Vakna upp till en halvmulen dag i Oxford och på schemat stod det att jag och Sandra skulle ta oss in till Abingdon. Sandra går i skola där och denna dag hade hon en lektion på ca. en timma så jag fördrev min tid inne i Abingdon cetrum. Som tur var tittade solen fram mycket under min stund där då staden i sig själv inte var särskilt händelserik.


Gick först till Abingdons museum som var en enorm besvikelse. Gick först upp för några trappor där det fanns olika montrar med saker de funnit från stenåldern, bronsålder och järnåldern och då tänkte jag "Åh, detta bådar gott!". Jag ser en dörröppning där uppe och jag blir full av föväntan vad som komma skall. Tyvärr, till min stora besvikels möts jag av sju montrar och en hjord med barn som skriker och gormar över några piprensare.

Jag valde därför att gå ner på stan istället och unforska shoppinggatan som enbart innehöll en affär av intresse - Next! Där köpte jag ett par sandaler för £20.  Det var fina och jag längtar verkligen till sommaren då jag kan börja använda dem!

Efter en timme kom Sandra och hämtade upp mig igen och då var det dags att ta oss till Blenheim Palace. Det var ungefär en kvarts bilfärd till Woodstock där Blenheim Palace låg och gud vad fint det var. Dit kommer jag flytta en vacker dag vill jag lova er! Självaste Winston Churchill är född och uppvuxen i detta magnifika hus.



Tyvärr fick man inte fota därinne vilket var synd. Rummen var jättefina och det var även här de spelade in filmen The young Victoria som går på bio här just nu. Det fanns två rundor att gå inne i huset. Ett var en vanlig rundvanring kring olika rum där man fick se möbler, biblotek och julmatsalen. Den andra vägen var en runda som kallades The untold story. Där följde man ett "spöke" som berättade om olika händelser som skett i huset och sådant. Det rycktes i dörrar och personerna(dockorna) andades och liknade väldigt mycket en vanlig människa.



Efter våran titt i huset valde vi att ta barntåget vidare till ett ställe där det fanns ett fjärilshus och där fotades det flitigt vill jag lova. När vi åkte tåget åkte man förbi gamla träd som såg som tagna ur en Tim Burtonfilm och fasaner i massor!


Vi kom fram till ett litet hus, det såg ut som ett växthus nästan. Vi gick in möttes först av en massa blommor. Man började nästan undra vart fjärilarna höll hus tills man tittade upp i taket. Där satt en stor fjäril efter den andra och genast flög kamrorna upp.






Efter ett tag gick vi ut och råkade då komma till en playground där det fanns en stor labyrint. Den skulle vi givetvis springa in i och såhär i efterhand var det ingen bra idée. Det var jätteblött på vissa ställen och småflugorna flög överallt. Det gällde att skydda både mun, näsa och ögon om man inte ville ha flugor i dem. BLÄ! Men roligt var det.




Tillslut hittade vi ut (tro det eller ej!) och vi började vandra tillbaka till bilen. På vägen fanns då stora ihåliga träd som vi fick lov att sätta oss i.


Sen var det dags att ta sig hemåt och laga lite middag till Sandras hostfamily. Sandra kör verkligen med mig i köket. Hon är en riktigt Gordon Ramsay och det hopp jag hade att lära mig laga riktigt mat är nu borta. Sandras "på en höft"-matlagning är omöjlig att lära sig. Men vem vet.. nått borde jag lära mig.

En mulen dag idag men vad gör det? Som vanligt började vi våran dag med att gå ut och gå med Kajsa och Doris men idag blev den en annan väg och inte alls lika lång. Vi gick bara några kvarter bort och kom tillslut hem igen med vilddjuren.

Vi kom hem, kastade i oss lite lunch och slängde oss upp på cyklarna, iallafall jag. Jag fick en alldeles för hög herrcykel att försöka ta mig in till Oxford med och det var ett äventyr. Här cyklar man på vägen och man cyklar ungefär som bilarna kör, man visar när man svänger, ligger i rätt filer och stannar vid rödljus. Det var just detta med att stanna vid rödljusen som gjorde det hela lite spännande. Jag kunde nämligen inte nå ner till vägen när cykeln stannade så man hoppades innerligt att man skulle få grönt ljus innan cykeln föll omkull.

Vi tog oss först fram till The  bridge of sighs på New collage lane. Det var en liten men söt bro som gick mellan två hus. Vad den har för historia vet jag inte utan det enda jag vet är att oxfordsborna är stolta över den!



Det fanns även en kyrka där som man kunde gå in i och klättra upp i tornet. Det kommer jag aldrig göra igen! Jättelånga sprialtrappor med en decimeter långa trappsteg. Det vara bara att hålla i sig i repen för glatta livet!


.
Här är alltså harry potters matsal. Men det finns fler sagor som har sitt säte i just detta rum. Lewis Carroll, författaren till Alice in wonderland, åt regelbundet sin skollunch i just denna matsal och det var här han fick idéen till sin saga om lilla Alice. I bordet som står på tvären längst bort satt alltid en liten flicka med alla professorer och när hon ätit klart gick hon alltid genom en liten dörr som finns längst bort till vänster vilket skapade idéen om kaninhålet och Alice in wonderland var född.

En av tävlorna (den röda) ska även ha varit något extra ordinär. Den är gjord sent 1700tal vilket förbryllar alla. Det är nämligen ingen vanlig tavla utan när man går förbi den så följer ansiktet med när man går och kollar på en. Lite läskigt. Visst, man har sett sånt tidigare men inte på en tavla som är gjort så tidigt.

Idag har vi även varit och handlat i en mataffär och det var intressant. De brittiska människorna äter inte alls samma saker som vi svenskar. Själv inhandlade jag små påsar chips som var av udda smaker. Här finns ingen sourcream and onion vill jag lova! Och även de populära godiset Jellybabies.


Dagens shopping: En påse med tolvpack chips i smakerna; cheese and onion, Salt, Salt & vinegar och Prawn cocktail. Sen även två armband från christ church och två kylskåpsmagneter. Sen min påse med Jellybabies.

Vaknade upp till en solig och blåsig dag i Oxford. Jag bor hemma hos Sandras hostfamily och de är verkligen supertrevliga som låter mig bo här gratis. Huset är tre våningar vilket gör att vi inte slipper trapporna när vi väl kommit hem heller. Familjen har två barn - Tyra och Olof och två galna labradorer - Kajsa och Doris. Doris är den som är jobbigast och om jag fattat det rätt är det Kajsas dotter.

Vi började dagen med att dra på oss gummistövlarna och ge oss ut på en timmes promenad med vilddjuren. Då fick jag chansen att se oxfords fina natur i dagsljus, det är inte alls som i London. Vi gick till Cottesslowe park med hundarna där de fick springa fritt ens stund och leka med fåglarna i dammen.



.
Det enda som inhandlades på covered market var en liten nyckelring i form av en voodoozombie. Kanske inte speciellt kul men den var söt. Fanns mycket sånt småplock där inne men inget mycket som man verkligen ville ha. Så vi gick vidare på våran shoppingtur och hade vårt mål riktat mot Primemark - Sandras favorit affär.

Vi gick in och tog oss en korg var och åkte upp mot övervåningen för att börja där. Där fanns det underkläder, nattkläder, barnkläder och killkläder och snabbt började jag fatta varför Sandra är besatt av Primemark! Tänk dig ett superstort H&M till helt underbara Ullaredspriser? Då förstår du vad primemark är. Allt är superbilligt och affären har allt, skor, kläder, heminredning - ALLT!  Så när vi började närma oss provrummen så släpade jag på två korgar proppade med kläder.

Efter nån timme inne på Primemark (som förövrigt även nu är min favoritaffär) gick vi vidare och tittade då in på en affär som heter Ann Summers. Det är en affär med sjukt snygga underkläder som sedan är kombinerad sexbutik. Där gick vi runt och petade på allt konstigt som fanns att köpa och självklart kommer jag åt påknappen på en sån där rabbit-dildo. I min panik fattade jag inte hur jag skulle få av den och tryckte lite överallt som enbart resulterade i att jag startade fler och fler funktioner på den rackars gummigrejjen. Tillslut stängdes den av iallafall och jag och Sandra stod där och skrattade åt den allt för klassiska pinsamheten.

Sen var det dags att ta sig hemmåt och börja med middagen här. Sandra jobbar ju samtidigt som jag besöker henne så man får försöka lägga ihop våra båda scheman och få allt att klaffa.

Dagens shopping: Två trosor, barnkläder till Milo, två tshirts, ett linne, en klänning, tre väskor, ett paraply, stumpor och en börs från Primemark á £44. Sen den lilla VooDoonyckelringen i mitten sen lite smått och gått från Ann Summers i den rosa påsen.

Såg att solen sken igenom våra gardriner hemma hos AnneMarie och uppståndelsen var total. Det var soligt, varnt och somrigt så vi började en efter en att kasta oss in i duscharna. Sist ut var jag! Kändes då som om jag klev rakt ut ur London och in i duschrummet på Paradisbadet! Vattnet här stinker klorin så om jag ställer mig i duschen om jag längtar hem kan jag bara sluta ögonen sp befinner jag mig på vårat äventyrsbad hemma i Övik.

Drog på mig shortsen, tshirt och strumpbyxor denna soliga och varma dag och på schemat låg först en tripp till Madame Tussaude! Och innan vi gick in på Tussaudes så vandrade vi omkring i sherlock holmes fotspår på Bakerstreet.



Låt kändisskapet börja!

Vaknade upp till en molnig dag i London. Jag och Sandra sov i ett vardagsrum/matsal på golvet och tro det eller ej, men jag sov som en baby där på golvet. Dagen började med att vi åt frukost och kastade på oss lite smink för att vara ute ur AnneMaries lägenhet strax efter åtta. Dagen hade ett fullspäckat schema och vi skulle börja med att försöka ta oss till Tower bridge.


Tillslut hittade vi fram till den omtalade bron tower brige och den var mycket mindre än vad jag tänkt mig. Hade föreställt mig en enorm bro med två gigantiska torn men så var det inte. Dock var det en syn att se bron och nu kan jag gå runt och säga "Been there, done that"


Nedanför bron låg Tower of London, Ett slott där många kungligheter bott och politiska fångar hållts tillfångatagna i väntan på en möjlig avrättning. Vi valde att betala de £17 för att gå in och kolla på slottet och alla tornen. Vi kom precis in när en gudiead tour skulle börja så vi följde självklart med. Våran gudie var en såkallad Beefeater (mannen i den röda uniformen) och han hade en riktigt bra humor. Han pratade med värsta basrösten och han hördes långa vägar över de små gatorna inne på Tower of London.


Tower of London håller en massa spännande histora om kungligheter, mord, avrättningar och juveler.Vi började med att gå till några av de olika tornen inne på området och han berättade lite om hur de fått sina namn och saker som kan ha skett inom dess väggar.


Tillslut tog den guideade touren slut och man fick fortsätta på egenhand att kolla in tornen, slotten och husen. Jag har nog aldrig gått i så mycket trappor i hela mitt liv. Ska man någonsin ha på sig en stegräknare var det denna dag.
'




Efter några timmars vandring i trappor gick vi ut genom portarna igen och ut till verkligheten för att äta en engelskmåltid - Fish and chips i solen. Det smakade mest bara friterat och man kände nästan hur blodådrorna täpptes igen.


Efter lunchen gick vi vidare för att komma till House of parliment som låg en bra bit bort. Det blev en blandning av resa till fots och resa med buss för att komma fram till nästa sevärdhet i London. Vi gick då även förbi st paul's chatedral.



Efter en snabb vilopaus var det dags att dra sig vidare till house of parliment och Big Ben. Som sagt var resan lång men värt varje litet fotsteg vi tog.


När vi väl tagit oss så långt var det dags att gå vidare till London eye, Det var bara en bro imellan så promenaden blev inte mer än fem-tio minuter pga. allt folk som stod ivägen överallt. Tro det eller ej, men det är turister överallt och då speciellt japanska turister!

Vi köpte oss en biljett till London eye för £15.50 och hoppade in i en kapsel. Från den höjden kunde man se över hela London!



Efter den dryga halvtimmen i London eye gick vi längst promenadstråket vid kanalen som bjöd på artister, guld och silver gubbar och konstiga ödlor på cyklar.




Det var en rolig gata att gå på. Många olika artister som bjöd på sina talanger för att tjäna lite extra pengar. Efter gick vi för att titta på the national gallery vilket var kul. Dock har jag aldrig varit riktigt intresserad av konst men jag kände iallafall igen monets tavlor.


Efter vi matat våran konstnärliga sida tog vi oss ut på Oxfordstreet för att titta runt i en massa affärer och spendera tid. Vi skulle nämligen in på Nordic bar som öppnade klockan 18.00. Nordic bar var en bar som vände sig till skandinavier och det var trevligt att se lite svenska maträtter på menyn. Det blev ett litet smörgåsbord för mig med drinken Northen lights. Vem dricker en drink till ett smörgåsbord egentligen? Jo, jag, Sandra och AnneMarie drack sin drink till en fin portion med pyttipanna.

Ja, i fredags bar det av till den stora staden London för att träffa Sandra och AnneMarie. Hade först seminarium på skolan och det gick bara bra. Man blev dock lite chockad över att på uppgiften stod det att man inte skulle gå in på "studentrollen" utan redovisa på ett kreativt sätt med gruppen. Vi kom dit, några hade gjort teater, andra tagit med sig en film osv för att mötas av att läraren säger att vi alla ska sitta runt bordet och prata om sagorna istället. Man blev ju lite less! Efteråt träffade jag Mamma och Kent och de skulle köra mig till Örnsköldsviks airport.


Som tur var hade jag Ellen från min klass med mig på planet. Själv är jag ju flygrädd men det kändes mycket bättre när hon var med! Vi flög den dryga timmen till Arlanda där hon skulle träffa sina släkt och vänner och jag skulle fortsätta min väg till Terminal 5. Hade fyra timmar på mig och jag trodde att det var det som behövdes för att ta mig till rätt plats.


Jag började gå och kom då till skycity där jag strosade omkring och kollade på all billig sprit och billiga parfymer innan jag fortsatte till Forex för att växla mina pengar. Då kände jag att jag verkligen var på väg och nervositeten växte sig större och större ju närmare terminal 5 jag kom. Jag checkade in bagaget och gick igenom alla säkerhetskontrollen och tillslut fann jag min plats vid gate F61. Då var det tre timmar kvar tills mitt plan skulle gå!

Så jag vandrade omkring vid min gate och där var det tråkigt vill jag lova er! tog upp min boken Atlantis hemlighet som jag lånat av Martina någon dag innan. Men mörkret hade börjat falla och min långa dag av nervositet hade börjat ta ut sin rätt. Hann läsa en sida innan jag satt där, ensam i gaten och nickade. Började ringa runt till lite folk för att få tiden att gå. Och tillslut kom mitt plan.

Fick en fönsterplatsoch bredvid mig hade jag en kvinna i närmare 40år åldern. Pustade ut lite då jag såg att hon också reste ensam och hoppades innerligt på att hon kunde prata lite med mig eftersom jag är så flygrädd. Men den drömmen sprack snabbt. Hon sa inte ett enda ljud, Inte ens när hon spillde ut sin cola bredvid mig sa hon nått, inte ens ett litet förlåt!

Tyvärr var det sent så det var mörkt ute men ändå kunde man se havet under oss när vi flög och plöstligt kom fastland igen och ljus överallt. Sandra hade tidigare varnat mig för hur stort London såg ut ovanifrån och när jag flög där uppe tänkte jag "Bullshit, så stort såg det inte ut att vara". Plötsligt vände planet och London öppnade upp sig framför mig. Det var ljus, ljus och åter ljus. Helt underbar utsikt! Såg London eye och allt sådant som lös upp där i mörkret.

Tillslut landade vi på heathrow och jag hittade ut tillslut till den stora hallen där Sandra och AnneMarie skulle möta upp mig. Dock såg jag dem inte någonstans och paniken började infinna sig! Jag hade tidigare ringt så mycket på Arlanda med min mobil så den pep pga. lite batteri, och där, ensam i London, stod jag!

Plöstligt fann vi äntligen varandra. Sandra och AnneMarie kom gående emot mig med en uppochner vänd skylt där det stod LINDQVIST med guldpenna. Vilket välkomnande!

Imorgon flyger jag hela vägen till London själv och jag är sjukligt nervös. Tänk om jag missar flyget? Tänk om vi kraschar? Tänk om jag går vilse? Tänk om inte bagaget kommer? Tänk om det är något fel med biljetten?



Jag längtar till jag är framme och ser Sandra stå där på flygplatsen. Jag hoppas hon står med en såndär skylt där det står "Lindqvist", annars kommer jag bli besviken! Iallafall ska det bli skönt med plusgrader, grönt gräs, fåglars kvitter och härliga dagar utomlands.

Jag har inte packat klart ännu, bara sminket har fått sorteras och hamna i den röda fina väskan. Kläderna väntar jag med tills Totoro har åkt till sin barnvakt eftersom jag vet hur han är. Skulle Totoro vara hemma och väskan skulle vara öppen skulle han ligga i den och vägra kliva ur. Och jag har verkligen kämpat för att han inte ska vara där inne eftersom hans matte ska ha 10 hårlösadagar i England.

Snart bär det av utrikes för mig. Sitter och tittar mot mina biljetter varje dag och bara längtar. Lite mer värme, ett helt nytt land, nya människor, ny shopping och träffa Sandra. Allt ska bli så kul och jag längtar verkligen! Tänka sig att den där lilla planeringen den där söndagen ledde till att jag, ensam, bokade en biljett utomlands till min mammas förvåning.

Hon är nog mer nervös än vad jag är, men jag kan inte klandra henne. Det är ju ändå hennes lilla dotter som ska ta sig någonstans helt på egen hand. Jag skulle nog också vara orolig om jag var henne.

Dock har jag mycket kvar i skolan att göra. Måste skriva klart till sagoseminariumet som vi var på fredag. Vi har fått läsa olika kända barnsagor (lite mumin, lite bamse, den fula ankungen, kejsarens nya kläder osv.) och ska sedan koppla dessa till olika teorier och begrepp. Det är lite svårt men ändå roligt då man får ta ut svängarna lite och bli lite extrem. Sen måste jag skriva två sidor om mitt senaste inspelade samtal. Om hur det gick och vad som kunde göras bättre. Det torde gå fort. Sen det värsta av allt är att jag har 3 frågor på hemtentan kvar och det känns inte alls bra. Jag har mycket att göra tills på fredag och tentan väger givetsvis tyngst. Men jag ska kämpa för det!

Oj oj oj, resorna hinner inte ens bokas innan nästa resa planeras in. När jag kom till skolan i eftermiddags så satt nästan halva klassen och pratade om den kommande utlandspraktiken som infinner sig till hösten. Ansökningspapperen kopierades varma och uträkningar för kostnader hördes i nästan varje hörn.

Har själv funderat på denna praktik och Indien i fem veckor skulle inte varit helt fel. Det är så att umeå universitet har goda kontakter i Indien och därför finns det ett extra förmånligt pris att tillhandahålla. Studiebesöken + boende och mat kommer gå på 7000 kronor för fem veckor och sedan tillkommer en flygstol som i skrivande stund går på 5439 kronor
Men sen måste man även ha minst 5000 i fickpengar också så totalt ligger vi då på 17 439 kronor!

Är ju grymt sugen på detta och tror jag skriver på och skickar in min ansökan än fast pengarna just nu smälter som smör i mina händer. Att få se hur socialt arbete funkar i Indien är verkligen once in a lifetime och att sedan få spendera tiden i ett varmt och spännande land gör inte saken helt fel. Egentligen ville jag göra denna utlandspraktik i Sydafrika eller New york men jag är inte alls intresserad att åka dit själv utan man måste nog välja ett av det färdiga paketen.

Idag har jag redan fått mycket utrett. Träffade basgruppen i morse och snackade lite. Efter gick jag in till resebyrån och preliminärbokade min resa till Oxford. Känns så underbart pirrigt! Sen gick jag även in till polisen och skaffade mig ett pass som jag ska hämta redan på fredag. 

Såhär ser reseplanen ut för den 6 mars:
Går i skolan från 9 till 12 och har då seminarium så kan inte hoppa över det. Direkt efter får jag ta mig till Örnsköldsviks airport där planet till Stockholm lyfter 14.50. Jag landar då på arlanda 15.50 och har då fyra timmar att spendera på att äta middag, växla pengar, hinna bli toknervös och aspackad. 19.55 går flyget från arlanda non stop till Heathrow är då framme 21.35 på kvällen, och förhoppningsvis står då Sandra där och väntar på mig!

Hemresan är planerad den 16 mars (om jag får stanna så länge). Planet lyfter då från heathrow 10.35 och landar på säker mark igen 14.10. Då har jag två timmar på mig att söka reda på min terminal eftersom planet till Örnsköldsvik går klockan 16.15.

Kostnad för denna resa ligger nu på 3200 för själva flyget och 400 för passet.

Ibland önskar jag att någon kunde banka lite vett i mig och just nu även lite positiva känslor. Har gått runt med en surrande ångest i bröstet i två veckor. Ja, sen Anders var här.. Känner att det till stor del var mitt fel att det tog slut igen, mina "happily ever after" handlingar som jag inte kan råför att jag får ibland. Första gången vi gjorde slut hade jag ändå känslan av att vi skulle bli tillsammans igen, den har jag inte längre...

Mest tycker jag det är jobbigt med denna oro i kroppen hela tiden, denna ångest som känns i hela bröstkorgen och magen. Vill att den ska försvinna! Självklart kände jag samma känsla när vi gjorde slut första gången och den höll i sig i närmare två månader! Fast då kunde jag uppehålla mig med roliga saker och kompisar hela tiden eftersom det var sommar. Vi for och klättrade, åkte på utflykt och hade trevliga fester tillsammans. Nu när skolan är som värst, mörkret har infunnit sig och kompisarna är lika upptagna som jag finns det inte mycket som kan hjälpa mig bort från denna ångest. Känner dock att träningen ger himla mycket och där är nog den enda stället som min oro släpper helt och tankarna fokuseras på något annat!

Vet inte ens om jag kan säga att jag är kär i han längre, fast min ångest känsla måste ju säga att jag vill ha honom? Eller? Känns som om hela bröstkorgen försöker springa ifrån mig de där jobbigaste stunderna då tankarna är som värst..

---

Från något tråkigt till något roligt! Var i söndags i Umeå och hos de nyblivna föräldrarna Johnny och Marlene och självklart fick jag träffa min gudson Milo. Helt klart den sötaste killen på denna jord! Skulle kunna sitta och hålla i honom, känna på hans mjuka kind och känna doften av den lilla bebisen i evigheter! Det var nästan så att jag ville dra med barnvagnen på bussen när jag skulle åka.

Självklart var det roligt att få träffa Marlene och Johnny också då det var så länge sen! Saknar att inte bo i Umeå och kunna ta cykeln hem till dem! Längtar verkligen till jag börjar plugga i Umeå igen så jag befinner mig lite närmare.

Fick höra alla berättelser från förlossningen, om hur ont det gjorde och slemmigt allt var. Än fast man fick höra så mycket skrämmande historier så kan jag inte säga att det lugnade min bebisgen som enbart började värka! Kan inte vänta tills jag själv hittar kärleken och har modet att kunna ta det steg som min vän har gjort...

Alltså jag måste ju vara sämst! Här sitter man och predikar om hur man ska ta upp bloggen igen och hur går det? Som förväntat inte lika bra som i tanken. Kan ju dock inte heller påpeka att mycket har hänt. Har skrivit en hemtenta om samhälleliga levandsvillkor, påbörjat en ny kurs som heter individer och grupper i utsatta situationer, planerar en resa på lördag till DollarStore i kramfors, Varit i umeå och hälsat på Marlene och Anders. Och på tal om Anders så är vi tillsammans igen! Det är ju väldigt värt att berätta!

Det hände i lördags när jag, lite spontant, skulle åka upp och hälsa på han eftersom den där onsdagen när jag var uppe och hälsade på Marlene så hann jag inte mer än att springa in till han, äte lite mat och sen var det bara "see you later, aligator!" Kändes så bra att vara i hans närhet igen och uppenbarligen kände han det med och berättade när vi skulle lägga oss och sova att han saknade mig.. Kan inte med ord beskriva den lycka som forsade inom mig då!



Jag hoppas verkligen att det kommer funka nu. Vi har väl bestämt att bo på var sitt håll så att främst jag kan få lära mig att stå på egna ben. Kände att jag tappade fotfästet när jag, direkt efter gymnasiet, flyttade ihop med Anders i stad där jag inte hade en aning om vad jag skulle göra! Känner att på dessa månader som singel har jag kunnat hitta tillbaka till mitt ursprungliga gamla glada jag vilket känns underbart!!!