dan före dan före dan före resedan...
Om tre dagar sitter jag och Sandra på planet mot Tunisien! Galet vad skönt det kommer bli. Jag har som inte riktigt förstått det ännu bara. Skrev ut biljetterna härom dagen och då kom ju självklart lite känsla. Snart far vi! Men känslan försvann dagen efter då man var tillbaka i den gråa vardagen och regnet smattrade på fönsterrutan.
Har varit i kontakt med våra guider nere i Tunisien redan och till min förskräckelse så verkar inte tredagars turen i södra Tunisien vara bokningsbar! Jag som hade sån stor lust att göra den resan. Men tvådagars turen finns troligen fortfarande så man får väl kanske ta den istället? Annars verkar det ska bli riktigt fint väder i början av våran resa enligt yr.no. Skulle först regna på söndagen (vår första dag i Sousse) men det har nu uppdaterats till växlande molnighet. Annars kan vi nog räkna med 28-34 grader varmt och sol.
Har varit i kontakt med våra guider nere i Tunisien redan och till min förskräckelse så verkar inte tredagars turen i södra Tunisien vara bokningsbar! Jag som hade sån stor lust att göra den resan. Men tvådagars turen finns troligen fortfarande så man får väl kanske ta den istället? Annars verkar det ska bli riktigt fint väder i början av våran resa enligt yr.no. Skulle först regna på söndagen (vår första dag i Sousse) men det har nu uppdaterats till växlande molnighet. Annars kan vi nog räkna med 28-34 grader varmt och sol.
Marhaba
Två veckor kvar. Ynka två veckor till sol, bad och härligt liv i ett helt nytt land. Jag längtar! Tänkte gå igenom resan för er, när vi far och vad vi kanske kommer att göra i Afrika under våra två veckor.
Den 14 augusti klockan 17.30 går flyget från Arlanda till Enfidha. Vi bör landa omkring 20.20 så resan tar bara 3 timmar och 50 minuter. Det är en stor skillnad om man jämför den enormt långa resan till Indien. Vi kommer bo på ett litet hotell som heter Kaiser i ett dubbelrum med balkong och frukost. Lunch och middag får vi alltså jaga reda på själv. Men runt om hotellet finns många bra resturanger som även har ett billigt pris. Så att få tag i mat kommer inte bli något problem.
Men vad äter man då i Tunisien? kanske ni undrar och jag kan då berätta att det är mycket cous cous och stark mat som gäller. Folk har iallafall rekomenderat hchapatti (nått slags starkt pitabröd) och Salata Mechouia som är en salladsröra som innehåller hackade, grillade tomater, lök och grönpepparfrukt. Men vad vi kommer äta tar vi när vi kommer dit. Kommer snarare att bli det som är lättast att uttala, för hur uttalar man Salata Mechouia?
Annars finns det mycket att upptäcka i Sousse. Tunisien var befolkat redan 1200 f.Kr. och slutligen grundades Kartago 814 f.Kr. vilket snabbt blev den mäktigaste och rikaste staden i hela västra medelhavsområdet. Ett halvt sekel efter detta grundades Rom och de såg snabbt Kartagos möjligheter och krig bröt ut. Landet blev tillslut en romersk koloni och fortfarande finns mycket kvar från romarnas tid i Tunisien. En av dessa lämningar som finns kvar i Tunisien är El Djem som jag självklart ska uppleva. Den sägs vara nästan lika stor som Colosseum och mer välbevarad!
Sedan ska självklart saharaöknen upplevas under en natt med en dromedartur i sol-upp/nedgången. Tänk vilken upplevelse att se stjärnorna på himmelen i saharaöknen. Ingen stjärnhimmel ska väl vara lika vacker som den har man hört. Detta ska då upplevas genom en 3 dagars tur genom södra Tunisien. Då kommer vi under första dagen uppleva El Djem, oasen Gabes, grottbyn Matmata för att sedan ta oss vidare ut mot sandhavet och oasen Douz där övernattnings sker. Under andra dagen börjar man tidigt med att ta sig ut i öknen för en dromedartur i soluppgången för att sedan hoppa på bussen som tar oss till saltöknen Chott el Djerid. Sedan blir det landcruisers till bergsoasen Chebika och sedan vidare till Ong Djmel där kulisser från en av star wars filmerna väntar på oss. Sista dagen upplevs Sufetula som är en gammal romersk koloni - en mycket imponerade ruinstad och den heliga staden Kairouan. Snacka om mycket som man kan få uppleva under enbart tre korta dagar. 
Det finns så mycket att se att jag inte ver hur jag och Sandra ska få tiden att räcka till under de två veckorna. För självklart måste man också ha någon lat dag på stranden, uppleva den gamla medinan och åka piratbåt på havet. Men hur som helst längtar jag väldigt mycket till att få uppleva någon annat är flyttkartonger och jobbet. bara 14 dagar kvar till 14 dagars äventyr!
Skallbergsgrottorna
Norrland bjuder på många fina miljöer och jag och Sandra har gett oss tusan till att uppleva det mesta av dem i vårat område. I lördags var det dags för utmaningen - skallbergsgrottorna. Skallbergsgrottorna är Nordens största urbergsgrottor och om jag kom ihåg rätt skapades de av inlandsisen som en gång fanns här. 
Det var riktigt varmt vill jag lova och solen stekte på bra där inne i skogen. Som vanligt är det alltid dåligt skyltat men detta tog nästan priset. Fanns en skylt som vi hittade (efter vi har snurrat runt i skogen ett tag) som ledde oss till Skallbergs stugan. Vi passade på att gå in där och det gjorde vi rätt i. Jag skrev lite kort i gästboken och beklagade mig över hur varmt det var så att framtida besökare kunde tycka synd om Sandra och mig. Efter det tittade vi på några gamla kartor över både området och grottorna och kom snabbt fram till vilken håll vi skulle gå för att hitta till grottan. Så med förväntan lämnade vi stugan och begav oss mot grottorna och mörkret.
Efter en kort promenad i rätt riktning nådde vi en smal, djup och lång skreva som vi tydligen skulle ner i. Nu börjar äventyret! Skrevan när nästan lika bred som man själv är så man fick gå på sidan mest hela tiden. Det var också riktigt djupt man skulle ner vilket gjorde det lite pirrigt. Sandra är väldigt höjdrädd så försökte även prata med henne medans man själv började oroa sig för vad som väntade nere på botten.
Tillslut kom vi ner och upptäckte då grottingången (det som är inringat på bilden). Hjälmen var på och min lilla ficklampa hängde runt halsen - vi var redo! Vi klättrade uppför de sista stegarna och nådde tillslut det lilla hålet och det var verkligen kolsvart där inne. Man såg ingenting! Visst var det bra med en ficklampa men skulle nog föredragit en pannlampa eftersom jag fick lov att stanna upp, lysa och kolla vart jag skulle och sedan försöka ta mig fram i mörket tills proceduren återupprepades. På vissa ställen i grottan var det också väldigt trångt att man nästan var rädd att man skulle få panik. För jag menar, vad händer om man fastnar där i mörket? Måste de spränga upp berget då för att kunna rädda mig? Jag är glad att jag hade hjälm och att jag är omänskligt vig (som Sandra uttrycket det).
Efter en stunds klättring, ålandes och inklämmandes så nådde vi dagsljus igen. Båda så överraskade över att det gick så fort. Kändes som om vi missat allt inne i grottan men tydligen hade vi tagit oss igenom turistleden iallafall. Dock var vi båda sugen på att försöka ta oss in i någon av salarna men Sandra var inte alls sugen på att tampas med sig höjdrädsla i skrevan igen.
Istället vandrade vi runt uppe på berget och upptäckte bl.a. andra skrevor och oidenifierat bajs (om någon vet vilket djur det tillhör, var god kommentera). Tillslut blev vandrandet för mycket för mig som lider av myrfobi och paniken bröt lös. Stackars Sandra som fick tampas med en hysterisk Annica i skogen! Men tillslut kom vi ut från helvetesskogen och efter jag kunnat lugna ner mig ett tag sökte vi reda på bilen och vände hemåt.
Slåttdalsskrevan
Äventyren tar aldrig slut för upptäcksresande Annica och Sandra. Det ska jag lova er. Det finns tydligen så mycket att se om man bara söker lite och i förrgår var det dags att pricka av ännu en plats på listan Platser att besöka - Slåttdalsskrevan. Jag tror att många av oss är bekanta med Ronja rövardotter och miljöerna som hon befinner sig i. Slåttdalsskrevan är en av dessa miljöer då denna skreva inte är något mindre än självaste Helvetesgapet.
Jag kom hem från jobbet vid halv fem och var riktigt slut. Men samtidigt ville jag hitta på något så jag och Sandra tänkte ta en kvällspromenad någonstans, men vad ville vi upptäcka? Efter ett tag bestämde vi oss för Slåttdalsskrevan och begav oss bort mot skules naturreservat för att gå dit. Från där vi fick parkera bilen var det 4,3km promenad dit och klockan hade redan nått 19.30. Men 4,3 km går man ganska fort så det skulle bli en bra promenad tyckte vi då och började traska iväg in i skogen. Efter nån kilometer kom vi fram till att promenaden inte alls skulle bli korta 4,3km utan hela 8,6km! Men vi hade kommit så långt redan att det inte alls var värt att vända om och ge upp. Så vi fortsatte längre in i skogen, genom svår och jobbig terräng och en massa klappersten. Bjuder på bilden som jag ser så less ut (jag försökte visa hur less jag var att gå på klappersten). Efter en stunds promenerande kommer det upp skyltar på vägen. 2,8km kvar, 2 km kvar och tillslut kom skylten som talade om att det enbart var 600m kvar och vi jublade för fulla muggar. Men som Sandra sa det; -"de var de längsta 600m jag gått"! Det tog en evighet med tillslut mötte vi något som liknade en skreva uppe på en kulle.
Var detta allt?! Vi tog en massa kort och konstaterade att detta var inte alls värt de 4,3 kilometrarna in i skogen och började sakta vända tillbaka ner i den jobbiga terrängen igen. Plötsligt tyckte jag inte alls att detta stämde med det jag förväntade mig och plockade upp kartan man plockade på sig i början av stigen. Sandra, Jag tror vi ska fortsätta uppåt! utbrister jag då. För bilderna på kartan stämde inte alls ihop med bilderna som vi nyss tagit. Så efter mycket om och men vände vi om och klättrade uppför den lilla skrevan vi nyligen befunnit oss i och då öppnar det sig framför oss. En stor jätteskreva med höga bergskanter och otrolig utsikt. Vi hade nått Ronjas helvetesgap!
Jag skrev en halv livsbiografi i gästboken innan vi klättrade upp på berget vid sidan och det var högt vill jag lova. Benen skakade och det enda man kunde tänka på när man försökte få en bild av skrevan var hur säkert det var att man skulle dö om man föll ner. Men där uppifrån var utsikten helt underbar och solen hade sakta börjat dala neråt. Måste säga att det var nog det vackraste jag sett av denna norrländska miljö.
Efter 40 minuters strosande vid skrevan så bestämde vi oss att ta omvägen över slåttdalsberget och det gjorde vi rätt i. Vägen var mycket bättre och utsikten över hur solen gick ned på ena sidan och hur fullmånen gick upp på andra var sagolikt! Men när vi kom ner i skogen var det riktigt mörkt ute och tankarna drogs genast till argsinta björnas och hungriga kannibaler. Så vi sjöng barnsånger hela vägen tillbaka till bilen för att lugna oss själva och skrämma bort djur som var för nära (om det nu var några djur som var nära). Klockan 23.30 kom vi äntligen tillbaka till bilen, båda kalla men inte uppätna av kannibaler iallafall och jag tror både jag och Sandra hade en rikigt härlig 4 timmars promenad i skogen!
Jag kom hem från jobbet vid halv fem och var riktigt slut. Men samtidigt ville jag hitta på något så jag och Sandra tänkte ta en kvällspromenad någonstans, men vad ville vi upptäcka? Efter ett tag bestämde vi oss för Slåttdalsskrevan och begav oss bort mot skules naturreservat för att gå dit. Från där vi fick parkera bilen var det 4,3km promenad dit och klockan hade redan nått 19.30. Men 4,3 km går man ganska fort så det skulle bli en bra promenad tyckte vi då och började traska iväg in i skogen. Efter nån kilometer kom vi fram till att promenaden inte alls skulle bli korta 4,3km utan hela 8,6km! Men vi hade kommit så långt redan att det inte alls var värt att vända om och ge upp. Så vi fortsatte längre in i skogen, genom svår och jobbig terräng och en massa klappersten. Bjuder på bilden som jag ser så less ut (jag försökte visa hur less jag var att gå på klappersten). Efter en stunds promenerande kommer det upp skyltar på vägen. 2,8km kvar, 2 km kvar och tillslut kom skylten som talade om att det enbart var 600m kvar och vi jublade för fulla muggar. Men som Sandra sa det; -"de var de längsta 600m jag gått"! Det tog en evighet med tillslut mötte vi något som liknade en skreva uppe på en kulle.
Var detta allt?! Vi tog en massa kort och konstaterade att detta var inte alls värt de 4,3 kilometrarna in i skogen och började sakta vända tillbaka ner i den jobbiga terrängen igen. Plötsligt tyckte jag inte alls att detta stämde med det jag förväntade mig och plockade upp kartan man plockade på sig i början av stigen. Sandra, Jag tror vi ska fortsätta uppåt! utbrister jag då. För bilderna på kartan stämde inte alls ihop med bilderna som vi nyss tagit. Så efter mycket om och men vände vi om och klättrade uppför den lilla skrevan vi nyligen befunnit oss i och då öppnar det sig framför oss. En stor jätteskreva med höga bergskanter och otrolig utsikt. Vi hade nått Ronjas helvetesgap!
Jag skrev en halv livsbiografi i gästboken innan vi klättrade upp på berget vid sidan och det var högt vill jag lova. Benen skakade och det enda man kunde tänka på när man försökte få en bild av skrevan var hur säkert det var att man skulle dö om man föll ner. Men där uppifrån var utsikten helt underbar och solen hade sakta börjat dala neråt. Måste säga att det var nog det vackraste jag sett av denna norrländska miljö.
Efter 40 minuters strosande vid skrevan så bestämde vi oss att ta omvägen över slåttdalsberget och det gjorde vi rätt i. Vägen var mycket bättre och utsikten över hur solen gick ned på ena sidan och hur fullmånen gick upp på andra var sagolikt! Men när vi kom ner i skogen var det riktigt mörkt ute och tankarna drogs genast till argsinta björnas och hungriga kannibaler. Så vi sjöng barnsånger hela vägen tillbaka till bilen för att lugna oss själva och skrämma bort djur som var för nära (om det nu var några djur som var nära). Klockan 23.30 kom vi äntligen tillbaka till bilen, båda kalla men inte uppätna av kannibaler iallafall och jag tror både jag och Sandra hade en rikigt härlig 4 timmars promenad i skogen!
Prima ballerina
Idag har jag varit ledig från jobbet och nu väntar 4 dagar med uppstigning klockan fem på morgonen. Så jag är snart på väg i säng vill jag lova er. Vill bara berätta lite för er om mig dag idag.
Vaknade vid niotiden som så många gånger förr och väntade ivrigt på att klockan skulle ticka iväg till 14.00 så jag och Sandra kunde ta oss vidare mot Umeå. Vi skulle lämna lite grejer i hennes lägenhet och även ta en titt på våran så jag var spänd av förväntan vill jag lova. Klockan 13.00 blev jag less på att sitta hemma och tyckte att det var dags att få komma ut ur lägenheten så jag kom på den briljanta idén att åka ut till skeppsmalen och besöka fyren som finns där. Jag har alltid varit förtjust i fyrer och havet och Sandra var inte sen att hänga på förslaget. Så hon kom och hämtade mig och vi for iväg.
Det är så himla vackert där. Solen sken, himmelen var blå och man kände doften av ett glittrande hav. Helt underbart! Som vanligt var vi inte alls rätt klädda för att klättra runt på klippor men vad gör det. Man gör väl det bästa med det man har? Vi var kvar där ett tag, tog en massa kort och bara njöt av solen och havet innan vi begav oss högre norrut mot Umeå och lägenheterna.
Efter en snabb visit hos Sandra och en ännu snabbare visit på ICA Maxi för att handla en korv begav vi oss mot Carlshem och min lägenhet som jag flyttar in i den 1 Augusti. Det var med förväntan och skräck som jag plingade på dörren vill jag lova. Vem skulle öppna? Har jag kommit rätt? Är lägenheten hemsk? Kommer det lukta konstigt? Vad gör jag om tapeterna var jättehemska? Vad gör jag om allt är underbart?
Dörren öppnades och vi fick komma in i lägenheten. Puh! Rätt lägenhet iallafall! Hur skulle då resten av titten gå? Jo, det gick rikigt bra. Tapeterna var okej, lägenheten var fin och den luktade inte alls konstigt! Längtar nu tills jag får flytta in i den och sätta min egen touch på allt.
Efter förhöret som jag hade med killen som bott i lägenheten vände vi hemåt men självklart med ytterligare ett stopp på vägen. Vi hade tänkt att ta ett snabbt dopp i Salusand men det kändes alldeles för kallt när vi väl kom fram så vi njöt istället lite av havslukten och åkte sedan hem igen.
Vaknade vid niotiden som så många gånger förr och väntade ivrigt på att klockan skulle ticka iväg till 14.00 så jag och Sandra kunde ta oss vidare mot Umeå. Vi skulle lämna lite grejer i hennes lägenhet och även ta en titt på våran så jag var spänd av förväntan vill jag lova. Klockan 13.00 blev jag less på att sitta hemma och tyckte att det var dags att få komma ut ur lägenheten så jag kom på den briljanta idén att åka ut till skeppsmalen och besöka fyren som finns där. Jag har alltid varit förtjust i fyrer och havet och Sandra var inte sen att hänga på förslaget. Så hon kom och hämtade mig och vi for iväg.
Det är så himla vackert där. Solen sken, himmelen var blå och man kände doften av ett glittrande hav. Helt underbart! Som vanligt var vi inte alls rätt klädda för att klättra runt på klippor men vad gör det. Man gör väl det bästa med det man har? Vi var kvar där ett tag, tog en massa kort och bara njöt av solen och havet innan vi begav oss högre norrut mot Umeå och lägenheterna.
Efter en snabb visit hos Sandra och en ännu snabbare visit på ICA Maxi för att handla en korv begav vi oss mot Carlshem och min lägenhet som jag flyttar in i den 1 Augusti. Det var med förväntan och skräck som jag plingade på dörren vill jag lova. Vem skulle öppna? Har jag kommit rätt? Är lägenheten hemsk? Kommer det lukta konstigt? Vad gör jag om tapeterna var jättehemska? Vad gör jag om allt är underbart?
Dörren öppnades och vi fick komma in i lägenheten. Puh! Rätt lägenhet iallafall! Hur skulle då resten av titten gå? Jo, det gick rikigt bra. Tapeterna var okej, lägenheten var fin och den luktade inte alls konstigt! Längtar nu tills jag får flytta in i den och sätta min egen touch på allt.
Efter förhöret som jag hade med killen som bott i lägenheten vände vi hemåt men självklart med ytterligare ett stopp på vägen. Vi hade tänkt att ta ett snabbt dopp i Salusand men det kändes alldeles för kallt när vi väl kom fram så vi njöt istället lite av havslukten och åkte sedan hem igen.
Se upp för mygg!
Ännu en helg är till ända och vi är ytterligare några dagar närmare flytten mot västerbotten och två varma veckor i Tunisien. Tiden bara springer iväg!
I Lördags var jag och min kompanjon Sandra iväg till Åsele i bit innåt i landet (tar cirka två timmar dit) för att gå Åselemarknaden. Det är en stor marknad som sker varje sommar här och ja, det är något speciellt med att gå runt i värmen, titta på alla människor och saker som man inte alls visste att man behövde. Det är plastpåsar, medel för att kläder inte ska dra åt sig vatten, konstiga motorgrejer och en massa annat smått och gott (för att inte glömma bort all mat!). Kom faktiskt inte hem med så mycket mer än godis till en kompis, nötter till mig, ett pack med otroligt väldoftande tvålar och filmen The young Victoria. Men det gör inte så mycket om man inte kommer hem med väskorna fulla, det är strosandet som gör resan värd!
Efter vi blivit less på Åselemarknaden skulle jag och Sandra bege oss vidare mot Örnsköldsvik (men med några stopp på vägen förstås). Första stoppen var på Vitterhuset, ett ställe som min pappa varit på förr och ja, han hade faktiskt varnat mig för myggen men då ryckte jag bara lite på axlarna och sa -"Ja, ja, vad kan väl lite mygg göra?". Men då var jag också föga ovetande om vad som väntade där vid stigen. Det var sumpmark mitt i skogen och myggornas högkvarter låg bara runt knuten vill jag lova. Iallafall verkade det som så när man kom in med sina bara ben och bara armar.
Vitterhuset är iallafall stora stenar som med naturens hjälp bildat som ett litet hus. Det sägs även att det ska spöka under ljusa sommarnätter i både vitterhuset och vid tjärnen som ligger alldeles bredvid. Dock upplevde inte jag några större övernaturligheter (om vi inte räknar med myggornas otroliga antal!).
Halvt uppätna begav vi oss vidare hemmåt ihopp om att hitta en badstrand men istället fann vi en jättestor grankotte som väntade på oss vid vägkanten. Vad är inte mer inbjudande än skeptiskt grankotte säg? Så vi valde att åka in där för att se vad vi skulle mötas av. Fler grankottar! Denna gång var de dock i normalstorlek och hade faktiskt ramlat av sina smala granar. Vet egentligen inte vad det var för ställe men det fanns en liten fin sjö och en gästbok (som vi självklart skrev i).
Vi blev inte där allt förlänge utan valde att försöka vända hemmåt fortfarande i hopp om en badstrand skulle korsa vår väg men icke. Istället fick vi åka ut till Gullvik här i Örnsköldsvik och hoppades att det skulle vara varmt. Det var det inte. Så det blev inget bad utan istället blev det mys på stranden vilket inte heller var fel. Kändes som en riktigt toppendag när man satt där och lyssnade på de tappra barnen som tjoade i vattnet och jag har äntligen fått utforska en liten bit till av norrland.
I Lördags var jag och min kompanjon Sandra iväg till Åsele i bit innåt i landet (tar cirka två timmar dit) för att gå Åselemarknaden. Det är en stor marknad som sker varje sommar här och ja, det är något speciellt med att gå runt i värmen, titta på alla människor och saker som man inte alls visste att man behövde. Det är plastpåsar, medel för att kläder inte ska dra åt sig vatten, konstiga motorgrejer och en massa annat smått och gott (för att inte glömma bort all mat!). Kom faktiskt inte hem med så mycket mer än godis till en kompis, nötter till mig, ett pack med otroligt väldoftande tvålar och filmen The young Victoria. Men det gör inte så mycket om man inte kommer hem med väskorna fulla, det är strosandet som gör resan värd!
Efter vi blivit less på Åselemarknaden skulle jag och Sandra bege oss vidare mot Örnsköldsvik (men med några stopp på vägen förstås). Första stoppen var på Vitterhuset, ett ställe som min pappa varit på förr och ja, han hade faktiskt varnat mig för myggen men då ryckte jag bara lite på axlarna och sa -"Ja, ja, vad kan väl lite mygg göra?". Men då var jag också föga ovetande om vad som väntade där vid stigen. Det var sumpmark mitt i skogen och myggornas högkvarter låg bara runt knuten vill jag lova. Iallafall verkade det som så när man kom in med sina bara ben och bara armar.
Vitterhuset är iallafall stora stenar som med naturens hjälp bildat som ett litet hus. Det sägs även att det ska spöka under ljusa sommarnätter i både vitterhuset och vid tjärnen som ligger alldeles bredvid. Dock upplevde inte jag några större övernaturligheter (om vi inte räknar med myggornas otroliga antal!).
Halvt uppätna begav vi oss vidare hemmåt ihopp om att hitta en badstrand men istället fann vi en jättestor grankotte som väntade på oss vid vägkanten. Vad är inte mer inbjudande än skeptiskt grankotte säg? Så vi valde att åka in där för att se vad vi skulle mötas av. Fler grankottar! Denna gång var de dock i normalstorlek och hade faktiskt ramlat av sina smala granar. Vet egentligen inte vad det var för ställe men det fanns en liten fin sjö och en gästbok (som vi självklart skrev i).
Vi blev inte där allt förlänge utan valde att försöka vända hemmåt fortfarande i hopp om en badstrand skulle korsa vår väg men icke. Istället fick vi åka ut till Gullvik här i Örnsköldsvik och hoppades att det skulle vara varmt. Det var det inte. Så det blev inget bad utan istället blev det mys på stranden vilket inte heller var fel. Kändes som en riktigt toppendag när man satt där och lyssnade på de tappra barnen som tjoade i vattnet och jag har äntligen fått utforska en liten bit till av norrland.
Där sagan blir verklighet
Borde skrivit om detta förra helgen men jag är alldeles för upptagen för att hinna med allt. Men bättre sent än aldrig va?
Jag, Sandra, Milton och lilla Celvin har hunnit vara på den nyöppnade sagostigen här i Örnsköldsvik. Det var med förväntning som man for dit vill jag lova. Och jag kan nästa erkänna att jag var nog den med störst förväntningar! Hade hört mycket om den nyöppnade sagostigen genom jobbet och skulle äntligen få besöka sagorna själv med egna ögon.
Min första förvåning kom så fort vi kommit fram. "60 kronor per vuxen?!". Och inte tog de kort heller. Men som tur var hade Sandra kontanter på sig och fick betala de 200kronorna i inträde som det blev för oss fyra. Sedan gick vi in genom slottsporten för att mötas av vadå?
Jo, en massa broar och innan vi gick in på dem så varnades vi för troll genom en varningsskylt. I skogen kunde man se små troll stå utplacerade och ja, jag kan tänka mig att det vore lite spännande för ett barn. Milton tog täten och var först upp på bron då en röst plötsligt säger "Vem är det som klampar på min bro? Nu kommer jag och tar er". Redan där var det roliga slut och Milton kröp upp hos Sandra och ville inte gå själv längre. Jag kan förstå honom, att bli hotad med att bli tillfångatagen av ett stort fult troll är väl inte det man förväntar sig på en solig söndag.
Efter vi gått igenom stigen (som för övrigt inte bjöd på något ytterligare spektakulärt, utan snarare fattigt gjorda skulpturer som lika gärna kunde varit sponsarade av Sundskolans lågstadie) kom vi fram till en liten minibondgård med åsnor, lamm, grisar, kaniner, änder och hönor. Ja, det tyckte Milton var mycket roligare och ville glatt hälsa på alla djuren.
Kan tycka att priset var lite väl högt (speciellt då Milton inte alls uppskattade det elaka trollet i början) men den lilla bondgården gjorde det ändå värt mödan att trampa runt i skogen som var full av myror och myrstackar.
Jag, Sandra, Milton och lilla Celvin har hunnit vara på den nyöppnade sagostigen här i Örnsköldsvik. Det var med förväntning som man for dit vill jag lova. Och jag kan nästa erkänna att jag var nog den med störst förväntningar! Hade hört mycket om den nyöppnade sagostigen genom jobbet och skulle äntligen få besöka sagorna själv med egna ögon.
Min första förvåning kom så fort vi kommit fram. "60 kronor per vuxen?!". Och inte tog de kort heller. Men som tur var hade Sandra kontanter på sig och fick betala de 200kronorna i inträde som det blev för oss fyra. Sedan gick vi in genom slottsporten för att mötas av vadå?
Jo, en massa broar och innan vi gick in på dem så varnades vi för troll genom en varningsskylt. I skogen kunde man se små troll stå utplacerade och ja, jag kan tänka mig att det vore lite spännande för ett barn. Milton tog täten och var först upp på bron då en röst plötsligt säger "Vem är det som klampar på min bro? Nu kommer jag och tar er". Redan där var det roliga slut och Milton kröp upp hos Sandra och ville inte gå själv längre. Jag kan förstå honom, att bli hotad med att bli tillfångatagen av ett stort fult troll är väl inte det man förväntar sig på en solig söndag.
Efter vi gått igenom stigen (som för övrigt inte bjöd på något ytterligare spektakulärt, utan snarare fattigt gjorda skulpturer som lika gärna kunde varit sponsarade av Sundskolans lågstadie) kom vi fram till en liten minibondgård med åsnor, lamm, grisar, kaniner, änder och hönor. Ja, det tyckte Milton var mycket roligare och ville glatt hälsa på alla djuren.
Kan tycka att priset var lite väl högt (speciellt då Milton inte alls uppskattade det elaka trollet i början) men den lilla bondgården gjorde det ändå värt mödan att trampa runt i skogen som var full av myror och myrstackar.
40 dagar!
Dagens tempratur i Sousse är 32 grader. Det går alltså bara uppåt och uppåt för gradantalen i nordöstra Afrika. Kan inte fatta att vi snart kommer befinna oss där i värmen, solen och röka vattenpipa med gamla tunisier och prata om dromedarer. Kommer bli så härligt. Trots det så är jag smått nervös för vad som väntar oss, men nervös är jag alltid innan en resa. Vad kommer ske? Kommer vi ha kul? Kommer alla påflugna killar bli alldeles för mycket? Om 40 dagar får vi svaren...
Ny vecka
Ny vecka, ny dag och nya möjligheter. Solen skiner och jag har varit igång sen sextiden på morgonen. Här har det tvättats, städats och gosats med Totoro. Känns som en riktigt bra dag om det inte varit för att jag ska till vårdcetralen idag och ta min sista Twinrix spruta. Tänkte att det är lika bra att ta klart det och speciellt nu när jag ska iväg till Tunisien om mindre än åtta veckor. Ja, nedräkningen pågår! 
Med rädsla och förtjusning längtar jag lite till resan. Är rädd för hur jobbiga killarna kommer vara eftersom av allt man hört verkar de vara ett levande bevis på hur dryga och otrevliga män kan vara. Pratat med en del bekanta som varit där och tillochmed de har haft problem med dessa killar (och då är mina bekanta närmare 60års åldern!). Hur blir det då när jag och snövita Sandra på 22 år kommer instaplandes i våra vita kroppar på stranden?
Men hursomhelst längtar jag! Vi kommer ha det kanonkul och riktigt varmt och skönt.
Väder för Tunis, Tunisien |
|
22°C
Aktuellt: Molnigt
Vind: V – 9 m/s Luftfuktighet: 43 % mån
 25°C | 17°C tis
26°C | 18°C ons
27°C | 18°C |
Tunisien
174 dagar efter hemkomsten från Indien är det dags igen. Dags att ge sig av ännu en gång och upptäcka en helt ny del av världen. Denna gång går resan från Stockholm till Tunisien och Sousse. Där väntar två veckor fulla med äventyr, flygande mattor och vackra solnedgångar i saharaöknen. Flyget avgår den 14 augusti klockan 17.30 så vi beräknas att vara framme i ett varmt tunisien 20.20. Alltså är det en kort flygtid vilket gillas!
Vet att många varnar för irriterade försäljare, jobbiga killar och stötande kommentarer. Men jag tror inte man kommer ifrån det någonstans eftersom man hör dessa varningar om alla länder kring medelhavet. Har man skinn på näsan och är fenomenal på att ignorera (vilket jag är) så är det nog inga problem.
Vi ska rida i saharaöknen, sova under stjärnorna, besöka gamla romerska byggnader och köpa krimskrams på gatorna. Vi ska sola och bada, åka ut på båtturer och besöka inspelningsplatsen till StarWars! Pappa kommer bli mäkta avundsjuk!
Iallafall längtar jag till denna resa. Till en helt ny möjlighet att upptäcka en ny kultur och ett helt nytt land.
Vet att många varnar för irriterade försäljare, jobbiga killar och stötande kommentarer. Men jag tror inte man kommer ifrån det någonstans eftersom man hör dessa varningar om alla länder kring medelhavet. Har man skinn på näsan och är fenomenal på att ignorera (vilket jag är) så är det nog inga problem.
Vi ska rida i saharaöknen, sova under stjärnorna, besöka gamla romerska byggnader och köpa krimskrams på gatorna. Vi ska sola och bada, åka ut på båtturer och besöka inspelningsplatsen till StarWars! Pappa kommer bli mäkta avundsjuk!
Iallafall längtar jag till denna resa. Till en helt ny möjlighet att upptäcka en ny kultur och ett helt nytt land.
|
25°C
Aktuellt: Mestadels molnigt
Vind: NO – 4 m/s Luftfuktighet: 65 % sön
 28°C | 21°C mån
 30°C | 23°C tis
34°C | 21°C ons
29°C | 19°C |
Ikeaholic?
Uppenbarligen kan man vara beroende av en massa olika saker. Just nu är det tradera och Ikea som finns på min radar och i lördags begav sig Jag, Anna och Carro till Sundsvall och svenskens favorit-inredningsbutik. Alltså det är en alldeles speciell känsla som sker när man kommer in på Ikea. Doften av Ikea möbler, billigt trä och frustration vid ihopmonteringen kittlar iallafall mina sinnen och man kommer aldrig hem tomhänt.
Under resan dit satt jag i Carros baksäte och innan vi lämnat Övik hade fönstret immat igen och jag såg ingenting alls under resan. Thats because I'm hot. Innan vi kommit in i Övik fick jag iallafall för mig att skrapa rutan (ja, då innifrån) och bra gick det. Dock var det lite svårt då fönstret är rundat vilket gör att det är svårt att få plastskrapan att ta överallt. Men efter ett tag kunde även jag se ut genom fönstret som normala människor.
Dock måste jag ge mig själv en stor applåd, Jag klarade mig på under en 500hundrig vilket är storartat när det kommer till mig. Visserligen har jag varit på Ikea ca. 5 gånger redan under 2010 men vad gör det? Man hittar och glömmer alltid något! Iallafall köpte jag en pajform, en lampa, ljus och en massa annat småplock som man kommer på att man behöver.
Under resan dit satt jag i Carros baksäte och innan vi lämnat Övik hade fönstret immat igen och jag såg ingenting alls under resan. Thats because I'm hot. Innan vi kommit in i Övik fick jag iallafall för mig att skrapa rutan (ja, då innifrån) och bra gick det. Dock var det lite svårt då fönstret är rundat vilket gör att det är svårt att få plastskrapan att ta överallt. Men efter ett tag kunde även jag se ut genom fönstret som normala människor.
Dock måste jag ge mig själv en stor applåd, Jag klarade mig på under en 500hundrig vilket är storartat när det kommer till mig. Visserligen har jag varit på Ikea ca. 5 gånger redan under 2010 men vad gör det? Man hittar och glömmer alltid något! Iallafall köpte jag en pajform, en lampa, ljus och en massa annat småplock som man kommer på att man behöver.
There is no place like home.
Nu har jag snart varit hemma i kalla, vita Sverige i snart tio dagar vilket har haft sina med- och motgångar. Jag blev dålig så fort jag kommit till Sverige och det eskalerade bara så därför har detta inlägg fått lov att vänta tills jag kunde börja bete mig som folk igen. Men nu är jag tillbaka på fötter och tänkte försöka slänga iväg något som visar att jag lever.
I sverige och Örnsköldsvik är det kallt vill jag lova. För knappt två veckor sedan satt man på en strand i södra Goa och pratade med personalen på guesthouset. Vi berättade glatt om hur kallt det var i Sverige just nu och att -26 inte är så farligt som det låter - men det är det! Det är fruktansvärt kallt ute och luften är så torr att huden på kroppen försöker fly sin kos. Ständigt torr är man och lungorna saknar den fuktiga och varma luften i Goa.
Nu är jag iallafall hemma och det känns underbart. Haft en jul och snart ett nyår med nära och kära på hemmaplan med en massa snö - precis som det ska vara alltså! Det är skönt att vara i sin egna lägenhet och äta svensk mat igen. Dock saknar jag självklart solen, värmen, priserna på saker och alla människor som vi mötte i Indien. De sex veckorna har varit fantastiska.
I sverige och Örnsköldsvik är det kallt vill jag lova. För knappt två veckor sedan satt man på en strand i södra Goa och pratade med personalen på guesthouset. Vi berättade glatt om hur kallt det var i Sverige just nu och att -26 inte är så farligt som det låter - men det är det! Det är fruktansvärt kallt ute och luften är så torr att huden på kroppen försöker fly sin kos. Ständigt torr är man och lungorna saknar den fuktiga och varma luften i Goa.
Nu är jag iallafall hemma och det känns underbart. Haft en jul och snart ett nyår med nära och kära på hemmaplan med en massa snö - precis som det ska vara alltså! Det är skönt att vara i sin egna lägenhet och äta svensk mat igen. Dock saknar jag självklart solen, värmen, priserna på saker och alla människor som vi mötte i Indien. De sex veckorna har varit fantastiska.
Vad har hant pa fyra veckor?
Hej Hej Carola. Tankte svara pa din komentar har. For att vara riktig petig sa pratas det inte hindi i trichy utan Tamil pga. att staden ligger i Tamil Nadu. Jag har hittills lart mig tre ord(ha overseende med stavningen tack): Nandri som betyder tack, Vanakom som betyder hej och Jallakat som ar ett tea har nere med mjolk och kardemumma. Riktigt gott tea ar det iallafall och det kommer det bjudas pa hemma hos mig!
Iallafall sa har fyra veckor flytit forbi och vad har jag varit med om?
Iallafall sa har fyra veckor flytit forbi och vad har jag varit med om?
- Akt buss utan AC i sex timmar. Bussen hade for fa saten sa det var trangt langst bak - dar jag satt!
- Varit pa ett hem for aldre.
- Lart mig dansa indisk dans
- Sett kor, getter och hundar fulla gatorna i staden.
- Fatt pedikyr och kande mig som varldebs hemskaste person
- Varit pa barnhem dar barnen hade HIV
- Nastan blivit attackerad av en ko nar jag var pa promenad
- Sagt hej till tusentals Indier.
- Agerat kandis
- Bott hos Wannabe-Gandi
- Varit pa indiskt brollop.
- Varit pa ett hem for blinda kvinnor.
- Varit vacker i en Sari
- Haft en massa hundar morrandes at mig.
- Nastan blivit traffad av blixten i min solhysteri.
- Varit pa en skola for barn med cerebral pares
- Folk som bajsar pa gatan
- Statt i osregn
- Blivit galen i farg.
- Partat i Trichy
- Blir varm i sjalen av att hora love-marrige
- Atit mig less pa indisk mat
- Traffat pa vilda apor och papegojor
- Akt kovagn dar kon valde att bajsa
- Gatt i svarmar av trollslandor
- Folk som kissar pa gatan
- Sett en Collywood-film
- Sett vad arrangerade brollop kan stalla till med
- Kopt CDskivor i massor
- Shoppat alldeles for mycket
- Sett en kobra
- Sett spindeln i badrummet vaxa sig storre och storre.
- Hittat en person som ar lika rastlos som jag - Micke
- Badat i pool
- Varit radd att bli uppbrand av sma barn med brinnande cykeldack
- Forstatt att det finns snygga man fran Indien
- Dodat otaliga myror vid min sang
- Atit gott godis
- Akt tuktuk
- Borjat digga indisk musik
- Sakna alla dar hemma
- Solat mig rod och brun
- Varit sugen pa pulvermos och kokt korv
- Sett en man som ohammat kliat sig mellan benen och sedan valde att lukta pa fingarna
- Fatt hennatatueringar
- Missbrukat alcogel
- Kopt en massa bindis
- Svettats pa stallen jag inte visste att jag kunde svettas pa
- Kannt lukter som jag inte trodde fanns
- Forundrat mig over stromavbrott
- Blivit Plump-galen
- Upptackt en dod orm i mitten av en bajsklump pa vagen
- Blivit utbjuden av en man 55+
- Markt att jag har enormt mycket energi
- Sovit med odlor i rummet
- Dopt musen som bor i var hall till SiggeMus
- Upptackt en kamelont i graset
- Och mycket mycket mer!
Random pictures
Landat i Indien. Alla ar trotta och hungriga. Har vantar en sex timmar lang nussresa till Trichy. Bussen var for liten sa alla satt i knana pa varandra! Hemsk resa!
Direkt efter den hemska nattbussfarden var det valkomstfest i Trichy. Det blev dans, musik och blommor. Har ar bandet som spelade.
Har dansas det for fulla muggar. Roligt och galet!
Damer i Salwar. Dessa ar vara vardagliga indiska klader.
Har sover jag!
Vi akte kovagn en superhet dag. Vi skulle till en skola och ett daycare.
Barn pa skolan. De var superglada nar vi kom!
Daycare
Den omtalade coconut-man. Alla kvinnors fantasi. Snygg OCH kan klattra i palmer!
En tant utanfor huset dar vi bor. Hon ar alltid dar och otroligt sot gammal dam.
Jag och Emelie.
Barn pa ett barnhem.
Micke och Elin. Vi fick ha saris pa oss nar polismastarn skulle komma.
Tina i Sari
Jag oserios i Sari!
Obligatorisk bindi.
Vanlig syn har. Skrap och kor finns det overallt. Detta ar utanfor ett kopcenter.
Vacker kyrka vid Rock Fort Temple.
Rock Fort temple. Hindutempel pa ett berg.
En bit av trichy
Center for blinda kvinnor. Har syr de stolar. Riktigt duktiga var de!
Poolen vi badar i.
En gammal dement tant pa alderdomshemmet. Hon var sot hon!
Micke tycker det ar varmt i bussen.
Har serveras det blaskigt kaffe ganger femhundra! Mer vatten med kaffefarg.
Elin och jag med en elefant.
Jag framfor ett tempel
Jag framfor nagra statyer av gudar.
Hela templet
Ett av indiens storsta hindutempel.
India.
Long time no see. Nu var det ett tag sen man tog sig an bloggen igen men det finns sa mycket annat att gora vid datorn ocksa. Har dock hamnat med en dator som har varldens segaste tangenter vilket ar skitjobbigt. Man far allt trana fingrarna.
Jag har hunnit med att vara pa indiska brollop vilket ar mycket olikt de svenska. Kvinnan klas i den finaste silkessarin och det ar en hejdundrandes massa ritualer som ska goras. De haller pa i flera dagar. Forsta brollopet vi var pa sa var det en morbror som skulle gifta sig med sin systerdotter. Detta ar tydligen valdigt vanligt vilket kanns hemskt att veta. Man ser bruden och brudgummen sta uppe pa scenen och inte le en enda gang och vetskapen att hon sa gott som bli valdtagen samma natt av honom kanns hemskt (jag menar, vem vill frivilligt ligga med sin morbror?!?!)
Men sa funkar det ofta har med alla dessa arrangerade aktenskap. Och ar det inte nagon ur familjen sa bestams brudgummen enligt ett kastsystem. Kastsystemet gor att vissa har det battre an andra. De ar finare an andra och det ar ganska hemskt. Kastlosa eller manniskor med lagt kast i Indien far inte ha skor och far enbart ta skitjobb. De far inte samma utbildning och blir oftare slagna. Det ar hemskt! Dock har Indien fatt en lag mot barnaga nu vilket visar att det ar pa ratt vag.
Andra brollopet vi var pa var det tva som gifte sig (arrangerat saklart!) och de var valdigt rika. Mannens halsband (som han fick av brudens familj) gick pa Rs. 5 miljoner! De hade ett bord med massa figurer som alla var gjorde av gronsaker. Tog kort men kan inte lagga upp dem annu. Vi fick ha vara saris pa oss sa man kande sig lite fin. Imorse nar man vaknade sa mottes man av var bild i tidningen med brudparet!
Idag var vi pa ett hem for utveckingsstorda. Och eftersom jag jobbat med det sa tyckte jag att det var valdigt intressant. Jag blev glatt overraskad over hur bra den organisationen funkade! (ANTLIGEN en organisation som funkar bra). De jobbade mycket med terapi och ovningar for kroppen. Och alla barnen var sjalvklart fulla av karlek och gladje vilket alltid ar sa harligt! Blev mycket bus.
Bestamt att jag ska skriva mitt skolarbete om just dessa barn. Hur folk ser pa dem och den framsta anledningen till att det blir som det blir. Pa landsbygen sa far barnen oftast inte den hjalp de behover eftersom foraldrarna tror att de fatt barnet for att de syndat i ett tidigare liv. Istallet for att ta barnet till doktorn sa gar de till templen for att be. SJUKT!
Saknar fortfarande svensk mat. Sjukt mycket! Vi far en massa indisk mat enbart och en massa ris. Man borjar bli less! Men samtidigt alskar jag min tid i Indien.
Igar holl jag pa att do med saga pa taket. Vi lag och solade i godan ro och horde hur askan narmade sig. Sa vi valde att ga in och nar vi borjar kla pa oss sa slar blixeten nastan ner pa taket dar vi var. Aldrig varit sa radd i hela mitt liv. Jag och saga kastade oss bakat pa golvet skrackslagna och rusade ner for trappen. Skarrade, skramda och halvt dova av den hoga smallen. Men vi klarade oss och larde oss en laxa - ligg inte pa taket nar aksan kommer.
Jag har hunnit med att vara pa indiska brollop vilket ar mycket olikt de svenska. Kvinnan klas i den finaste silkessarin och det ar en hejdundrandes massa ritualer som ska goras. De haller pa i flera dagar. Forsta brollopet vi var pa sa var det en morbror som skulle gifta sig med sin systerdotter. Detta ar tydligen valdigt vanligt vilket kanns hemskt att veta. Man ser bruden och brudgummen sta uppe pa scenen och inte le en enda gang och vetskapen att hon sa gott som bli valdtagen samma natt av honom kanns hemskt (jag menar, vem vill frivilligt ligga med sin morbror?!?!)
Men sa funkar det ofta har med alla dessa arrangerade aktenskap. Och ar det inte nagon ur familjen sa bestams brudgummen enligt ett kastsystem. Kastsystemet gor att vissa har det battre an andra. De ar finare an andra och det ar ganska hemskt. Kastlosa eller manniskor med lagt kast i Indien far inte ha skor och far enbart ta skitjobb. De far inte samma utbildning och blir oftare slagna. Det ar hemskt! Dock har Indien fatt en lag mot barnaga nu vilket visar att det ar pa ratt vag.
Andra brollopet vi var pa var det tva som gifte sig (arrangerat saklart!) och de var valdigt rika. Mannens halsband (som han fick av brudens familj) gick pa Rs. 5 miljoner! De hade ett bord med massa figurer som alla var gjorde av gronsaker. Tog kort men kan inte lagga upp dem annu. Vi fick ha vara saris pa oss sa man kande sig lite fin. Imorse nar man vaknade sa mottes man av var bild i tidningen med brudparet!
Idag var vi pa ett hem for utveckingsstorda. Och eftersom jag jobbat med det sa tyckte jag att det var valdigt intressant. Jag blev glatt overraskad over hur bra den organisationen funkade! (ANTLIGEN en organisation som funkar bra). De jobbade mycket med terapi och ovningar for kroppen. Och alla barnen var sjalvklart fulla av karlek och gladje vilket alltid ar sa harligt! Blev mycket bus.
Bestamt att jag ska skriva mitt skolarbete om just dessa barn. Hur folk ser pa dem och den framsta anledningen till att det blir som det blir. Pa landsbygen sa far barnen oftast inte den hjalp de behover eftersom foraldrarna tror att de fatt barnet for att de syndat i ett tidigare liv. Istallet for att ta barnet till doktorn sa gar de till templen for att be. SJUKT!
Saknar fortfarande svensk mat. Sjukt mycket! Vi far en massa indisk mat enbart och en massa ris. Man borjar bli less! Men samtidigt alskar jag min tid i Indien.
Igar holl jag pa att do med saga pa taket. Vi lag och solade i godan ro och horde hur askan narmade sig. Sa vi valde att ga in och nar vi borjar kla pa oss sa slar blixeten nastan ner pa taket dar vi var. Aldrig varit sa radd i hela mitt liv. Jag och saga kastade oss bakat pa golvet skrackslagna och rusade ner for trappen. Skarrade, skramda och halvt dova av den hoga smallen. Men vi klarade oss och larde oss en laxa - ligg inte pa taket nar aksan kommer.
Uppdatering fran solen
Nu ar det ett tag sen jag skrivit men har inte varit pa internetcafeet nagot. Hoppas ni har overseende. Vill ladda upp bilder ocksa men det ar ett himla arbete for det sa det blir inte nu heller. Men manga kort och filmer ar tagna! Det har varit nagra regniga dagar sen sist (typ tre) men nu ar solen, varmen och fukten tillbaka. Sa, vad har jag gjort sen senast?
Jag har besokt Rock Fort Temple har i Indien. Det ar ett hindu-tempel som ligger mitt i Trichi. Det ar byggt ovanpa ett berg vilket ar lite speciellt (ni borde googla det). Sen har vi idag varit pa ett annat Hindu-tempel som tydligen ska vara ett av indiens storsta. Det var verkligen haftigt att ga runt dar, klappa elefanter och se praster be for de doda. Det ar en mycket speciell upplevelse.
Annars har vi varit pa ett hem for blinda kvinnor. De var verkligen en inspirationskalla! De kan gora hur mycket som helst utan att se och klarar det galant. Tillexempel sa skrev de, vavde mattor, gjorde rokelser oich fixade stolar i olika farger och monster. Hur lyckas de?!
Igar var vi aven pa ett alderdomshem och jag hade inte langt till tararna. Alla var verkligen jattegulliga, valsignade oss hela tiden och ville hela tiden rora oss. Man markte att de saknade en mansklig kontakt med nagon och de sken verkligen upp av alla kramar och annat de fick av oss. Det har nog varit den basta trippen hittills! Vi var aven pa ett behandlingshem for alkoholister. Det var kanske inte jattespannande men enda larorikt. Behandlingen var pa knappt 30 dagar och de bodde pa hemmet. Efter det besoket spelade vi volleyboll med dem och jag kan ju saga att vi INTE vann.
Annars har vi varit pa hotellet idag och igar och badat och solat. Varit riktigt harligt och det behovs i den har varmen som man sa gott som smalter bort i.
Nagot jag fortfarande inte kan forsta om detta land (eller stat som Tamil Nadu ar) ar att det ar sa smutsigt overallt! Ligger skrap i hogar overallt och nar man ar ute sa sitter man bara och vantar pa en vidrig och rutten stank som ska na nasan. Ni forstar nog inte hur skitigt det ar! Man kan till och med se folk sitta och bajsa/ kissa pa gatan! Folk har bryr sig liksom inte om att det ar sa skitigt utan fortgar med sina liv.
Den galna trafiken har man iallafall vant sig med. Det ar inte alls lika jobbigt som tidigare och jag tycker heller inte att det tutas lika mycket som forr (men det gor det nog). Man borjar val vanja sig antar jag och jag kommer nog sakna allt tutande nar jag kommer tillbaka till Sverige.
Vi har aven bestamt vad vi ska gora pa var lediga tid efter programmets slut. Vi aker natttag till Kerela och aker upp till bergen dar for att ga pa safari och rida elefant. Sen ska vi ta oss ner till Backwaters och efter det tar vi en tripp till Goa dar vi stannar resterande tid innan vi atervander till Chennai och det langa flyget hem till Sverige.
Har har ni det i Sverige/England da? Jag ar dalig pa att svara pa mobilen men det ar for att det ar snordyrt att skicka sms. Men jag laser alla och blir verkligen glad av att ni hor av er! Sjalv har man brant sig idag sa man ar lite om i kroppen och jag saknar svensk mat. Tanka sig att jag langtar till pulvermos och kokt korv!
Jag har besokt Rock Fort Temple har i Indien. Det ar ett hindu-tempel som ligger mitt i Trichi. Det ar byggt ovanpa ett berg vilket ar lite speciellt (ni borde googla det). Sen har vi idag varit pa ett annat Hindu-tempel som tydligen ska vara ett av indiens storsta. Det var verkligen haftigt att ga runt dar, klappa elefanter och se praster be for de doda. Det ar en mycket speciell upplevelse.
Annars har vi varit pa ett hem for blinda kvinnor. De var verkligen en inspirationskalla! De kan gora hur mycket som helst utan att se och klarar det galant. Tillexempel sa skrev de, vavde mattor, gjorde rokelser oich fixade stolar i olika farger och monster. Hur lyckas de?!
Igar var vi aven pa ett alderdomshem och jag hade inte langt till tararna. Alla var verkligen jattegulliga, valsignade oss hela tiden och ville hela tiden rora oss. Man markte att de saknade en mansklig kontakt med nagon och de sken verkligen upp av alla kramar och annat de fick av oss. Det har nog varit den basta trippen hittills! Vi var aven pa ett behandlingshem for alkoholister. Det var kanske inte jattespannande men enda larorikt. Behandlingen var pa knappt 30 dagar och de bodde pa hemmet. Efter det besoket spelade vi volleyboll med dem och jag kan ju saga att vi INTE vann.
Annars har vi varit pa hotellet idag och igar och badat och solat. Varit riktigt harligt och det behovs i den har varmen som man sa gott som smalter bort i.
Nagot jag fortfarande inte kan forsta om detta land (eller stat som Tamil Nadu ar) ar att det ar sa smutsigt overallt! Ligger skrap i hogar overallt och nar man ar ute sa sitter man bara och vantar pa en vidrig och rutten stank som ska na nasan. Ni forstar nog inte hur skitigt det ar! Man kan till och med se folk sitta och bajsa/ kissa pa gatan! Folk har bryr sig liksom inte om att det ar sa skitigt utan fortgar med sina liv.
Den galna trafiken har man iallafall vant sig med. Det ar inte alls lika jobbigt som tidigare och jag tycker heller inte att det tutas lika mycket som forr (men det gor det nog). Man borjar val vanja sig antar jag och jag kommer nog sakna allt tutande nar jag kommer tillbaka till Sverige.
Vi har aven bestamt vad vi ska gora pa var lediga tid efter programmets slut. Vi aker natttag till Kerela och aker upp till bergen dar for att ga pa safari och rida elefant. Sen ska vi ta oss ner till Backwaters och efter det tar vi en tripp till Goa dar vi stannar resterande tid innan vi atervander till Chennai och det langa flyget hem till Sverige.
Har har ni det i Sverige/England da? Jag ar dalig pa att svara pa mobilen men det ar for att det ar snordyrt att skicka sms. Men jag laser alla och blir verkligen glad av att ni hor av er! Sjalv har man brant sig idag sa man ar lite om i kroppen och jag saknar svensk mat. Tanka sig att jag langtar till pulvermos och kokt korv!
Smuts, bajs och givmildhet
Nu sitter man pa det svala internetcafet igen. Det ar riktigt skont att fa kanna sig lite mansklig igen. Det ar sa varmt och fuktigt har sa det kanns som om man smorjt in sig i den dyraste och fetaste bodylotionen som finns - KONSTANT! Det ar ganska jobbigt. Trots att vi har flaktar igang non stop sa ar det fortfarande for varmt for att man ska kanna sig bekvam.
Igar var det sol och riktigt varmt har i Indien. Vi fick ha pa oss vara indiska klader for att ta oss till in till de narliggande byarna. Santhanam berattade glatt om de nya BMW'sen som skulle komma och hamta upp oss och alla borjade genast sukta efter ac! Istallet kommer tre vagnar dragna av kor for att hamta upp oss. Sa istallet for en sval BWM att aka i sa blev det att sitta i en gassande sol medan korna dar framme bajsade som bara den. Vilka skratt det blev!
Tillslut kom vi fram till byn och forsta stoppen blev en skola som var belaget i en kyrka. Genast nar vi kom in pa omradet sa borjade barnen skrika av uppstandelse. Det var riktigt roligt att se. Alla ville skaka hand och fraga vad vi hette. Som sagt ar man som en kandis har i Indien och alla vill ta en titt pa oss 'vita'.
Barnen sjong en massa sanger for oss vilket var roligt att se. Jag filmade aven en del sanger sa de kommer upp nar jag val lart mig hur jag ska gora med dessa datorer. Efterat var det var tur och vi bjod pa huvud, axlar, kna och ta, fader Abraham och imse vimse. Barnen uppskattade verkligen de roliga sangerna. Efterat var det dags for presenter och av oss fick de vagverket-pennorna min faster gav till oss.
Vi var aven pa ett dagis men det var nastan inga barn dar. Hon som jobbade dar berattade att barnen varit sa griniga att de hade fatt mat och sen hade nastan alla sprunit ivag. Tanka sig sa det kan ga! Efter det dagiset sa akte vi vidare tilll ett annat dagis i en annan by. Dar borjade en del barn grata nar de sag oss. Sen om det var for att vi var sa vita eller for att vi var overdrivet svettiga vet jag inte (skratt).
Vi b vlev bjuden pa dricka av en man i byn vilket uppskattades i den otroliga varmen. Sen blev vi aven bjuden pa kokosnotter. Coconut-man klattrade upp i palmen och kastade ner kokosnotter till oss alla sa vi fick prova. Det var riktigt haftigt att se (speciellt nar han var sa otroligt snygg!). Sen fick vi dricka vattnet fran dem och det smakade ganska sott. Efterat delade Coconut-man dem och vi fick ata kottet - MYCKET GOTT!
Igar fick vi aven komma in i en hydda och se hur folk bodde. Det var inte mycket mer an ett rum och en massa spindelnat. Det haftiga ar att trots att det lever i total misar och fattigdom sa ar alla otroligt givmilda. Det ar inte alls som i Sverige!
Idag har det hunnit bli en del shopping. Kopte en ny klanning, bindis och en fotlank for knappt nagra pengar alls. Hela Trichy ar som ett enda stort Primark! Annars haller vi igang. Dock maste vi vara valdigt forsiktiga nu. Det har kommit terroristhot i Indien mot just engelskman(hotet galler hela Indien och inte enbart Tamil Nadu) sa Santanaham kor hard sakerhet for oss. Vi blir skjussade overallt och slipper kanna oss utsatta sa ni behover inte vara oroliga dar hemma!
Hoppas ni har det bra dar hemma!
Igar var det sol och riktigt varmt har i Indien. Vi fick ha pa oss vara indiska klader for att ta oss till in till de narliggande byarna. Santhanam berattade glatt om de nya BMW'sen som skulle komma och hamta upp oss och alla borjade genast sukta efter ac! Istallet kommer tre vagnar dragna av kor for att hamta upp oss. Sa istallet for en sval BWM att aka i sa blev det att sitta i en gassande sol medan korna dar framme bajsade som bara den. Vilka skratt det blev!
Tillslut kom vi fram till byn och forsta stoppen blev en skola som var belaget i en kyrka. Genast nar vi kom in pa omradet sa borjade barnen skrika av uppstandelse. Det var riktigt roligt att se. Alla ville skaka hand och fraga vad vi hette. Som sagt ar man som en kandis har i Indien och alla vill ta en titt pa oss 'vita'.
Barnen sjong en massa sanger for oss vilket var roligt att se. Jag filmade aven en del sanger sa de kommer upp nar jag val lart mig hur jag ska gora med dessa datorer. Efterat var det var tur och vi bjod pa huvud, axlar, kna och ta, fader Abraham och imse vimse. Barnen uppskattade verkligen de roliga sangerna. Efterat var det dags for presenter och av oss fick de vagverket-pennorna min faster gav till oss.
Vi var aven pa ett dagis men det var nastan inga barn dar. Hon som jobbade dar berattade att barnen varit sa griniga att de hade fatt mat och sen hade nastan alla sprunit ivag. Tanka sig sa det kan ga! Efter det dagiset sa akte vi vidare tilll ett annat dagis i en annan by. Dar borjade en del barn grata nar de sag oss. Sen om det var for att vi var sa vita eller for att vi var overdrivet svettiga vet jag inte (skratt).
Vi b vlev bjuden pa dricka av en man i byn vilket uppskattades i den otroliga varmen. Sen blev vi aven bjuden pa kokosnotter. Coconut-man klattrade upp i palmen och kastade ner kokosnotter till oss alla sa vi fick prova. Det var riktigt haftigt att se (speciellt nar han var sa otroligt snygg!). Sen fick vi dricka vattnet fran dem och det smakade ganska sott. Efterat delade Coconut-man dem och vi fick ata kottet - MYCKET GOTT!
Igar fick vi aven komma in i en hydda och se hur folk bodde. Det var inte mycket mer an ett rum och en massa spindelnat. Det haftiga ar att trots att det lever i total misar och fattigdom sa ar alla otroligt givmilda. Det ar inte alls som i Sverige!
Idag har det hunnit bli en del shopping. Kopte en ny klanning, bindis och en fotlank for knappt nagra pengar alls. Hela Trichy ar som ett enda stort Primark! Annars haller vi igang. Dock maste vi vara valdigt forsiktiga nu. Det har kommit terroristhot i Indien mot just engelskman(hotet galler hela Indien och inte enbart Tamil Nadu) sa Santanaham kor hard sakerhet for oss. Vi blir skjussade overallt och slipper kanna oss utsatta sa ni behover inte vara oroliga dar hemma!
Hoppas ni har det bra dar hemma!
Indien - en helt ny varld!
Nu ar man framme i ett otroligt fuktigt Indien. Jag hoppas att ni har overseende med att det inte blir nagra bilder idag. Jag har inte med min kabel till kameran just nu sa alla underbara bilder far vanta.
Resan gick bra trots det korta bytet i Bryssel. Vi var forsenade fran Sverige sa det blev en enorm springmarsch genom flygplatsen som aldrig verkade ta slut. Man var nastan nara pa att ge upp nar man sprang dar men vi kampade pa och kom tillslut fram (svettiga som bara den) till planet som skulle ta oss till Indien.
Efter manga timmars resande landade vi antligen i Indien och det forsta som slog mig (forutom den otroliga varmen och fukten) var hur mycket folk som stod utanfor. Trots att klockan passerat midnatt for ett bra tag sedan sa stod det anda hundratals manniskor utanfor. Det var en marklig upplevelse. Sedan var det "bara" att forsoka hitta Santhanam for att ta oss till bussen som skulle ta oss vidare till Trichy.
Bussresan var hemsk. Guppigt, varmt, fuktigt och trangt. Vi fick sitta sa gott som i knaet pa varandra i sex timmar medan man skulle forsoka sova. Aven nagot som ar speciellt for indien ar deras forkarlek till att tuta i trafiken. De tutar nar de VILL kora om, de tutar nar de KOR om och vid alla andra tillfallen. De tutar alltsa hela tiden sa jag kan lova er att det var inte latt att forsoka sova.
Nar vi antligen kommit fram till Trichy (den lilla byn med 1miljon invanare). var det dags for valkomstcermonin. Vi fick blommor runt halsen och den oblegatoriska pricken i pannan. Sen var det dags for dans och musik i tradgarden.
Har ar det valdigt valdigt fattigt och smutsigt vill jag lova. Ligger skrap overallt och folk gor "sina behov" mitt pa gatan. Trots det kan jag inte lata bli att bli foralskad i detta land. Manniskor och djur lever i harmoni med varandra och folk forsoker vara positiva i denna harda miljo. Folk sover pa gatan och utanfor sina affarer vilket ser lite konstigt ut. Aven vi har folk som sover utanfor varat hus for att skydda oss mot manniskor. For att vi ar vita forsoker folk att komma at oss (inte i negativ bemarkelse utan de vill se oss). Man marker att de antingen hyser en stor respekt for oss och tar hand om oss som deas egna "skatter" eller ser pa oss med en konsig blick.
Igar var vi och handlade saris och andra klanningar som ar indiska. Ska bli roligt att fa borja anvanda dem snart! Allt ar ocksa otroligt billigt har. Saris (vilket ar finklader) gick pa ungefar 100 svenska kronor! Kommer helt klart bli en del shopping!
Nu ska jag ut i varmen igen pa shoppingtur. Hoppas ni alla har det bra dar hemma!
Resan gick bra trots det korta bytet i Bryssel. Vi var forsenade fran Sverige sa det blev en enorm springmarsch genom flygplatsen som aldrig verkade ta slut. Man var nastan nara pa att ge upp nar man sprang dar men vi kampade pa och kom tillslut fram (svettiga som bara den) till planet som skulle ta oss till Indien.
Efter manga timmars resande landade vi antligen i Indien och det forsta som slog mig (forutom den otroliga varmen och fukten) var hur mycket folk som stod utanfor. Trots att klockan passerat midnatt for ett bra tag sedan sa stod det anda hundratals manniskor utanfor. Det var en marklig upplevelse. Sedan var det "bara" att forsoka hitta Santhanam for att ta oss till bussen som skulle ta oss vidare till Trichy.
Bussresan var hemsk. Guppigt, varmt, fuktigt och trangt. Vi fick sitta sa gott som i knaet pa varandra i sex timmar medan man skulle forsoka sova. Aven nagot som ar speciellt for indien ar deras forkarlek till att tuta i trafiken. De tutar nar de VILL kora om, de tutar nar de KOR om och vid alla andra tillfallen. De tutar alltsa hela tiden sa jag kan lova er att det var inte latt att forsoka sova.
Nar vi antligen kommit fram till Trichy (den lilla byn med 1miljon invanare). var det dags for valkomstcermonin. Vi fick blommor runt halsen och den oblegatoriska pricken i pannan. Sen var det dags for dans och musik i tradgarden.
Har ar det valdigt valdigt fattigt och smutsigt vill jag lova. Ligger skrap overallt och folk gor "sina behov" mitt pa gatan. Trots det kan jag inte lata bli att bli foralskad i detta land. Manniskor och djur lever i harmoni med varandra och folk forsoker vara positiva i denna harda miljo. Folk sover pa gatan och utanfor sina affarer vilket ser lite konstigt ut. Aven vi har folk som sover utanfor varat hus for att skydda oss mot manniskor. For att vi ar vita forsoker folk att komma at oss (inte i negativ bemarkelse utan de vill se oss). Man marker att de antingen hyser en stor respekt for oss och tar hand om oss som deas egna "skatter" eller ser pa oss med en konsig blick.
Igar var vi och handlade saris och andra klanningar som ar indiska. Ska bli roligt att fa borja anvanda dem snart! Allt ar ocksa otroligt billigt har. Saris (vilket ar finklader) gick pa ungefar 100 svenska kronor! Kommer helt klart bli en del shopping!
Nu ska jag ut i varmen igen pa shoppingtur. Hoppas ni alla har det bra dar hemma!
Upp, upp och iväääg!
Då var det snart dags att lämna Örnsköldvik i norra Sverige för att ta oss vidare till Stockholm och Bromma. Riktigt nervös är jag men det hör väl till. Ångesten gör sig påmind och jag kommer verkligen sakna alla här hemma. Nästa gång jag skriver kommer jag sitta i ett varmt, blött, livligt, smutstigt, färgrikt,kryddigt och underbart Indien. Jag hoppas ni här hemma får det bra medan jag är på mina fältstudier och jag skriver på bloggen så fort jag får tillgång till en dator.
Ha det bra och jag älskar er!
Resfeber
Tiden rusar verkligen iväg här. Har knappt hunnit skriva allt jag ville i bloggen och har inte heller hunnit med att säga hej då riktigt till alla men nu finns det inte mycket tid kvar. Morgondagen kommer att spenderas mestadels hemma och packa. Kommer lämna Övik halv fem på eftermiddagen. Jag är så nervös så ni anar inte. Känner verkligen av vad resfeber är nu och mina känslor blandas med nyfikenhet, längtan och saknad. Kännns faktiskt riktigt jobbigt att lämna alla och hela sitt liv i Sverige för sex veckor i Indien. Men samtidigt ångrar jag mig inte alls att jag ska fara. Jag kommer vara med om något som få människor får möjligheten till och det känns fantastikt!
Imorgon bär det alltså av mot Bromma flygplats från Umeå. Sedan när vi landar i vår kära huvudstad ska vi bo på ett hotell i Bromma under natten för att gå upp med tuppen för flyget till Bryssel som går klockan 06.50. Landar i Bryssel 09.15 och planet mot Chennai går redan 10.10. Vi kommer alltså behöva springa genom flygplatsen för att hinna med vårt flyg. Vi kommer landa i Chennai 00.05 och hur våra resterande veckor ser ut då har vi ingen aning om.
Jag kommer uppdatera min blogg så ofta som möjligt och har jag inte tillgång till en dator varje dag så kommer det ändå komma upp inlägg för den dagen. Kommer att föra en resedagbok - old style (papper och penna) så inläggen kommer komma upp ändå. Ska även försöka få med så mycket bilder som möjligt men man får väl se hur internetuppkoppling kommer vara.
24 °C
Aktuellt: Duggregn
Vind: Ö – 7 m/s
Luftfuktighet: 100 %
Vind: Ö – 7 m/s
Luftfuktighet: 100 %
lör
29 °C | 24 °C
29 °C | 24 °C
sön
29 °C | 24 °C
29 °C | 24 °C
mån
30 °C | 25 °C
30 °C | 25 °C
tis
31 °C | 25 °C
31 °C | 25 °C