Jag föddes vuxen
Idag när jag vandrade hem från skolan så slog en helt ny tanke mig. Jag har trott att jag varit vuxen i nästan hela mitt liv. Nu ska jag förklara vad jag menar.
Som liten flicka vandrade jag runt på sundskolans skolgård nere i Örnsköldsvik. Då gick jag runt och drömde om hur livet skulle vara när jag skulle börja sexan. Att börja sexan betydde för mig att man var stor, häftig och mycket coolare än alla andra småttingar. Jag skulle vara snygg, elegant, världsvan och på väg in i vuxenlivet. Observera att jag tänkte att detta skulle vara min verklighet när jag gick i sexan - blott 12 år gammal!
Idag ser jag på alla 12åringar ute i samhället och tänker att de är fortfarande är barn och borde agera därefter. De borde inte springa runt och se ut som om de ramlat ner i sin mammas sminklåda utan ta tillvara på livet som barn. Men samtidigt bar jag inte bättre själv med mina tankar om hur vuxen man var i den åldern.
När jag tillslut började sjuan på stora Geneskolan blev det andra bullar - NU var jag vuxen! Jag gick på en stor skola för stora barn och skulle precis börja introduceras till tonårslivet. Jag var fortfarande inte vidare snygg, elegant och världsvan trots att jag trodde det då. Dock ansåg jag mig vara så pass vuxen att jag hade alla svar på livet. Men ack så fel jag hade. Nu tänker jag på min syn på alla de som går i sjuan idag och skräms lite av tanken att jag ansåg mig vara vuxen vid den åldern.
Men när man går i nian är man väl vuxen? Man är återigen äldst på skolan och ska snart börja gymnasiet där alla andra vuxna går. Man börjar lägga grunden för det liv man senare ska leva och det är väl en hel del vuxenpoäng på det? Fortfarande hade jag brist på min snygghet, elegans och hur världsvan jag var men vuxen, det var jag!
Att börja gymnasiet, då var man allt vuxen. Då började man komma in i de senare tonåren och med huvudet högt förklarade man alla prov och måsten som kom med det nya vuxna livet. Men nu idag tänker jag på alla de som går gymnasiet och jag tror att många av dem har nog samma tankar som jag en gång hade; nu är jag vuxen! Men idag, många år senare så har jag insett att man inte ens är i närheten av den vuxenvärld som man trodde man befann sig i.
Jag skulle ha sambo, barn och ett snyggt IKEA-hem vid 21 års ålder. För det var min syn av vuxenlivet. 21 år och mamma var för mig en helt naturlig tanke. För det är väl då man börjar skapa sin familj? När jag började planera mitt vuxna liv under gymnasiet och måla upp hur mitt liv skulle se ut när jag gått ut min treåriga utbildning på medieprogrammet visste jag egentligen inte vad allt handlade om. Jag har ingen aning om vad ett vuxenliv egentligen betydde och jag kan erkänna att det vet jag fortfarande inte. Jag känner att jag kommit en bra bit på vägen men har fortfarande en bra bit att gå. Kanske blir jag aldrig helt vuxen men egentligen, är det nödvändigt?
Underbarn
The game
Kvinnor är från venus och män är från mars, eller hur sägs det och vad betyder det egentligen? Är vi så olika att vi rent av kommer från två olika planeter? Trots att allt som skiljer oss åt är den lilla Ykromosonen? Kan denna lilla kromoson i sin tur resultera i så stora konsekvenser och i sin tur även påverka i det sociala spelet?
Men vad är det sociala spelet egentligen? Det står en kvinna bakom varje man är också ett ordspråk som flitigt används för att belysa kvinnans list att föra mannen dit hon vill utan att han märker något alls. Är detta ett av de sociala spelen? Kvinnans möjlighet att gå in i mannens hjärna och omprogrammera så att han gör som han ska utan att han själv reflekterar över det? Ja, det är för mig ett av de sociala spelen men självklart är samhället byggt på många fler spel människor imellan.
Jag måste erkänna att jag spelar spelet och att jag spelar spelet bra. Men jag tror att mycket av detta spel grundar sig i hur synen på mannen och kvinnan ser ut idag. Mannen ska ta första steget och kvinnan ska i sin tur bli överraskad eftersom hon var ovetandes om mannens planer. Men egentligen så sitter hon där och redan planerat allt som ska ske i förväg. Hon ska hem med en kille efter krogen och bara råkar ha allt hon kan tänkas behöva för att se vacker ut dagen efter, hon råkar missa sista bussen hem och spelar på hans känslor och får då sova över där - allt är helt oskyldigt!
Men frågan är om detta är ett utstuderat strategiskt spel eller om det i själva verket är att vi män och kvinnor lutar oss tillbaka på de stereotypiska roller som vi skapat redan från början då vi började vandra på denna jord. Att vi, vid händelsen hoppas och tror att mannen agerar som han ska enligt historieboken medan vi sår där och ser söta och överraskade ut.
Vad tror ni?
I väntans tider
Vi kom in till stan vid 23.00 tiden och kön ringlade lång utanför Rex. Men tappra som vi var tänkte vi stå kvar, vi hade ändå ingenting annat för oss Utan pengar och i alldeles för lite kläder stod vi där och väntade tålmodigt. Sedan hör man att vakten säger att det kommer ta 40 minuter för oss att komma in men eftersom vi inte kunde göra annat så stod vi kvar där i kylan och frös som småfåglarna på telefonlinjen.
40 minuter gick och vi hade inte ens kommit halvvägs för att få komma in till värmen och dansgolvet. Efter över en timme i kö fick vi veta att det var fullt och att vi inte skulle komma in. Då stod vi där utan pengar, utan buss att ta sig hem med och utan varma kläder. Vad gör man då? Man går in på max och skrapar i börsen och se om det fanns några slantar att köpa någonting för.
Där satt vi tolv på natten, svartsminkade och skitsnygga med alla 14åringar som inte hade bättre för sig. Totalt missanpassade på max valde vi att åter testa kön på rex och denna gång kom vi in. Klockan fem över ett gick vi igenom rex portar och entrade dansgolvet för en timme.
Nytt utseende
Det bruka sägas att tiden går fort när man har roligt. Tiden går också fort när man är frustrerad och inte får någonting att funka. Som ni ser har jag ett helt nytt utseende på min blogg och det skapades under blod, svett och tårar.
Jag hoppas på att kunna göra lite nya grejer med bloggen snart så höll ögonen öppna för nya grejer! Nu är det iallafall dags att sova. Hoppas ni njuter av den nya layouten och sover gott inatt! Ciao!
Peter Forsberg
Visst, han var duktig, det säger jag ingenting om. Han var säkert en av de bästa spelarna i världen när allt kommer kring men hursomhelst har han knappt spelat de senaste åren. Så ingenting har egentligen förändrats mer än att vi slipper läsa om hur Peter Forsberg gör comeback för att sedan två dagar senare läsa om att skadan förvärrats och att han inte kommer kunna spela mer under denna säsong. Nu ska det bli intressant att se va gubben Forsberg kommer att underhålla sig med de kommande åren. Vad tror ni?
Att finna kärleken
Jag är yngsta barnet i vår familj och enligt artikeln tenderar jag då att vara sämre på att hålla ordning på mig och dessutom ska jag gilla att vara beroende av någon. Visst låter jag som ett riktigt kap? Inte konstigt att jag är singel om jag ses som oordningssam och i behov att vara beroende av någon! Jag ska i min tur passa bra ihop ett ett förstfött barn då de ska kunna stå för strukturen och vara omhändertagande.
Nu till frågan om man kan tro på detta? Jag har haft två stora kärlekar hittills i livet. Ena med en kille som faktiskt var ett förstabarn och den andra med ett yngstabarn. Tydligen gick båda åt pipsvängen. Hur ser det ut för dig? Vem är du i syskonskaran och vem har du som din stora kärlek?
Alla hjärtans dag
Affärerna svämmar som vanligt över med ekologiska gelehjärtan, receptsidorna spyr ut "romantiska recept" och överallt på facebook ser man småhjärtan i folks statusuppdateringar. Hjälp! Ibland kan jag inte annat att glädjas över att jag är singel under sådana kommersiella högtider. Jag slipper köpa den fluffiga nallen, jag slipper låta godisskålarna svämma över med röda, slemmiga hjärtan som egentligen inte är vidare goda och jag slipper tänka på att den 14 feburari måste ånga av kärlek.
Istället fylls min dag med att arbeta på den examinerande uppgiften som ska vara klar på fredag. Kanske inte så mycket Alla hjärtans dag-anda men helt klart en vanlig måndag i en students liv. Dock handlar uppgiften om särboenderelationer mellan äldre kvinnor och män i Sverige, så kärleken finns ändå närvarande.
Gammtanter på utgång
Hur som helst kom jag ner till Övik så jag antar att jag ska vara glad och lycklig över det. På lördagen var det dags för utgång med Övikstjejerna, det var mycket därför jag ihuvudtaget hade åkt ner. Det nalkades tjejkväll hemma hos Anna och hela kvällen kan nog sammanfattas med ett ord - Kärleksfull!
Vi började kvällen med att spela tjejmiddag - ett frågespel med diskussionsfrågor vilket vi faktiskt höll på med hela kvällen. Efter det började de kärleksfulla orden att hagla och överallt kunde man höra hur mycket vi faktiskt betydde för varandra. Är glad att jag har så många underbara nära vänner och alla har de en mycket stor plats i mitt hjärta.
Vi begav oss senare ut på Harrys och jag måste här erkänna en sak - jag har blivit äldre. Överallt kändes det som att det vimlade av gymnasieelever och diverse högstadiefolk. Men så var det självklart inte utan jag måste bara inse - jag är inte yngst på krogen längre! Något som ganska tidigt under kvällen också slog mig var hur rädd tjejer i allmänhet är för andra tjejer på krogen. Vi ställde oss i kön för att komma in på harrys och snön öste ner. Så jag säger till personen framför mig i kön "Det var som värst va det snöar". Kalla mig konstig om du vill men jag tycker om att prata med folk så jag tänkte som inte mer på det utan småpratade med denna kille vilket tjejen brevid inte gillade. Efter en bitch-blick säger hon till mig och Sandra att killen är hennes och att vi inte skulle prata med honom vilket gör mig helt chockad, vi pratade så oskyldigt om snö, hårspray och kylan. Vad trodde hon skulle hända? Är tjejer verkligen så rädda för andra tjejer?
Kvällen blev iallafall lyckad och jag kommer länge komma ihåg den med värme.
Syns i media
Tidigt imorse fick jag ett SMS av en klasskompis om att min blogg var med i ett repotage i Örnsköldsviks Allehanda. Lite chockad och lite yrvaken försökte jag fatta vad hon pratade om och tydligen så fanns jag där i tidningen till allas beskådan. Visst finns jag till allmän beskådan här på internet också men hade inte väntat mig att synas i tryckt media. Än fast det bara var en liten bild och en länk till min blogg så blir man ändå glad och kanske hittar någon ny läsare hit idag?
Vad hittar man då på min blogg? Kortfattat kan man säga att det finns mycket tankar och funderingar kring livet och olika livsöden här som då går hand i hand med den utbildning jag läser, men ni hittar även en stor skopa av mig, mitt liv och mina stora intressen resor och film.
I Ö-vik
Annars har kvällen spenderats i soffan hos pappa och Maria. Ämnet under kvällen har varit ödehus och tydligen hade Maria en hel del info om ämnet. Visste ni att det finns en massa sidor där ute i internets vildmarker som visar foton på övergivna platser runt om i världen? Fascinerande!
Här kommer några bilder från world of mysteries:
Dags för förändring
Alltså ska mitt ljusbruna/guldiga/skit konstiga färg på håret bort och istället ersättas med något annat. Önskar att jag kunde återgå till det röda men jag får inse det - färgen fastnar inte på mitt hår! När jag kom hem från Tunisien i slutet på augusti så färgade mitt hår rött ihopp om att det skulle bli lika snyggt som förra gången. Istället tvättades färgen ut efter en gång och jag kände hur 1000lappen rann ner i avloppet när man stod där i duschen.
Så för att trädda mina pengar så kommer jag nu välja en annan färg. Vilken färg det blir har jag inte riktigt bestämt ännu. Kanske blir jag ljus igen? eller mörkhårig? Eller varför inte köra på en curella de vil frisyr? Vad säger ni?
På gång
Vart börjar man? Skolan har kört igång igen och jag är åter kedjad vid skolbänken. Känns faktiskt helt okej och man blir faktiskt ganska peppad när man vet att det bara är ett år kvar på utbildningen. Ett år! Januari 2012 ska jag ut och slåss arbetsmarknaden och arbeta som socionom. Spännande!
Annars har min tysta bloggperiod innehållit en massa biobesök och någon enstaka utgång. Har även umgåtts med en massa vänner och även spenderat timmar vid mitt nya Xbox 360. Men nu ska det bli andra bullar! Bloggen ska komma igång igen så jag ber er att hålla ögonen öppna för nya inlägg!
Take care!
Ego-time
Jullov
Annars har veckan efter jul varit jobbig. Vet inte om det är ensamheten, nya p-pillren eller att jag allmänt har en dålig vecka men allt har känts väldigt tungt. Skolarbete, måsten och ingen vilja till nått har kantat min vardag de senaste dagarna vilket gör mig ganska deppig. Känts lite som om allt bara gått emot mig hela tiden. Men det vänder snart!
Nu är jag iallafall tillbaka på nätet och ska nu ta igen lite blogg- och mailläsning.
Bloggpaus?
Men nu är det snart en ny vecka och det betyder nya tag med nya utmaningar, nya dagar på praktiken och nya inlägg att skriva ner.
Men frukta ej, inläggen som skulle publiceras i helgen kommer att komma så snart de är klara. Tills dess - simma lugnt!
30 dagar av sanningar
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – Då har jag känt mig sviken.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick
Återfall - en bov i dramat
Men som jag sa har jag funderat mycket kring återfall och hur det faktiskt går till. Visst, jag förstår att de höjer glaset och dricker alkoholen men jag menar mer själsligt och känslomässigt. Hur går det till? Hur går tankarna?
Klienterna befinner sig på behandlingshemmet under fem veckor och får då arbeta kring sitt missbruk. Vad är det och hur fungerar sjukdomen alkoholism? Enligt minnesota så är alkoholism en sjukdom som är progressiv och kronisk. Den blir alltså bara värre och värre (trots vita månader/år) och det finns inget botemedel. Detta får de lära sig men det är när de väl kommer utanför behandlingshemmets trygga väggar som de står på egna ben och måste lära sig att använda sig av de verktyg de har blivit tilldelad. Det är alltså efter dessa fem veckor utmaningen att vara nykter kommer.
Dock säger vår handledare ofta till oss att vi inte kan rå för ifall klienten tar ett återfall. Detta är något denne har planerat och bestämt sig för, de söker bara en anledning att kunna skylla på. Det kan vara att partnern är jobbig, jobbet är tungt eller barnen bara skriker. Men samtidigt kan jag inte låta bli att ställa mig frågan; kunde jag ha gjort något annorlunda?
Hur går tankarna hos en missbrukare när denne går in på pubben första gången efter sin behandling och tänker; ett glas kan jag allt ta!? Hur tänker missbrukaren när denne för första gången efter behandlingen vaknar upp dagen efter med minnesluckor och beviset att denna inte kunnat klara att stanna vid ett glas? Sedan funderar jag på om man faller dit direkt eller om sprider man bara lite tändvätska på den eld som glöder inombords - den eld som även kallas beroende?
Hur kan missbrukspersonligheten dra individien till att ta ett återfall medan jaget (själen) skriker inombords, medan man hör terapeutens rörst i huvudet -"Vi ska inte ens dricka en lättöl eftersom det kan trigga igång oss"? Hur kan den kraften som missbrukspersonligheten innehar vara större än den kraft jag har - min vilja? Eller är det bara så lätt att jag som missbrukare inte vill, inte tog åt mig behandlingen och vill falla lite längre ner i gropen? Kanske vill jag tappa allt innan jag inser att detta är ett problem - den dag jag står där ensam på gatan och inte vet vart jag ska vända mig.
Önskelista
När jag var liten ringde jag till tomten och berättade mina önskningar inför julen. Jag fick höra hur nissarna arbetade i full fart och tomten berättade gladeligen om alla julklappar alla barn skulle få. Men nu är det nya tider och jag vet att tomten är en trogen läsare av min blogg så därför lägger jag upp min önskelista här! 
Vad hittar vi här då?
- Gardiner
- Blåa handdukar
- Sängkläder (x2)
- Morgonrock - en kort och i något mysigt material.
- En elkamin
- En spegel som man ställer på golvet.
- Epilator
- Xbox 360 (+ Kinect)
- Fable II
- Fable III
- Dance Evolution (till Kinect)
- DVD
- All dogs go to heaven
- Elfen Lied
- Tre Kronor
- Dr. Snuggles
- Avatar
- Böcker
- Vi har ju hemligheter i den här familjen
- Through the storm
- Presentkort
- Indiska
- H&M
- På resor
- Ian Somerhalder
Vampyrhysteri
Nu ska ni inte tro att det är alla dessa snygga, sexiga och otroligt kärleksfulla vampyrerna jag pratar om utan de i mina drömmar är en blandning av zombies och vampyrer. De är inte vidare snygga, absolut inte sexiga och det enda det tänker på är att äta upp mitt blod. Tur att alla vampyrer i mina drömmar hittills har varit väldigt långsamma!
Men varför kan inte Ian Somerhalder aka Damon från The vampire diaries besöka mig i drömmarna? Det hade inte varit helt fel om det var han som sprang och jagade mig någon natt istället för alla otroligt slöa och döda vampyrerna som försöker sätta tänderna i mig redan.
Party Barty!
Ja, igår var man ut med tjejkompisarna och det var en mycket trevlig kväll. Blev en ganska stressig kväll dock då jag fick skynda mig till Sandra, skynda mig att göra iordning mig själv och sedan kasta upp lite smink på Sandra också. Man kan nog säga att Sandra blev Annica-fierad. Det blev stort hår med mycket volym och mycket glitter, precis som jag vill ha det. 
Vi åkte iväg till Mariehem och där fick jag stöta på vännen Ramona! Så sjukt längesen så det var riktigt kul att få träffa henne igen. Vi tog igen lite tid, pratade igenom det senaste skvallret och satt bara och pratade gamla minnen i huvudtaget. 
Vi for tillslut ut på Rex här i Umeå. Där var det lagom med folk och som vanligt bra musik. Dock blev det inte mycket dans för mig då, så fort vi kommit in på stället, alla helt plöstligt gick upp i rök. Vart tog de vägen? Ena sekunden står vi och dansar och låten Hero kommer upp och andra sekunden var de som bortblåsta. Så min kväll gick ut på att söka reda på mina vänner vilket jag inte lyckades med. Halv tre tog jag ensam och besegrad bussen hem igen...