"Klart du ska iväg till Indien! Men se de från den ljusa sidan efter dessa problem så äre ju svårt att de blir värre..

Peppar, peppar tar i trä....."

Ja, det skrev Sandra till mig som kommentar på förra inlägget om vaccinationsproblem och värre kan det alltid bli! Känns som om det är så mycket på gång nu och det har inte bara med resan att göra. Skolan tar upp sjukt mycket tid och samtidigt ska man försöka planera Indien så man vet att man får ut det man vill få ut av resan.

Första sprutorna för Hepatit A och B och japansk encefalit är nu tagna. Som tur var hade sprutan kommit i tisdags och jag skyndade mig dit för att få ta den. Kommer in till apoteket och de kör in den i kassan: -"912 kronor tack."

Visst sprutan hade ju kommit så i sig är det väl inget problem. Men det kan ju lätt klassas som otur. För de andra i klassen har dessa två sprutor (en dos alltså) gått för ca. 700kronor. En dos för mig har nu gått på 1412kronor! Det är ju en enorm skillnad och vetskapen om att jag måste kasta ut samma summa en gång till för den andra sputan innan jag far känns inte lockande. Varför var då mina sprutor mycket dyrare an de andras undrar kanske ni. Det var så att Japansk encefalit-sprutan kommit ut i en ny version och priset blev då väldigt högt. Hurra! Men nu är den tagen iallafall så ingen japank hjärnhinneinflamation för mig tack!



Sedan kom nästa problem idag - Visumproblem. Jag och Elin från min klass fixade med våra visum tillsammans och skickade in sakerna samtidigt för att vi skulle ha gjort lika. För några veckor sedan ringde TTservises AB (indiska ambassaden) upp mig och bad om en bokningsbekräftelse på min resa vilket jag skickade till dem på mail. Idag när jag skulle hämta ut mitt Visum så ramlar en lapp ur kuvertet - "Your visa application is incomplete. Please correct and return as soon as possible". Ja, vad ska vi tro att de frågar om då? Om ine en kopia på bokningen av resan.

Rasande ringer jag till dem och frågar vad som gått fel för mig denna gång och varför de ber om en sak som jag redan skickat in. Till svar får jag då att under den perioden så bestämde sig TTservices AB att skicka tillbaka alla ofullständiga visumansökningar men alla hann inte skickas tillbaka utan de "skarvade" i mitten - Och där låg förstås jag! Hon beklagade så mycket över att de gjort fel men som jag sa förut, vad hjälper det mig?

Varför ska allt skita sig för mig? Mitt vaccin kommer inte gå (som jag hade tänkt) på 2500 utan på 3700kronor istället. Jag hoppas jag hinner få tillbaka mitt visum innan jag far också. Allt blir fel - ALLT!

Jag börjar fundera på om jag verkligen ska åka till Indien, om det ens är meningen. Allt verkar skita sig för mig och ingenting går längre som det ska. Har ju (som jag tidigare berättat) haft problem med vårdcentralerna här i Övik. Verkade inte som om någon ville ta hand om mig till början sen fick jag vända mig till en vårdcentral utanför stan. Tro mig, det är ganska drygt när man inte har körkort, bil eller mycket pengar som man vill slösa på Örnsköldsviks dyra bussresor.

Iallafall så fick jag först en tid på den vårdcentralen och självklart skulle det skita sig. Jag kommer dit och sjuksköterskan frågar då hur det gick för mig att hämta ut sprutan. Frågande tittade jag på henne och undrade vilken spruta? Jag hade inte hämtat ut något - var det upp till mig att göra det? Ingen annan i min klass hade gjort det så inte tänkte jag på det heller. Jag fick iallafall springa ner till apoteket för att höra om de hade sprutan. Självklart hade de den inte utan jag fick lov att beställa den. Hon lovade då mig att jag den skulla vara inne på apoteket på måndagen och jag fick kila upp och boka en ny tid med sköterskan.

Idag var det dags att återvända till Sund och hämta ut min spruta. Jag vandrar in på apoteket och berättar att jag vill hämta ut den. Kvinnan bakom disken går då bakom någon hylla och ser riktigt förbryllad ut och kommer sedan tillbaka. Uppenbarligen hade inte min spruta kommit!!

"Vi får inte in kylvaror på måndagar. Hon som gjorde beställningen kan inte vetat att det var en kylvara.."

Men snälla nån! Är inte de bakom disken utbildad att kunna övergripande saker om medicinen som man beställer? Jag är nog sent ute som jag är och orkar verkligen inte med en massa tjaffs pga någon person på ett skumt apotek. Jag frågade då hon som stod där idag NÄR min spruta skulla vara inne på apoteket och hon skulle skicka ett sms när den väl kommit in. Dock kan inte jag sitta och vänta på ett sms utan ville ha en dag och tidpunkt. Enligt dagens farmacevt så ska min spruta finnas inne imorgon klockan tio. Så imorgon blir det ÄNNU en resa till Sund och jag hoppas verkligen att sprutan kommit då!! Upp till bevis....

Idag har det varit möte om Indien och resan som kommer gå dit i mitten av November. Idag var det åtta stycken som var på mötet så gruppen som tänkt att åka blir bara mindre och mindre. Men det kan ju vara skönt att vara en liten grupp när man åker dit också.

Vi kommer åka till en by/stad som heter Trichy men kommer att landa i Chennai där vi blir upphämtade av de vi ska bo hos. Vi ska packa så lätt som möjligt då vi måste gå klädd i traditionella kläder och ta oss an den indiska kulturen. Ska bli så spännande!

Känns som om det är så mycket som hänger löst fortfarande i Indienfrågan men det kan vara för att, iallafall jag är otroligt oberest att jag inte är van med allt som ska fixas. Sökt tid till vaccination, ska söka visum ikväll, kattvakt måste fixas, resa måste bokas, pengar ska växlas och betalas, brev ska skickas och merkostnadslån ska sökas. Det är en hel del som måste fixas och gärna så snabbt som möjligt.

Men vi är ett gäng som har sagt att vi gör allt tillsammans så vi inte glömmer något och det är skönt. Att man liksom har en backup-grupp som kan påminna varandra om hur, var och när vi bör göra saker. Fler huvud är som sagt bättre än ett.

Då var det dags igen, ett helt år har gått. I förrgår klättrade jag, Sofie, Sandra och Ida uppför gamla kära skuleberget (294 meter över havet) och för två av oss (jag och Sofie) så var det inte första gången vi satte våran fot på toppen av berget. Dock hade vi två newbies med - Sandra och Ida och det var ritkigt kul.

Dagen började med att en mycket bakis Sandra kommer in genom min dörr för att vänta på att Sofie ska hämta upp oss för att ta oss vidare till bergets fot. Sandra såg faktiskt riktigt förstörd ut efter gårdagens partaj men uppför berget skulle vi ändå!

 
 

Vi kom fram till Naturum som det heter och fick hjälp av en man där att få på oss utrustningen rätt. Man vill inte ramla ner och slå ihjäl sig så därför fick nybörjarna en lite snabb lektion om hur man ska haka fast sig och hur man ska klättra för att inte fastna. Medan passade veteranerna på att ta kort på sig själva i de snygga hjälmarna. Vad tycker ni? Höstlooken 2009?

 
 

Vi påbörjade våran klättring runt 13.30 och det var mycket stånk och stön som hördes där i början. Men det är nästan den biten som är jobbigast. Man går på en mycket brant stig i skogen, såklart man blir trött och speciellt vi konditionslösa damer som fått för oss att vi ska vara riktigt fit for fight blev helt slut.

 

Efter skogsvandringen var det bara att haka fast sig och påbörja klättringen uppåt. Vi tog den vita leden (medelsvåra vägen) och det var även den vägen jag och Sofie klättrade innan så vi hade redan koll på vad som väntade.

 
 

Efter vi klättrat en bra bit utbrister Sandra att hon tappat sin kamera! Som tur var hade den inte rasat ner för hela berget utan enbart en tio meter. Dock var det omöjligt för oss att ta oss ner igen och vi blev tvugna att lämna den liggande där och bara hoppas på att någon vänlig själ skulle komma förbi och plocka upp den för att sedan lämna in den på naturum igen.

 
 
 
 
 
 

Toppen nådde vi tillslut och det bar skönt. Då var det bara den oändliga promenaden ner för berget som väntade och vi (jag och Sandra)passade då även på att gå in till grottan för att se hur det såg ut där. Grottan är ju egentligen inte mycket för världen utan mer ett litet hål i berget. Men nu har vi varit där igen och tillslut kom vi ner till marknivå igen och alla överlevde!

Vaknade upp och solen sken in igenom vårat fönster och jag insåg då att detta är min näst sista dag i denna underbara stad och land. Vi gjorde oss snabbt iordning och for in till stan för att hinna med den första touren inne på Oxford Castle. Oxford Castle ligger mitt i Oxford och är ett gammalt slott som lät byggas runt 1071.Det är gammalt må jag säga. Dock har det byggts om och ändrats under åren.
 

 
Oxford castle Unlocked.

Vi kom dit och möttes då av våran guide som sa sig vara en drottning eller liknande som hade övertagit slottet och sedan förlorat det för många herrans år sedan. Kanske inte bästa guiden jag haft men hon försökte vara rolig och ibland lyckades hon. Det var inte många i våran grupp utan det var jag, Sandra och en äldre dam och troligtvis hennes barnbarn. Så det var bara oss fyra människor som hon fick släpa runt och upp för trappor. Vi började med en liten filmvisning om slottet och sedan var det dags att ta sig upp i tornet. Hela 101 trappsteg var det upp till toppen som skulle ge oss hela vyn över Oxford. Trappen var smal och stegen var i ojämn höjd vilket var irriterande men upp, det kom vi tillslut.

 
Flaggan på topp och sen lite usikt över Oxford. Det runda tornet som syns är Christ church.

 
Jag och Sandra i varsitt fönster

Tillslut var det dags att gå ner för alla de 101 trappstegen igen men det gick betydligt fortare vill jag lova. Vipps var vi nere igen och befann oss nere i en krypta i källaren. När vi kom ner så kom vi först in i en korridor där folk tidigare hade gjort utgrävningar och längre in fanns kryptan. Vid första anblicken var det ett stort rum med pelare, en bänk där tre dockor satt och en stående docka framför dem som skulle likna en lärare av något slag. Plötsligt sa Sandra "han i mitten ska inte sitta där. Det är en person". Jag och Sandra gjorde oss då beredda på att bli skrämda med ett hederligt BÖH men han satt där så tyst. Våran gudie började prata om krypan och de spöken som sägs finnas där nere. Och plöstligt reste sig munken i mitten och började vandra ut. Var han ett spöke eller en vanlig människa, vem vet.

Uppenbarligen hade hemsökta hus (ett spökprogram på 4+) varit där nyligen och spelat in ett avsnitt och det ska bli kul att se det när det visas på svensk TV. Det sas att det fanns iallafall tre andar nere i kryptan. En snäll munk, en elak och en 14årig flicka som sprang runt och troligen letade efter sin mamma.

 
Mörk bild med det visar tre gestalter på bänken. sen en pelare i kryptan.

 
Jag och Sandra med dockorna där nere.

 
I första hörnet bor det snälla munkspöket och i det andra det elaka. Kan ni se några spöken?

Sedan tog vi oss upp och in i en cell där fångar en gång suttit. Vår guide berättade lite om vad fångarna fick göra, hur de bodde och lite sådant. Sedan fick vi ta oss runt på egen hand genom alla celler och rum. Det var kanske inte jättemycket rum och så att se men det fanns mycket att pilla på och testa.

 
Vår guide. Visst är G. Wilson ganska lik mig?
 

 
Så glad ser jag ut är jag hänger någon. Sen ser jag mycket likt ut en näsapa. När fick jag så stor näsa?

 
Jag och en fånge och sen jag en maskin som visar hur långa steg fångarna kunde gå.

 
Egobild på oss sen jag på en säng (satt uppenbarligen för fint på det andra kortet vi tog innan)

 
Fången Annica och sen en gräskulle.

På den gräskullen har det tidigare stått ett torn på men det var många, många år sedan. Tornet har rivits och muren flyttats men kullen finns fortarande kvar och är bevarad utanför Oxford Castle. Det finns en brunn där uppe där folket förr i tiden fick sitt vatten ifrån. Man får inte gå in i brunnkammaren (eller vad det kallades) men uppenbarligen hade ett gäng studenter gjort det för många herrans år sedan. Det slutade i att en pojke ramlade ner i själva brunnen och vattnet och fick tas in på sjukhus. Han bröt något ben och var egentligen utom fara. En vecka senare var han död...

Efter trippen på Oxford Castle valde vi att gå runt på stan och det blev självklart en sväng in på Primark. Vem kan motstå det när man är inne i stan? Inte vi iallafall! Blev lite shopping och sedan var det dags att ta sig hem igen för att hinna till affären för att köpa några cider då vi tänkt att gå ut denna kväll. Det blev fyra Bacardi breezer med mangosmak och fyra till med hallonsmak. Sen skulle vi även hinna äta middag och återvända till stan med Tyra innan Ghost trailen började.

Hade nog ganska stora förväntningar på denna rundvandring. Trodde guiden skulle ta med oss in i ställen som spökade och kanske lite mer seriöst än vad det var. Vi kom dit och det var en hel hög som skulle gå denna ghost trail. Vi började vandringen runt de gamla husen i Oxford och våran guide berättade spökhistorier som skett på vissa ställen.

 
Oxford castle på kvällen sen ett träd på kullen och ett torn som ser ut som en elak pumpa.

 
Kyrkan på the radcliff square och sen Bill Specter (vår guide) hugger sig i armen.

Efter den två timmar långa promenaden var man kall och trött. Nu var det dags att fara hem, ta någon cider, duscha och göra sig lite partysnygg. Vi kom hem, tog vår cider, öppnade chipspåsarna vi köpt innan och gick sedan och la oss. Vilka ungdomar va? Nog lättare att tro att vi gått och blivit pensionärer än de unga människor som vi faktiskt är.

Dagens shopping: En rosa BH med tillhörande trosor, ett diadem med en blomma, Ett svart midjebälte och en god handlotion som luktar satsumas.