Ännu en helg är till ända och vi är ytterligare några dagar närmare flytten mot västerbotten och två varma veckor i Tunisien. Tiden bara springer iväg!



I Lördags var jag och min kompanjon Sandra iväg till Åsele i bit innåt i landet (tar cirka två timmar dit) för att gå Åselemarknaden. Det är en stor marknad som sker varje sommar här och ja, det är något speciellt med att gå runt i värmen, titta på alla människor och saker som man inte alls visste att man behövde. Det är plastpåsar, medel för att kläder inte ska dra åt sig vatten, konstiga motorgrejer och en massa annat smått och gott (för att inte glömma bort all mat!). Kom faktiskt inte hem med så mycket mer än godis till en kompis, nötter till mig, ett pack med otroligt väldoftande tvålar och filmen The young Victoria. Men det gör inte så mycket om man inte kommer hem med väskorna fulla, det är strosandet som gör resan värd!

Efter vi blivit less på Åselemarknaden skulle jag och Sandra bege oss vidare mot Örnsköldsvik (men med några stopp på vägen förstås). Första stoppen var på Vitterhuset, ett ställe som min pappa varit på förr och ja, han hade faktiskt varnat mig för myggen men då ryckte jag bara lite på axlarna och sa -"Ja, ja, vad kan väl lite mygg göra?". Men då var jag också föga ovetande om vad som väntade där vid stigen. Det var sumpmark mitt i skogen och myggornas högkvarter låg bara runt knuten vill jag lova. Iallafall verkade det som så när man kom in med sina bara ben och bara armar.



Vitterhuset är iallafall stora stenar som med naturens hjälp bildat som ett litet hus. Det sägs även att det ska spöka under ljusa sommarnätter i både vitterhuset och vid tjärnen som ligger alldeles bredvid. Dock upplevde inte jag några större övernaturligheter (om vi inte räknar med myggornas otroliga antal!).



Halvt uppätna begav vi oss vidare hemmåt ihopp om att hitta en badstrand men istället fann vi en jättestor grankotte som väntade på oss vid vägkanten. Vad är inte mer inbjudande än skeptiskt grankotte säg? Så vi valde att åka in där för att se vad vi skulle mötas av. Fler grankottar! Denna gång var de dock i normalstorlek och hade faktiskt ramlat av sina smala granar. Vet egentligen inte vad det var för ställe men det fanns en liten fin sjö och en gästbok (som vi självklart skrev i).



Vi blev inte där allt förlänge utan valde att försöka vända hemmåt fortfarande i hopp om en badstrand skulle korsa vår väg men icke. Istället fick vi åka ut till Gullvik här i Örnsköldsvik och hoppades att det skulle vara varmt. Det var det inte. Så det blev inget bad utan istället blev det mys på stranden vilket inte heller var fel. Kändes som en riktigt toppendag när man satt där och lyssnade på de tappra barnen som tjoade i vattnet och jag har äntligen fått utforska en liten bit till av norrland.