En present till mig?
Visst blir man så otroligt glad när man får presenter då tomten redan varit här och födelsedagen är redan bortgjord? Sånadär presenter som man bara får mitt i veckan kan ändra en dålig dag till en genast en som är så mycket bättre. Man känner sig omtyckt, speciell och att man faktiskt gjort något bra.
Det hände mig i lördags då plötsligt en åhlénspåse fanns i min ägo och där i låg tre stenar som jag hade pratat om. Ville verkligen ha dem eftersom jag tyckte att de var så fina och den presenten förgyllde verkligen min kväll. TACK!
Spöken på Oxford Castle

Det var så roligt att se Oxford Castle igen och kunna säga "Där har jag suttit", "Den har jag dragit i" och "såhär många trappsteg var det upp". Längtar tillbaka till Oxford som en tok. Folket, naturen och husen - allt var så underbart. Ta mig tillbaka!
Hur som helst bjöd inte spökprogrammet på något vidare skrämmande utan mer ljud som säkert kunde komma från vad som helst och även en seans i kryptan.
Nu är det dags för mig att sova. Godnatt allihopa!
Man skriver bättre tentor om man är brun

Vi började pluggsöndagen med en promenix ner till hamnen där vi befunnit oss hela dagen. Blev fem minuters riktigt plugg och sen solade vi i studiesyfte. Vi tänkt se hur brun man kan bli på en dag här och sen vet ju alla att det är ett vetenskapligt faktum att man skriver bättre tentor om man är brun. Eller hur?

Emelie och Sofia försökte även finna min typ av kille och det var många konstiga idéer de fick i sökandet efter Mr. right for Annica. Började med en lång, smal kille med långt lockit hår och han fick motiveringen "Han ser mystisk ut". Som bekant har jag otroliga krav på min drömprins. Vampyrlikande sångare som pratar i vers och har stormhatt ala Prince Albert är min typ. Vart finner man denne man?

Förslag på norrland?
Jag, Sofia och Emelie har funderat på att göra en resa genom norrland innan de flyttar tillbaka till södra sverige igen och nu efterlyser jag roliga platser att se i norra sverige. Vi har tänkt att ta oss så långt norrut i sverige som möjligt så därför finns det nog mycket att se.
Nu är det dags för mig att ta och göra mig till människa. Dra på mig lite svalare kläder och på med skorna sen är det bara att ge sig av in till stan igen. Men bjuder på två kort från min mobil från min promenad igår.


Min skugga. Sen en bild över hamnen. Helt spegelblankt vatten.
Värme, sol och röda bröstkorgar.
Det är snart dags att ta mig bort till stan igen för plugg hos Emelie och vi kanske även hinner med en liten film om vi har tur. Känner mig mer och mer borta angående tentan så det känns jättebra att jag, Emelie Tush och och Sofia Squarepants ska sätta oss ner och förklara begreppen. Mycket bra mycket bra.
Men nu ska jag börja gå in till stan så ni alla får ha en trevlig och förhoppningsvis solig dag så kanske jag kastar ut något på bloggen senare.. Kan iallafall bjuda på två egobilder.


Det går bra nu...
Sen har jag fått riktigt ont i benhinnorna i smalbenen eftersom jag går så mycket nu. Jag vet inte om jag belastar fel eller vad jag gör men det känns iallafall vill jag lova. Tänkte gå in till stan imorse också med ändrade mig i sista sekund och tänkte att mina ben behöver kanske vilas lite. Men imorgon drar det igång igen!
Smal och smärt...
Då är snart dag nummer två i Annicas nya liv fulländad. Gick in till gymet imorse igen. Känner mig så hurtig när jag gör det. Sen är det skönt med en promenad också och jag sparar ju pengarna som annars skulle gå till bussbiljetten. Its a win-win situation!
Det roliga är att jag jag hållt på med detta "nya liv" som jag kallar det i snart två dar och ändå ställer jag framför spegeln för att se om jag gått ner. Kom igen Annica, två DAR?! Här ska det gå snabbt verkar det som. Dock kommer allt att skita sig imorgon då jag ska på Burger king med Carro och trycka i mig kolhydrater. Men den måltiden får bli istället för godiset i helgen. Låt oss hoppas att jag kan hålla det.
Beach 2009
Så idag gick startskottet för mig att försöka ändra min livsstil totalt. Det började med en nyttig frukost och sen en promenad in till gymet som ligger i stan. Där mötte jag upp Emelie och vi sprang lite och fokuserade våran träning på ben och sen gick jag även hem igen. Känner det i benen vill jag lova. Sen blev det en somrig och nyttig sallad till middag. Här ska figuren ändras, och det är snabbt!
Olja, dildos och nått glas vin
Igår gick min födelsedagsfest av stapeln och det blev mycket mer lyckat än vad jag tidigare trott. Det blev en kväll full av fnitter, fascination och nyfikenhet.
Kvällen började tidigt då vi skulle vara hos Carro redan klockan 17.00 och innan det skulle Sofia och Emelie komma och se hur jag bodde och träffa min katt. Det var första gången de var här så det var roligt att de fick se hur jag bodde och självklart träffa min katt som jag alltid pratar om.
Dessa två söta tjejer hade även med sig en födelsedagspresent till mig vilket jag inte alls hade väntat. Jag bjöd på bullar och medan de smaskade på dem så pillade jag försiktit upp papperet på det fyrkantiga paketet. Under gömde det sig ett frågespel som heter Qube. Det bästa av allt med det är att det är i temat Det svenska språket. Mer klockrent kan det nog inte bli! Jag brukar alltid påpeka för de där söderlänningarna att jag pratar rikssvenska och inte alls har någon dialekt. Någon som detta spel troligen kommer få mig att inse att jag har.
Ur påsen drog de även upp en rosa partyhatt aom jag skulle ha på mig under kvällen. På den stod det Birthday Princess och det var vitt fluff längst kanterna och på toppen. Kan det bli värre?
Pappa hämtade oss hemma hos mig och körde oss ner till Carro där förfesten skulle börja. Vi kom precis klockan fem och var givetvis först. Jag hade sagt att vi skulle träffas 17.00 just för att jag vet hur mina vänner är. Therese skulle komma klockan 18.00 med sin hemliga väska och jag skulle inte tillåta att någon blev sen och kom när hon stod och pratade. Klockan gick och tillslut började resten av gänget trilla in i lägenheten, då en halvtimme sen så det var tur att jag sagt den tid jag sa.
Vi samlades i Carros vardagsrum och Therese började packa upp de "ofarliga" grejerna på strykbrädan och sen körde det äntligen igång. Det var dags för oss att börja smörja, smaka och lukta på alla olika massageoljorna som färdades mellan våra händer. Det fanns allt möjligt roligt som man skulle vilja ha, ljus som smälter ner och blir till en massageolja, ätliga massageoljor eller varför inte en sjukt god kroppschocklad med tillhörande pensel? Fanns även glidmedel i alla dess former, försvarsspray som framkallar kräkningar och mooncups.
Efter allt skickats imellan oss och efter att nästan alla smakat och kletat in sig i det ena efter det andra så blev det kisspaus och Therese började plocka fram de "farligare" sakerna som vi alla väntat på. Bordet fylldes med det ena till det andra och det första som kastades fram till allas beskådning var en enorm jättedildo. Medelmåttet som Therese sa, eller? Sjukt enorm var den iallafall. Sen kom dildosar på löpande band. Natrutrogna, små, stora, gjord i glas, med vibrator, med pärlor, snurrandes, upp och ner, med sugkopp eller utan sugkopp - det finns allt!
Vissa av dessa var faktiskt väldigt avancerade och hade en fjärrkontroll för alla de funktionerna som fanns. Fanns en med med vibrator, snurrande kulor och hela snurrande i huvudtaget. Sen att man kunde byta håll på detta snurrande tog ju priset. Vem orkar hålla på med alla dessa funktioner?
Sen fanns ju självklart mr. rabbit med i hennes lilla kollektion så nu har man även pillat på en sån kändis från TV. Sen fanns det även vissa saker för männen som t.ex. kärleksgrottor och den hon visade för oss var en röd (eller var den rosa) som säkert inte var längre än en och en halv dm. Så nu har man även pillat på en sån.
Pinsammast av allt var när jag skulle komma upp och få testa en sak inför alla andra. Hur ska man reagera? Ska man vara en torrboll och sitta kvar och vägra och slippa pinsamheten eller gå upp och göra det bästa av sina två minuter i rampljuset? Jag gick upp. Det var en butterflygrej som man spände fast runt midjan och runt låren och sen med fjärrkontroll kunde man starta den. Det var då en vibrator i den och spänningsanordningen gjorde så att man kunde dammsuga samtidigt om man ville. Varför man nu skulle vilja det...
Efter demonstationerna var det dags för Therese att ta upp beställningen från alla och detta var det jag var orolig för. Vad händer om ingen köper något? Hur pinsamt blir inte det? Eller om bara jag beställer som en galning? vad säger det om mig? Men detta var uppenbarligen inget jag behövde oroa mig för märkte jag när jag som sista kund gick in till Therese. PUH! Jag kan visa mitt ansikte igen i klassen.
Efter Therese åkt så fortsatte förfesten ett tag till hemma hos Carro. Vi lyssnade på musik, pratade och hade riktigt trevligt. Det var toppen! Jag och Emelie hade även lite yoga i Carros vardagsrum för de som var intresserade att lära sig. Försök att ha det i en kort klänning! Där står man i neråtgående hund och ska sträcka ut till plankan vilket gör att klänningen blir kortare och kortare för var position. Så det blev en hand i backen och en på baken tillslut.
Efter tog vi oss in till hamnen och Harrys för att se om vi kunde komma in där med två som var under åldersgränsen. Men det gick inte så vi tog oss till Olles och där kom vi alla in utan att visa leg. Och det roliga var att där hade bara en åldern inne för att komma in. Men in kom vi allihopa.
Där väntade en hel hög med äldre som såg riktig chockad ut när vi entrade dansgolvet som bjöd på en massa bra musik under kvällen. En mycket lyckad kväll blev det iallafall!
Annica, en katt och ett spöke på 24kvm?
Nog tycker jag att min lägenhet är för liten för mig och Totoro och inatt verkade det nästan om vi skulle varit ännu en person här inne.
Jag var jättetrött och låg redan i sängen. Allt var nersläkt, stängt och låst och jag var precis på väg att falla in i sömnen. Ni vet när det är som skönast att sova, där befann jag mig. Plötsligt hör jag ett klick och intromusiken till min dator. Till min förvåning öppnar jag ögonen och tittar upp i rummet och mot min dator som av någon udda anledning höll på att starta upp.
Tänkte genast på att det var katten som kanske varit och vandrat på datorn och sökte febrilt i mörkret efter den håriga gärningsmannen. Dock var han borta och jag börjar slänga av mig täcket och hör då det välkända kvittret från min katt. Då låg han i sängen och sov och jag hade precis kastat mitt täcke över honom.
Men om han sov, vem startade då min dator?
If you can dream it, you can do it!
If you dream it, you can do it!
Madeleine som skrev bloggen har bara på några inlägg motiverat mig att fokusera på det positiva och aldrig tänka att jag håller på att bli sjuk - Jag är frisk! Hela bloggen utstrålar en motivation som man nästan aldrig ser hos människor och här fanns den, i en 20årig flickas kropp som stirrade döden i vitögat. Men varför gå runt och vara ledsen? Man lever ju idag!
Idag har hon iallafall motiverat mig att klicka in på barncancerfondens sida och skänka pengar till hennes insamling "Den jävla idioten". Alla kan undvara en slant och vara med och rädda barn och vuxna som behöver vår hjälp. Skänk en slant du med och var med och förändra någons liv.
www.barncancerfonden.se <- Klicka in du med!
"Jag vill ju inte ta beslutet när hon ska dö...."
Började dagen med det sista seminariumet på juridikkursen men fick gå lite tidigare för att möta upp Jenny nere på hamnen. Hade lovat henne att följa med när hon tvingades ta bort Missan för att vara ett stöd att luta sig mot. Att ta bort ett djur som man älskar så otroligt mycket är oerhört svårt, svårare än folk som inte känner den kärleken tror.
Missan har funnits i nästan hela mitt liv. Lärde känna Jenny redan på lågstadiet och vi blev genast bästa vänner och oskiljaktiga. Genom att jag och Jenny umgåtts så mycket har jag också umgåtts mycket med hennes djur som hon haft under alla dessa år, däribland missan.
Missan blev 19 år så hon var riktigt gammal och just därför tog Jenny och hennes mamma beslutet att ta bort den fina katten. Hon haltade, andades konstigt och fick lov att ta medicin varje dag så det var nog dags, än hur svårt det är att ta beslutet. Som Jenny sa så ville hon ju inte ta beslutet om när missan skulle dö, men hon gjorde det enbart för katten.
Jag tror Missan kände på sig att hon skulle få somna in. Hon var så lugn när hon kom in på djursjukhuset och la sig lugnt ner på bordet medan Jenny skrev på ett papper. Vetrinären var jätteduktig som förklarade allt för oss som stod där på var sin sida om bordet och storgrät. Hon var nog van att folk i detta rum grät floder men man kände sig dum när man stod där med en papperduk i ansiktet.
Allt gick så fort när de körde igång. Jenny höll i Missan och vetrinären sprutade in en lila vätska i hennes buk och hon blev genast väldigt lugn och sen sömnigare och sömnigare. Jenny var stark nog att hålla i hennes under hela hennes sista tid, något jag tror Missan ville. Så där satt vi, i det vita kala rummet och grät medan vi strök Missan under hennes sista minuter...
Annica Lindqvist eller Ayumi Hamasaki?
Underhållit med mig MyHeritage och enligt dem ska jag vara lik Ayumi Hamasaki som är en duktig artist från Japan. Sen är hon ju sjukt söt så det är ju positivt att man ska vara lik henne. Tycker ni att vi är lik?
Storbak till födelseda'n
Jenny fick lov att lämna mig vid femtiden eftersom hon hade verkstadstid till bilens punka så där stod jag själv i köket med hennes mamma och bakade de sista plåtarna med bullar och kladdkaka nummer två. Det var trevligt att få sitta och prata med henne. Jenny och hennes mamma har så gott som alltid funnits i mitt liv och vi diskuterade tillockmed om hur länge jag och Jenny känt varandra. I minst 10 år har jag och Jenny umgåtts och man känner sig riktigt gammal när man medger det. Känns som om det inte var så längesen jag följde med min pappa hem till Jenny och hon bjöd mig på ett långt tuggummi som smakar sådär konstgjort som vara små barn kan tycka är gott. Och nu sitter vi här, 20 och 21 år gamla och har påbörjat vårat liv i vuxenlivet.
MP3-återträffen
Jag gick mot Cecilias hus strax efter sextiden med en halvt kurrande mage och hemska kläder. Valde kläderna som jag hade på Milos dop som iof. är fina i sig men till en utgång? Njea. Eller till mina höfter? Njea. Men det blev den klänningen iallafall pga. att jag inte visste vad jag annars skulle ha.
Hemma hos cecilia började vi med att starta grillen och sedan blev det en lång väntan innan man fick smaka på den första grillade maten för i år! Scrumptious!
Vi spelade lite spel och drack i goda vänners lag tills klockan plöstligt närmade sig elva tiden. Då fick alla för sig att åka hem till Marri's bror något som jag inte alls var lika sugen på. Jag hade haft ont i huvudet hela dagen och att enbart ha en kväll med hemmafest var inte på frågan. Hemmafester har aldrig varit något för mig. Speciellt inte när kvällen inte erbjuder något utöver det vanliga så finner jag inte det roliga i att sitta i en soffa, skrika åt varandra och dricka sig fulla. Nä, så jag fick åka med Cecilias lillasyster bort till Bysse där resten av gänget befann sig och vi for ut på Olles.
Det var längesen jag hade så roligt som det var där. Jag måste lätt börja gå ut på fredag istället då Olles har så mycket bättre musik än Harrys. Vi stod nästan och dansade hela kvällen, hoppade till musiken och trängdes bland folket. Det kan inte bli bättre!
Låååångfredag
Det behövdes verkligen en storstädning här idag då jag snart fyller år. Det resulterar då i att mina stackars 24,5 kvm kommer vara fylld med nära och kära, kaksmulor och saftspill.
Jag är en påskhare!
Påsken har kommit och denna tid på året har alltid varit en av de mest uppskattade i mitt liv. Dels för att jag fyller år och får presenter men även för att det är denna tid på året som man kan gå runt till alla grannar och tigga till sig allt deras godis med sina rådjursbruna ögon. Dock förvinner traditionen mer och mer för varje år som går. På min tid sprang man hem från skolan, fixade sina "glad påsk"-kort, kastade på sig lite fräknar och en gammal kjol som man fann i mammas garderob och ut på gatan.
Efter några år som professionell påskkärring (som jag tycker att jag med all rätt kan kalla mig) så lärde man sig snabbt vilka som var snåla och vilka som var generösa på gatan och tillslut blev godisjakten som en tävling vänner imellan.
Minns en man som bodde i ett rött hus nära Jenny. Han skulle man verkligen inte gå till! Där stod man då i sin hemmasydda kycklingdräkt (lägger upp en bild på den senare, den måste ses!) utanför dörren och väntade på att en trevlig människa skulle öppna den, men tji fick vi. I dörren stod då en gammal man som luktade sådär konstigt som gamla kan göra ibland. Vi gav honom vårat kort och räckte sedan fram våra kittlar där godiset skulle ligga. Här var det inga gelegodisar eller små ägg som gällde, utan av honom fick man alltid marianne som man till sin fasa såg var halvätna när man kom hem. Mysigt va? Han fick inte vårat besök året efter...
Det är många år sen jag såg en påskkärring då färre och färre väljer att gå och förgylla en ensam människas tillvaro på påsken med ett vackert kort. Men idag, då vände allt. Jobbade kväll idag hemma hos A och när jag stod där och försökte dra iordning henne så hon satt fint i stolen plingade det plöstligt på dörren och in kommer en hare, en svart katt och en påskkärring. Jag blev nästan rörd att traditionen fortfarande lever!
byssan lull...
Dags för mig att sova nu. Imorgon väntar jobb som personlig assistent hos A. Börjar tidigt och måste alltså upp samma tid som jag skulle upp idag och det gick ju som det gick. Jag bör alltså lägga mig lite tidigare idag och se om jag lyckas rulla mig ur min säng innan bussen går in till stan imorgon. God natt allesammans!
Kontraktet påskrivet
Nu är den iallafall min och i Juli bär flyttlasset iväg in till stan igen!
The morning from hell
Sprang upp ur den varma och sköna sängen och in i badrummet och rotade snabbt tag i borsten för att iallafall börja någonstans med att förbättra mitt morgonutseende. Då upptäcker jag hur mitt hår ser ut. Har jag sovit i smörpaketet eller? Eftersom jag skulle ha seminarium och möten hela dagen så kunde jag verkligen inte se ut som en örnparkssittare i håret så det blev en snabb "bend-over "-dusch och en snabb blåsning på luggen så den sitter där den ska.
Hur gör man med frukosten då? Frysen rycks upp och brödet rostas samtidigt som mascaran kastas på ögonfransarna i all hast. Här händer allt på en gång. Tre tuggor på mackan och lite foundation på näsan, en klunk juice och rougen är på plats. Tillslut var man klar och nu skulle man bara försöka finna sitt busskort så jag kunde ta mig till skolan. Jag hade si så där fem minuter innan bussen skulle åka förbi min hållplats. Men vart är börsen?
Jag vrider verkligen upp och ner på hemmet. Lådor söks igenom, gamla påsar och alla väskor vänds ut och in. Men den finns verkligen inte någonstans! Förstår ni paniken? Jag hatar att vara sen och sen är börsen av alla saker man äger och har borta. Hade inte långt kvar till gråten när jag ringer till min älskade far i all hast för att höra om han kan ta mig till skolan så jag inte blir sen till seminariumet. Han var så snäll att han kom och hämtade mig och såg till att jag var på skolan i god tid. Är han inte bäst?
Börsen är nu upphittad för er som nästan varit sömnlösa pga. försvinnandet. Den låg hemma hos min pappa i deras hylla i hallen. Är det inte mer typiskt? Men nu är den i min ägo igen och inne i min mycket stökigare lägenhet än vanligt pga. utbrottet i morse.