Vakna upp till en halvmulen dag i Oxford och på schemat stod det att jag och Sandra skulle ta oss in till Abingdon. Sandra går i skola där och denna dag hade hon en lektion på ca. en timma så jag fördrev min tid inne i Abingdon cetrum. Som tur var tittade solen fram mycket under min stund där då staden i sig själv inte var särskilt händelserik.


Gick först till Abingdons museum som var en enorm besvikelse. Gick först upp för några trappor där det fanns olika montrar med saker de funnit från stenåldern, bronsålder och järnåldern och då tänkte jag "Åh, detta bådar gott!". Jag ser en dörröppning där uppe och jag blir full av föväntan vad som komma skall. Tyvärr, till min stora besvikels möts jag av sju montrar och en hjord med barn som skriker och gormar över några piprensare.

Jag valde därför att gå ner på stan istället och unforska shoppinggatan som enbart innehöll en affär av intresse - Next! Där köpte jag ett par sandaler för £20.  Det var fina och jag längtar verkligen till sommaren då jag kan börja använda dem!

Efter en timme kom Sandra och hämtade upp mig igen och då var det dags att ta oss till Blenheim Palace. Det var ungefär en kvarts bilfärd till Woodstock där Blenheim Palace låg och gud vad fint det var. Dit kommer jag flytta en vacker dag vill jag lova er! Självaste Winston Churchill är född och uppvuxen i detta magnifika hus.



Tyvärr fick man inte fota därinne vilket var synd. Rummen var jättefina och det var även här de spelade in filmen The young Victoria som går på bio här just nu. Det fanns två rundor att gå inne i huset. Ett var en vanlig rundvanring kring olika rum där man fick se möbler, biblotek och julmatsalen. Den andra vägen var en runda som kallades The untold story. Där följde man ett "spöke" som berättade om olika händelser som skett i huset och sådant. Det rycktes i dörrar och personerna(dockorna) andades och liknade väldigt mycket en vanlig människa.



Efter våran titt i huset valde vi att ta barntåget vidare till ett ställe där det fanns ett fjärilshus och där fotades det flitigt vill jag lova. När vi åkte tåget åkte man förbi gamla träd som såg som tagna ur en Tim Burtonfilm och fasaner i massor!


Vi kom fram till ett litet hus, det såg ut som ett växthus nästan. Vi gick in möttes först av en massa blommor. Man började nästan undra vart fjärilarna höll hus tills man tittade upp i taket. Där satt en stor fjäril efter den andra och genast flög kamrorna upp.






Efter ett tag gick vi ut och råkade då komma till en playground där det fanns en stor labyrint. Den skulle vi givetvis springa in i och såhär i efterhand var det ingen bra idée. Det var jätteblött på vissa ställen och småflugorna flög överallt. Det gällde att skydda både mun, näsa och ögon om man inte ville ha flugor i dem. BLÄ! Men roligt var det.




Tillslut hittade vi ut (tro det eller ej!) och vi började vandra tillbaka till bilen. På vägen fanns då stora ihåliga träd som vi fick lov att sätta oss i.


Sen var det dags att ta sig hemåt och laga lite middag till Sandras hostfamily. Sandra kör verkligen med mig i köket. Hon är en riktigt Gordon Ramsay och det hopp jag hade att lära mig laga riktigt mat är nu borta. Sandras "på en höft"-matlagning är omöjlig att lära sig. Men vem vet.. nått borde jag lära mig.