Det var bättre förr...
Jag hoppas alla hade en fin valborgsmässoafton där ute! Själv blev det lugnt, middag med några vänner och med väldigt mätta magar gick vi till en brasa, tog ett instagramkort och gick hem igen. Valborgsmässoafton är väl kanske inte något för mig.
Jag är livrädd för smällare. Eller för sådant som smäller rent generellt. Jag är rädd för att diverse kroppsdelar ska avlägsna min från min kropp, alternativt att en raket ska skjutas i magen på mig och att jag dör. Det vill jag faktiskt inte.
Minns när vi var små. Då Valborgsmässoafton var något helt annat. Jag minns det med spänning och hur man fått en hög smällare av sina föräldrar (Ja gott folk. Jag har kommit så högt upp i åldern att jag kan säga; När jag var barn så var inte smällare olagligt). Det var med spänning och förväntan man gick ut på vägen där vi bodde och fick brorsan att tända några smällare. Och PANG va det small!
Sen vid brasan stod några tråkiga gamla vuxna och sjöng på någon sång som jag kopplade ihop med häxkonster och annat tjaffs. För i min värld så gjorde man hela Valborgsfirandet för att skrämma iväg häxorna som stannat kvar från påsk. Det var lite spännande och det var min rena pikt som "Skrajsen för smällare" var att ge min bror en näve för att tända och skrämma stackars häxorna. Annars gjorde jag mitt genom att kasta in en och en smällare i brasan och vänta på om man hörde något litet bang där innefrån.
Men friandet har ändrats. Jag är fortfrande lika rädd för smällare men någonstans har magin, spänningen och mysfaktorn att lukta eld om kläderna när man kommit hem försvunnit. Jag har blivit tagen av min tid och kommit upp i ålder. Jag går dit, klagar på kalla och blöta fötter, klagar på brasans storlek, tar ett kort och går hem. Klartt och betaltt!
Banankontakt
Jag jobbar, jobbar och jobbar. Solen skiner (inte nödvändigtvis varmt men...), fåglarna kvittrar och energin flödar i kroppen. Idag var jag ledig och det regnar, är riktigt kallt och jag känner mig allmänt trött och uttråkad. Det liksom bara är så mina lediga dagar!
Men det fick inte stoppa mig, jag kom mig ut och gick på affären och köpte hem ett helt lass bananer. Har kollat upp många nya "nyttiga" recept på diverse mat och ALLT innehåller banan. Är det inte i glass så är det i pannkaka eller vad som helst. Tydligen verkar banan vara It-grejen för alla träningsfreaks där ute och jag är inte sen att apa efter (Uppmärksamma kopplingen mellan bananen och att jag apar efter. Ser ni, jag har humor jag med). Nog talat om bananer.
Onekligen grå dag.
Dagen har varit grå, regnig och svinkall. Ändå tog jag mig ut och jagades av Zombies runt ön. Gick bättre än förra gången jag tog rundan där och sedan om det är för att konditionen börjar bli bättre eller att Zombisarna sätter eld i baken på mig har jag nog osagt.
Hårbesvär
Jag är i ett enormt behov att klippa mig. Eller snarare mitt hår är i ett enorm behov av det. Det går av, är sprött och frissigt (ett ord som tydligen var helt nytt för min far till för bara någon dag sedan). Dock har jag en hat-kärlek till att klippa mig. Det är verkligen superkul att få göra något nytt, ändra stil och känna sig sådär härligt fräsch uppe på huvudet. Dock är stegen till att gå till frisören långa av två anledningar.
1. Håret blir kortare.
Senast jag klippte mig var i en mörk salong i Hurghada där ljuset och ACn hade lagt av precis när jag kom. Hon som klippte mig pratade definitivt inte svenska och inte heller engelska. Så jag försökte göra mig förstådd med den lättaste engelskan jag kunde komma på medan hon stod och pratade ryska med mig som om det var universal-språket i världen. Det är det inte. Klippningen var inte alls något trevligt och det blev skevt och vint. Vill inte att det ska bli lika hemskt och kort igen.
2. Det kostar en halv förmögenhet.
Hur kan det vara så dyrt att klippa håret? Ska man göra någon stor förändring så kanske inte de 500 kronorna känns sådär jättemycket då man verkligen vill att det ska bli snyggt. Men för mig som egentligen inte bryr mig avsevärt mycket om mina toppar är spikraka känns det som ett rån. Hade jag hittat en jättedjup potta hade jag lätt satt den på huvudet och gjort en pottklippning av en längre variant. Jag vill ju faktiskt bara bort med mina toppar och de topparna är allt annat än värt 500 kronor.
Har någon förslag eller tips på någon som klipper håret till en billig peng i Umeå/Övik-området. Tveka inte att slänga in en kommentar.
Du kommer få kramp och DÖ!
Sitter här i godan ro och dricker det sista ut min kaffekopp. Försöker hitta lite girlpower-musik som ska få strömma in i mina öron under dagens joggingrunda. Det känns passade idag!
Dock är den eviga väntan tills jag ger mig ut alldeles för lång. Det blev en sen frukost för mig då städning och disk kom före denna morgon. Samtidigt vill jag inte få håll, mjälthugg, mjölktugg eller vad ni nu vill kalla det. Okärt barn har många namn.
Tänker att en timme är nog en okej tid att vänta. Det är ju iallafall det man blir intutad när man står på stranden en kall julidag och vill hoppa i havet. "Du har nyss ätit Annica! Du får vänta en timme annars kan du få kramp och DÖÖÖ!". Nä. så sa kanske inte mina föräldrar, men det var det jag hörde i mitt huvud. Dö är ju faktiskt det sista jag vill.
Ska testa att söka mig till ett nytt spår idag. Jakten på den ultimata joggingrundan i närheten av stan fortsätter. Sist körde jag genom Teg till Ön och runt. Var en ganska trevlig runda men kanske lite för kort, för mycket trafik och asfalt hela vägen. Att jogga i diket med det upptinade hundbajset är visserligen en sport i sig. Man får hoppa, svänga och dribbla sig fram mellan de illaluktande högarna från alldeles för lata hundägare. Det kanske har sin charm ändå, eller kanske inte...
BTW. Googla inte på "poop". Det är inte en trevlig upplevelse.
Motivationshöjare, någon?
Precis varit ute på en runda runt kära Höglandssjön i Örnsköldsvik. Dock gick det sämre än sämst och jag måste verkligen finna någon motivationshöjare för att få igång mig inför blodomloppet som har startskott snart. Med vad ökar motivationen att träna?
Förra sommaren efter en löprunda.
Kanske har jag några egna tips att ge mig själv såhär ett år senare?
Kanske har jag några egna tips att ge mig själv såhär ett år senare?
Nya träningskläder?
Helt klart en motivationshöjare! Har sedan jag kommit hem sökt med ljus och lykta efter ett par nya löpskor men de jag vill ha är självklart slutsålda överallt! Sådär sprack ju min första motivationshöjare.
En härlig träningsrunda?
Jag har inte hittat den perfekta rundan hemma i Umeå ännu. Bor inne i stan och att jogga bland rödljus har aldrig varit min grej. Men jag söker vidare.Tävlings-Träningskompis?
Jag älskar att tävla mot andra. Det kan vara i löpspåret, på gymmet, på promenaden med hunden. Det spelar ingen roll. Jag vill vara bäst, I ALLT! Jag vill och ska ligga etta. Denna tävling behöver inte vara uttalad utan ibland väljer jag ut mina icket-ont vetande offer som i sin tur alltid kommer sist! Men just nu är det ensamt, både i löpspår och bland vännerna.Bättre resultat?
Vem vill inte ge extra krut på träningen när man ser sina resultat bli bättre, kläderna större och kroppen får en annan hållning? Men när man inte befinner sig där än är det svårt att höja motivationen med en tanke på att det i framtiden lär bli bättre. Resultat = motivationshöjare. Botten = F#ck this!
Har ni några träningstips, motivationshöjare eller annan information att dela med er av? Tveka inte att skriva en kommentar.
Jag är kanske inte fullkomligt ärlig.
Hittade en såndär motivtionsbild på facebook denna morgon när jag satt i lugnan ro och drack mitt kaffe. Denna bild var väl egentligen som alla andra men den fick min hjärna att snurra något extra varv och jag började fundera på detta med lögner, vita lögner och sådant man säger för att bara göra någon glad.
Vart står jag i tanken kring denna typ av lögner? Minns när man gick gymnasiet och man ständigt matades av "Var dig själv!" "Säg sådant du står för!" "Var ärlig!" och "Håll dig till sanningen". I de flesta fall så stämmer ju dessa påståenden och jag tycker att ärlighet och sanning är något man ska eftersträva. Men samtidigt så måste jag stå fast vid att jag tycker att vita lögner också är bra.
Exempelvis kanske du möter en kompis och hon har på en sig en ny tröja. Du förstår att den är ny för din kompis skiner sådär lite extra när hon ser dina ögon granska den nya t-shirten. Tidigare i veckan kanske din kompis informerat dig om den där tröjan hon hittat på rean på H&M som hon tyckte var jättefin och kostade ynka 30 kronor. För dig är det kanske bara en helt vanligt, ickespeciell T-shirt, men för henne är det något hon känner sig fin i. Kanske är jag en ond person. Ond, falsk och hemsk. Men jag skulle verkligen inte ha något problem att säga att tröjan är fin trots att den är totalt normal och kanske tillockmed intetsägande i mina ögon.
För någonstans får man tänka på att sanningen kan såra och att vi är alla sköra människor som grundar vårat mående mycket i vad andra tänker och tycker om oss. Man får kanske ställa sig frågan då man står där framför sin kompis i den nya tröjan och hon väntar förväntansfullt på att få höra vad tycker om hennes kap, ifall man ska hålla sig till sanningen, såra, men iallafall vara sann i sin tanke eller ifall man kan stäcka sig själv till att istället för att säga "Den där tröjan var väl inget speciellt", säga "gud va fin du är idag. Är detta det bra kapet du gjorde på H&M?".
Någonstans kan en lögn bli ett av det mest osjälviskaste som finns i mina ögon. Det kan bli något där du förbiser dig själv för att istället lyfta något annan. Det sägs ju att det är bara är starka personer som kan lyfta andra upp (såväl fysiskt som psykiskt). Någonstans kanske detta är sant.
Att sakna någon.
Då sitter man här ensam hemma efter en hel helg med en massa skoj. Det har varit Spex och sedan har tjejerna mina varit här och hälsat på igår. Det har verkligen varit en toppenhelg och solen har lyst och värmen försöker slå sig in här i norrland. Men nu är alla hemma och livet återgår till vad det var innan helgens bravader drog igång.
Vardagen, den fruktade vardagen. Ibland önskar jag att någon skulle förstå hur det känns att ständigt sakna någon. Mina kompisar går hem till sina sambos, alternativt har ständig kontakt med "the special one" över telefon, söta små sms eller ett samtal här och var. Istället sitter jag klistrad till en dator och hoppas att internet ska vara så pass starkt att jag faktiskt kan skypea med webbcameran på.
Jag önskar att även jag kunde få mysa upp i soffan en söndagkväll iförd mjukisbyxor och titta på någon film tillsammans med min kärlek. Eller kunna planera att gå ut och äta och njuta av varandras sällskap, att inte ha flera 1000tals mil ifrån varandra. Att kunna se fram emot en film som snart kommer på bio och planera att gå och se den eller varför inte kunna överraska varandra med en romantisk middag hemma för två.
Men nä, mitt liv ser helt annorlunda ut. För mig handlar istället vardagen just nu om visum, skype, önskan, längtan, problem, internet, avstånd och saknad.
Morgonsvammel-stund har guld i mund.
Gick upp med tuppen av någon konstig anledning idag. Kanske var jag rädd att missa min tid hos tandhyginisten idag vilket resluterade i att jag saktna men säkert rullade ur sängen vid 7-tiden imorse.
Tandläkaren.. Vad finns att säga om dessa dagar. Jag har en otrolig tandläkarfobi och det känns fruktansvärt hemskt att jag snart kommer sitta i den där tandläkarstolen medan hyginisten petar runt med den där vassa manicken som skulle kunna agera mordvapen i vilket skräckfilm som helst. Men nä, jag måste ta mig samman och göra detta. It is for my own good!
Cartoon-nails
Annars gjorde jag om mina naglar igår igen! Börjar förstå vad Mido menar att jag gör nya naglar varannan dag (vilket är något han är totalt ointresserad av, men ändå ska jag flasha mina naglar varje gång i kameran). Men jag försökte häromdagen att göra "Cartoon-nails" vilket blev lite av ett failure. Det kan bli så när man ska försöka med något nytt och inte riktigt hittat någon teknik för att få det att även sitta bra på nageln. Så nagellacket började ramla av redan dagen efter! Så igår blev det nya naglar vilket kanske inte i sig var så fräsigt. Men iallafall är nagellacket kvar på naglarna även idag! Det är ett framsteg!
En ledig dag.
Nu har jag jobbar fem heldagar vilket har resulterat i att jag känner mig nästan främmande i mitt hem, Har den senaste tiden spenderat mer tid på jobbet för att sedan ta mig hem vid 22.00 snåret och går mot jobbet igen runt halv åtta på morgonen.
Ibland är jobbet ganska lugnt på morgonen.
Så jag kollade på fem myror är fler än fyra elefanter och lärde mig om bokstaven Ö.
Så jag kollade på fem myror är fler än fyra elefanter och lärde mig om bokstaven Ö.
Men nu har jag en ledig dag och allt måste göras. Det ska städas, handlas, donas och fixas. Hade tänkt börja dagen med en jogging-sväng men regnet stoppade mig. Så får ta mig ut om någon timme kanske. Måste verkligen komma igång. Inte länge kvar till blodomloppet och jag är nog i min värsta form på länge. Men skam den som ger sig och med vilja kan man göra det mesta.
Men innan joggning och handling sker så ska golven skuras och sängen bäddas. Jag hoppas alla tar det lugnt där ute och tar hand om varandra.
Denna längtan.
Vi människor här i Sverige är ju ganska roliga ändå. Eller nu kanske jag inte ska generalisera och dra alla över samma kant. Jag kanske bör inringa mig på människor i norrland är ganska roliga, eller människor i Örnsköldsvik är ganska roliga, eller mina vänner på Facebook är ganska roliga ändå. För det är ju ett himla tjat om detta med vår. Nu har snön dalat ner över både Örnsköldsvik och Umeå och överallt är det chockade människor. "Men såhär mycket snö ska det inte komma i April". Men nu måste jag ju erkänna att det är faktiskt samma visa varje år.
Maj förra året.
Förra året i maj var jag på väg till min andra resa till Egypten. Minns att det började snöa på min resdag ner till Stockholm och då skallade den välkända klagan vid denna årstid: "men när kommer våren då?". Idag virvlar snön ner och det är faktiskt bara april. Så om vi ska tro på min blogg angående vädret så kan vi lungt konstatera att vi får tålmodigt vänta lite till.
På väg mot Umeå idag - snön virvlar runt.
Back to work
Imorgon börjar jag jobba igen. Ser mycket fram emot att återgå till social psykiatrin och även att befinna mig i Umeå igen. Jag kan lova er att det har varit stora problem med att få en lägenhet och än står jag faktiskt lägenhetslös. Har dock turen att Ramona öppnar sin duschlösa lägenhet för mig nu i Mars och förhoppningsvis blir jag sedan "öst på stan"are. Finns massor av människor som vill hyra ut sina lägenheter bara för kortare perioder och till en början var jag emot det. Jag ville ha något mer bestående då jag vet att dagen som Mido kommer till Sverige närmar sig med stormsteg. Men den som är i behov kan ändra sin uppfattning ibland. Så säger nog ja till en lägenhet som jag får möjlighet att bo i under fyra månader. Kanske har jag hunnit fått något mer bestående efter dessa månader, alternativt kanske jag lämnar Umeå.
Förra vintern i Umeå.
Imorgon bitti åker jag upp till Umeå och får återse min gamla stad och mitt gamla jobb. Antar att mycket har förändras, men ser fram emot att komma ifrån pappas källare och få vara lite på egen hand.
Spring is coming
Vilken underbar dag det är idag här i norr. Har precis varit ute och tagit en långpromenad med pappa och hunden Karin. Överallt ser man hur det töar (på gott och ont med tanke på upptinat hundbajs och bilar som skvätter vatten.). Men vad gör det när man känner att våren är på väg?
Such a wonderful day! I took a log walk today with my dad and their dog Karin. You could see that the spring trying to take overhand over the winter. You can see it everywhere (that is both good and bad when you think about the dogpoo showing up and water all over the streets). But that totally alright when you think about the spring and summer coming.
The Northern Lights
Har nu spenderat en helg hos min mamma. Jag har stickat, sett skräckfilm och ätit mammas goda mat. Detta har säkert resulterat i några extra kilo och en hög mardrömmar om spöken. Är tydligen inte lika hårdhudad som jag var när jag åkte till Egypten. För vi ser alltid skräckfilmer och aldrig har jag haft en mardröm av dem. Men nu under två nätter så har jag varit i kontakt med spöken i mina drömmar. Kanske är det dags att se något mer glatt innan jag kryper till sängs?
Såhär bra fotar man natthimlen med min Sony Ericsson Xperia Arc.
Igår var vi ute under kvällen och hela himlen var full av norrsken. Va underbart det var. Klar himmel, perfekt måne och stjärnklart med en flod av norrsken som spreds över himlen. Det får en verkligen att känna att vi har det väldigt vackert här. När jag åkte hem från mitt jobb efter ett kvällspass satt jag ofta i bussen och tittade ut på himlen. Då såg man alltid några stjärnfall på den fantastiska stjärnhimlen i öknen. Här får jag däremot möjligheten att se norrsken, något som jag inte sett på många år.
I have spend my weekend at my mums in the small society Mellansel in the middle of nowhere. I have done knitwear, seen horror-movies and eaten my mums fabulous food. I guess the results of this weekend has been a few extra kilo and some nightmares about ghosts. We always had horror-night when I'm here and before my time in Egypt I was never afraid. But now it is totally different. Maybe i should watch something more happy before I go to bed in night?
Yesterday we went out and the whole sky was full of the northern lights. It is so beautiful! The sky was clear, the moon was perfect and the stars was shining and in the middle of all of that there was a stream of this green light floating over the sky. For someone who never really seen it it is hard to explain how beautiful it is. If its really quiet you can hear the lights floating over the sky. It is amazing!
After my evening shift in Egypt I enjoyed to sit by the window in the bus and look out. I always saw shooting starts on the beautiful night sky in the desert. And here in Sweden I had the opportunity to see another beauty of the nature - the northern lights. I'm lucky!
Android-appen är här!
Bye Sweden!
Det har blivit en hel del tidsinställda inlägg, jag vet! Men jag vill att nu följer med på min resa så gott ni kan från era dataskärmar. Just nu sitter jag på Arlanda, eller lite mer troligt sitter jag i ett flygplan och säkert ojjar jag mig över att jag glömt något himla väsentligt!
Minns när jag åkte ner mot Arlanda i maj för att för första gången åka mot Egypten ensam. På tåget kom jag då i kontakt med en tjej som var påväg mot arlanda för att åka vidare till Skottland. Hon frågade mig vad jag glömt och ljudligt suckade jag över att jag glömt min drickyoughurt i kylskåpet hemma i Umeå. Kan lova att hon brast i skratt. En drickyoughurt? Vad är det att glömma tyckte hon, som hade glömt både det ena och det andra som jag skulle bli tokig om jag hade lämnat kvar hemma. Trots att jag är en person som sparar allt till sista sekunden så verkar jag ändå packa med det mesta. Men slår vad om att jag glömt något!
Hur som helst så väntar inga fler tidsinställda inlägg för bloggen. Utan nu ska jag ta mig från Arlanda mot Istanbul och sedan bege mig mot Egyptens huvudstad Cairo. Mycket kan hinna ske på vägen. Kanske lär sig grisar äntligen att flyga och kanske går jag vilse och slår läger inne på Istanbuls flygplats. Vem vet. Nästa gång ett inlägg kommer ut så befinner jag med i ett varmt land med min M♥ och då får ni veta alla otroliga upptåg som kan ha skett under min resa.
Men tills dess, simma lugnt och jag älskar er!
I know I used the the time-decider alot recently! It makes it possible to write a post here on my blog and decide when it should be posted. But I use it so much just because I want all of you to be a part of my trip as long as you can from your computer. Right now I'm guessing that I'm sitting in an airplane and worry about all the stuff i forgot to bring.
I remember the first time I went to Egypt all by myself. On the train to Stockholm I met a girl who was on her way to travel to. She asked me if i forgot anything and i said to hear with my sad voice that I forgot some food that I wanted to eat on the airport. She started laughing so hard. She had forgot this and that and some of the other stuff so she thought that me, forgetting my breakfast, was hilarious. So I hope you all see, even if I save all the things i have til the last minute, I get almost everything I wanted to bring!
Anyway, there is no more posts on its way right now. Now I will go from arlanda in Stockholm to Istanbul and hopefully end up in Cairo. I guess that alot of things can happen on the way. Who know, maybe pigs can fly and maybe I'm lost at Istanbuls airport. I will let you know next time i write from my new home in Egypt where i live with my M♥!
Until then, take it easy and I love you all!
Att lämna.
Nu sitter jag troligtvis på ett plan som faktiskt bara ska ta mig till vår svenska huvudstad Stockholm. Den biten är inte så farlig för än har jag faktiskt inte lämnat Sverige, men snart kommer det att se.
Den flytt jag gör nu känns både med sorg och glädje, vill jag lova. Hatar tanken på att lämna min familj, den bästa familjen i hela världen. Hatar att de ska vara oroliga för mig, ledsna för att de inte kan träffa mig och rädda för att något kommer ske. Jag ogillar tanken på att jag inte stannar i Sverige och söker mig ett jobb och kanske sätter mig ned någonstans och gör dem stolta. Men någonstans tror jag att de är stolta över mig ändå, att jag vågar prova mina vingar och vågar lita på min egen magkänsla.
Hatar att jag lämnar mina fantastiska vänner som jag har här. Vänner som jag faktiskt ser som mina systrar och som jag delar mitt hjärta och min själ med. Jag vet att de finns kvar och jag vet att jag kommer tillbaka. Men det känns tungt att veta att vi inte kommer kunna spontan-ses alls.
Nu sitter jag som sagt på mitt plan och är påväg ut på mitt äventyr. Jag vet att alla här hemma står och hejjar på mig, stöttar mig, om än med tårar i ögonen och stolthet i hjärtat. Jag vet också att jag sitter på ett plan med glädje och sorg, förväntasfullt och nervöst, lyckligt och plågsamt. Allt på en och samma gång. Men nu är jag iallafall på väg...
Hopefully I'm on a plane right now and I'm on my way to our beautiful capital Stockholm. This short trip isn't that bad, because I haven't left Sweden yet, but soon I will.
My decision to move give me both so much joy and happiness and a part of sorrow and sadness. I hate that I will leave my family, the best and loving family in the world. I hate that they will be worried about me, sad because they can't see me and afraid that something will happen. I don't like the thought that I didn't stayed and searched fr a job, settled down and made my parents proud. But somehow I think they are. I think they are proud that they raised a girl that have the courage to trust herself and know whats right or wrong. They have raised a girl to believe that she can do anything and that everything will be fine in the end.
I hate that I leave all my wonderful friends that I have. Friends that i consider to be my sisters and the persons that i can share my heart and soul to. But I know that me real friends will be even if I'm living in another country and sooner or later I will be back.
As I said before, I'm hopefully on the airplane right now, on my way to a big adventure! I know I leave all my friends and family here and that they all is cheering for me, support me, with tears in their eyes and the feeling of proud in their heart. I guess I'm on the plane feeling happiness and sorrow, excitement and worries, easy and hard - everything at the same time! But now I'm finally on the way and soon I can feel at home again, with the person I love.
The day has come!
Resedagen har kommit och nu ska mycket hinnas med innan planet har tänkt att lyfta. Jag har knappt packat klart och en del av mina kläder hänger på tork. Men jag känner inte stressen....
Kommer resa med Turkish airlines för första gången och mellanlanda helt ensam på Istanbuls flygplats. Många kanske tror att jag är nervös för att flytta över till ett annat land men så är det inte. Jag är nervös över att flyga, att mitt bagage kommer försvinna, att jag går vilse på Istanbuls flygplats eller att jag helt missar mitt flyg där. Sådant är jag nervös över just nu och får närmast panikkänslor när jag tänker på det. Jag hatar verkligen att resa själv och speciellt när jag inte har jättelång tid mellan mina flygningar. Mindre saker får mig att bli nojjig om vi säger så.Men iallafall, bara några timmar kvar och sedan är jag påväg. Dags att slutföra packningen!
The time has come! The day for my departure is here and I have so many things to take care of before I need to go to the airport. I don't want to stress you all out but I haven't really packed all the things I will bring yet and today is the day! Isn't this so much me and my way of living? Save everything for the last minute because is so fun panicking!
This is the first time for me to travel with an airline called Turkish airlines. And this will be the first time for me to make a stop in a new country all by myself. Many of you might think that I'm nervous about moving to a new country but that's all wrong. I'm really nervous about traveling by myself. I'm afraid because I have to fly by myself, I'm afraid that my baggage will disappear or that I will get lost on the airport in Istanbul.
Anyway, it's just a few more hours and then I will be on my way. Maybe it's time to make my bags ready?
One day left
Nu är det bara en dag kvar sen är äventyret igång. Om 24 timmar börjar min resa från Örnsköldsvik, mot umeå för att sedan landa i Stockholm och bege mig ut i vida världen med slutdestination Egypten. Tänka sig så konstigt livet ter sig ibland.
Den 22 mars detta år valde jag och Sandra att bege oss på en spontan resa till Egypten. Det hade varit en stor dröm för oss båda att komma till detta sagolika land med så mycket historia, så många sevärdheter och även ett av världens underverk! Mycket mindre visste vi då att denna resa skulle vara långt ifrån våra vanliga resor som vi gjort tidigare.
Egentligen vet jag inte vad som hände när vi bestämde oss att tacka ja till erbjudandet att följa med guiden Ahmed som var med oss på vår snorkeltur i Sharm El Naga. Han skulle visa oss en resturang inne i staden och av något helt outgrundlig anledning tackade vi ja till lite sällskap. Kanske var det bristen på mod att ge oss ut ensam på de Egyptiska gatorna eller så var det bara att de Egyptier vi hade mött på tidigare utflykter verkade så trevliga, vem vet.
Efter vi tackade ja till den kvällen där vi faktiskt aldrig kom till någon resturang utan hamnade utanför en shop och rökte shisha istället med Ahmed och hans vän Islam så valde vi att vara mer öppna mot folket där. Nästa person som vi skulle träffa blev då Mido. Vi satt på ett café och pratade medan han fixade en DVDfilm till oss från vår snorkeltur som vi varit på. Lite visste jag då att jag skulle bara några månader senare flytta för att bo tillsammans med just honom.
The first time we met
Men han snurrade verkligen min värld på plats. Låter kanske klyshigt och töntigt. Men någonstans såg han faktiskt vem jag var och han märkte tydligt att jag hade alla dessa fasader uppe för att ge sken av en glad, supersocial och sprallig blond tjej. Men jag antar att han kom in på djupet. På denna väg så växte ett intresse till kärlek och nu till ett samboskap i ett nytt land. Vissa människor kanske tycker jag är helt ute och cyklar då jag ger mig in på detta efter så kort tid. Andra kanske tycker det är enbart galenskap. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte. Jag är lyckligare än på länge och stolt över att jag faktiskt funnit kärleken efter så många år med tankar om att gräset troligen är grönare på andra sidan. Mitt gräs är grönt och här vill jag stanna.
One day left and then the adventure will begin. Just 24 more hours and I will start my journey from Örnsköldsvik, to Umeå and then fly to Stockholm and start to travel out in the world with my final destination - Egypt! Isn't it amazing what the life will bring to us?
On march 22 I traveled with my friend Sandra to Egypt. It was a long time dream for both of us to see this historical country with all this mysterious and fantastic things to visit. The trip wasn't perfectly planned because we booked the flight very spontaneously. And little did we know that just that trip would be alot different from the other ones that we have done before.
I don't know why we said yes to go with our guide from the Sharm El Naga trip to visit a nice fishrestaurant but somehow we did. This is not near how me and Sandra act when we are travelling. Usually we don't talk to anyone and little less hang out with them on the evening but something made us feel that brave to really say yes to meet him up later.
We never ended up on that restaurant. Instead we sat outside Ahmeds friends shop and smoked shisha and just watched the Egyptian life happen in the streets. And after that evening we felt more safe and said yes to meet another person - Mido.
We sat at a café and talked while he burned a copy of an DVD from the snorkel-trip that we went to earlier. Isn't it amazing that in just 24 hours I will start my journey to live with him? But he really turned my life to a good side and I couldn't hide anything from him. He saw me for the girl that I am and he really looked pass all that bubbly, blonde personality that I usually show off. I know some of you out there think I'm crazy for moving to him after just a few months but really, I don't care about that. He makes me happy. After so many years thinking that the grass is greener on the other side I finally look at my own grass and feel that it's so much brighter that everybody else. I finally found the person I love and soon I will be with him.