Imorgon börjar jag jobba igen. Ser mycket fram emot att återgå till social psykiatrin och även att befinna mig i Umeå igen. Jag kan lova er att det har varit stora problem med att få en lägenhet och än står jag faktiskt lägenhetslös. Har dock turen att Ramona öppnar sin duschlösa lägenhet för mig nu i Mars och förhoppningsvis blir jag sedan "öst på stan"are. Finns massor av människor som vill hyra ut sina lägenheter bara för kortare perioder och till en början var jag emot det. Jag ville ha något mer bestående då jag vet att dagen som Mido kommer till Sverige närmar sig med stormsteg. Men den som är i behov kan ändra sin uppfattning ibland. Så säger nog ja till en lägenhet som jag får möjlighet att bo i under fyra månader. Kanske har jag hunnit fått något mer bestående efter dessa månader, alternativt kanske jag lämnar Umeå.

 

 

Imorgon bitti åker jag upp till Umeå och får återse min gamla stad och mitt gamla jobb. Antar att mycket har förändras, men ser fram emot att komma ifrån pappas källare och få vara lite på egen hand.

Vilken underbar dag det är idag här i norr. Har precis varit ute och tagit en långpromenad med pappa och hunden Karin. Överallt ser man hur det töar (på gott och ont med tanke på upptinat hundbajs och bilar som skvätter vatten.). Men vad gör det när man känner att våren är på väg?

 

 

 

Such a wonderful day! I took a log walk today with my dad and their dog Karin. You could see that the spring trying to take overhand over the winter. You can see it everywhere (that is both good and bad when you think about the dogpoo showing up and water all over the streets). But that totally alright when you think about the spring and summer coming.

Har nu spenderat en helg hos min mamma. Jag har stickat, sett skräckfilm och ätit mammas goda mat. Detta har säkert resulterat i några extra kilo och en hög mardrömmar om spöken. Är tydligen inte lika hårdhudad som jag var när jag åkte till Egypten. För vi ser alltid skräckfilmer och aldrig har jag haft en mardröm av dem. Men nu under två nätter så har jag varit i kontakt med spöken i mina drömmar. Kanske är det dags att se något mer glatt innan jag kryper till sängs?

 

 

Igår var vi ute under kvällen och hela himlen var full av norrsken. Va underbart det var. Klar himmel, perfekt måne och stjärnklart med en flod av norrsken som spreds över himlen. Det får en verkligen att känna att vi har det väldigt vackert här. När jag åkte hem från mitt jobb efter ett kvällspass satt jag ofta i bussen och tittade ut på himlen. Då såg man alltid några stjärnfall på den fantastiska stjärnhimlen i öknen. Här får jag däremot möjligheten att se norrsken, något som jag inte sett på många år.

---

 

I have spend my weekend at my mums in the small society Mellansel in the middle of nowhere. I have done knitwear, seen horror-movies and eaten my mums fabulous food. I guess the results of this weekend has been a few extra kilo and some nightmares about ghosts. We always had horror-night when I'm here and before my time in Egypt I was never afraid. But now it is totally different. Maybe i should watch something more happy before I go to bed in night?

Mitt kapitel är över för denna gång iallafall. Detta är sista gången ett inlägg skrivs i kategorin "Mitt liv i Egypten" för att på något sätt sätta en punkt för det som varit. Men kom ihåg att man alltid kan gå tillbaka och läsa de inlägg som skrivits under min tid i Egypten genom att trycka på kategori-namnet här till höger.

 

 

Jag har nu varit hemma i strax över en vecka och jag börjar väl på något sätt landa i att vara i kylan igen. Som jag berättade för min familj så känns det som om jag aldrig varit borta. Känns som om mitt halvår i Egypten egentligen var en vecka med sol och bad med min kärlek. Jag har inte bott där och jag har inte varit borta så länge, eller har jag det?

 

Här ser staden ut som vanligt, vännerna jag har träffat ser ut som de gjort och inga större katastrofer eller nyheter verkar ha ungått att nå mig i Egypten. Känns som om jag har ganska bra koll på läget ändå. Om 11 dagar börjar jag jobba i Umeå och jag söker intensivt efter en lägenhet för en billig penning som jag inte blir uppbunden på. Jag har fått möjligheten att jobba i minst en månad iallafall och jag är inte i den positionen att säga nej till jobb när jag kommer hem såhär tomhänt. Som 25åring-to-be så vill man faktiskt inte bo i rummet i pappas källare. Känns som om den tiden har passerat för länge sedan.

 

Jag försöker också komma på fötter när det kommer till mig själv. Känner hur mycket bättre jag mår och hur mycket bättre jag ser ut nu när jag kommit hem. Till och med Mido har reagerat på min förändring. Jag känner att svullnaden av min kropp börjar gå ner efter ett halvår av ris och vitt bröd (ja, visste ni att man sväller upp som en ballong av sådant? True story!), min hy blir bättre och håret är återigen mjukt.

 

 

Den enda nackdel som jag hittills stött på med att vara tillbaka i Sverige är att jag är så långt ifrån Mido igen. Återigen så sitter jag med ett skype-förhållande och med min kärlek i en helt annan kontinent. Tänka sig så livet blir annorlunda ibland. vem hade trott att jag vid 24 års ålder skulla blivit kär och förlovad med en man från Egypten? Men livet är fantastiskt på detta vis, man vet inte vad som sker och är man villig att skita i vad folk tycker så kan man faktiskt finna något man inte trodde fanns.

---

 

The time for this chapter in my life is over for this time. This will be the last post I'm posting in this category to somehow make and end to this adventure i have been on.

 

I have been in Sweden for over a week now and I'm starting to adjust to the cold weather and the snow. It feels like I never leaved Sweden and that I just been on a short and lovely 1 week vacation with my love. It feels like the time in Egypt was so short and that nothing here really changed. The city looks like it did when i left, the friends i met looked like they used to and all the big catastrophe and news seems to have reached me during my time in Egypt. Cuz I feel like i never really left Sweden.

 

After 11 days I will start to work at my old work and that feels great. I'm happy to be able o come back, meet and greet all the people that i used to work with and once again feel how a real workplace would be like. It will be nothing like the work i had in Egypt, that's for sure. I will work for at least a month and I'm hoping for more. But I don't know if that will be possible. But I'm not in the position to say no to work. As a 25-year-old-to-be I don't want to live in my dads basement. That time has passed!

 

I'm also trying to put myself together. I feel that my appearance have change for the better since I came back to Sweden. I don't feel as blown up from all the bread and rice and my skin starting to be normal and my hair is once again soft. Even Mido sees the different when we talk on Skype. And that feels great, because I felt so bad about how I looked in Egypt.

 

The only bad thing about being back in Sweden is that Mido is not near me. I'm back with a Skype-relationship and I have my love and heart in a whole other continent of the world. Life never stop to suprise you, right? Who would have known that I would fall in love and get engaged to a man from Egypt that I met on a boat-trip during my vacation. But that's the reality and I never felt as happy as I feel right now. I just wished that he could be here with me. But soon!

Igår gjorde jag min sista sväng till Palm Royale Soma Bay! För sista gången satte jag mig i vår personal buss och åkte genom öknen till Soma Bay och den lilla palm oas som Palm Royale har blivit. Trodde det skulle kännas jobbigare än det gjorde men faktiskt gick det ganska bra. Jag vandrade runt på hotellet i 8 timmar utan något att göra så det gav mig bra mycket tid att säga hej då till alla och allmänt prata och dricka mängder med kaffe.

 

Något som har överraskat mig mycket sedan jag bestämde mig att sluta var hur många som verkade uppskatta mig och kämpade för att ha mig kvar. De erbjöd att jag fick bestämma min egna lön, befodringar och allt möjigt. De kunde betala resa hem till Sverige sålänge jag kom tillbaka och jobbade med dem. Känns konstigt att vara så uppskattad på ett jobb som jag knappt tyckte jag klarade av. Men jag måste ha gjort helt okej ifrån mig.

 

 

Att jobba som Guest Relation har verkligen fått mig att växa som person. När jag började där ansåg jag mig själv som något oartig, blyg och inte alls villig att prata engelska med engelsmän. Men tydligen var jag väldigt artig, alltid glad och prata engelska med engelsmän blev till och med min huvuduppgift. Jag var ansvarig för de gäster som kom från england och även alla skadinavier som njöt av sin semester på hotellet. Jag blev den person som alla kom till om de ville skriva något nytt eftersom min "engelska var så bra" (var de nu fick de ifrån).

 

 

Jobbet var ibland tungt, hemskt och frukstansvärt. Det finns inget rum för misstag och att du skriver ett mail med fel typsnitt, glömmer att göra ett samtal eller kanske inte inte följer gästen till någon plats kan resulera i penga avdrag och varningar. Det är jobbigt att vandra på tårna hela tiden men så är det här i Egypten. Arbetsmarknaden är inte som hemma i Sverige.

 

 

 

Men ändå har jag haft en fantastisk tid på Palm Royale Soma Bay. Skulle jag återvända till Egypten så vet jag att jag alltid har ett jobb att söka mig till, jag har vänner att kontakta och en möjlig framtid om jag önskar.
Men nu är detta liv över och jag ska återgå till det normala.

 

 

I did my last day as a Guest relation officer at Palm Royale Soma Bay yesterday. I took our staff+bus for the last time and went trough the desert to the little paradise where Palm Royale is located. I though it would be so much harder than it actually was. I had 8 hours of doing nothing which gave me a lot of time to talk to all my friends, say good bye and drink a lot of coffee.

Something that surprise me since I put in my recognition is that everybody seems to appropriate me a lot. They didn't want me to leave and offered me all kind of things to be able to stay and work with them. It felt strange to be so appreciated and loved from a job that I even didn't think i was so good at.

Working as a Guest relation officer at Palm Royale Soma Bay has made me grow a lot as a person. When I started my work I thought I was not so polite, shy and I hated to speak English - specially with people from the UK. But apparently I'm very polite and always happy and speaking to people from the UK became my responsibility. I had to have frequent contact with all the guest from the UK and also all of them from Scandinavia. I was also the person that had to write all emails and write information about the hotel when the executive office needed something.

Sometimes i hated my work. To write emails with the wrong font-style can result in warning letters and deduction from the salary. So you are always working on your tiptoes to make sure you don't make it wrong. Yeah, lets admit it, working in Egypt is not like working in Sweden.

But I have had a wonderful time at Palm Royale Soma Bay! I have met wonderful people and hopefully made friends for life. I got a lot of happy memories that I will cherish for life and I will return to Sweden with the knowing that I CAN.

 

Det har varit väldigt rörigt på sistone. Både med resa, jobb och framtid. Jag är en person som vill att det mesta ska kunna avlösa varandra. Jag jobbar bäst när jag har mycket att göra och tempot kommer in. När jag hamnar i en ström av "göra", om jag säger så.

 

Här är det dock ingen ström. Här är det problem som kantas av svårigheter med en dos av oförutsägbarhet. Men vi kämpar, försöker och gör vårt bästa för att få allt att funka. Men vi är långt ifrån klara.

 

 

Jag har iallafall köpt en ny flygresa då det inte var lagligt att flyga med charterflyg. Jag kommer flyga härifrån, mellanlanda i Istanbul några timmar och sedan vända näsan mot Stockholm och Umeå. Beräknas vara hemma 21.20 i Umeå. Känns sjukt konstigt att jag flyttar ifrån detta liv ibland. Ett liv som jag faktiskt tycker om ofta, som jag uppksattar ibland och irriterar mig på stundtals. Jag ska återvända till ett mörkt, snöigt och kallt norrland. Chocken kommer vara enorm!

---

There have been a lot to do lately. My flight, my work and my future hava taken all my power, I consider myself being that kind of person that works best when all things just comes and goes, when i can work with a high speed tempo. But there is no high speed tempo here, There is just problems with difficulties and a big scoop of unpredictable. But we do our best to make everything work and we still have a long way left.

I have bought myself a new flight ticket. I will fly from Hurghada to Istanbul and then I'm off to Stockholm and Umeå. I will land around 21.20 in Umeå and it feels so weird. Why do i move from the sun, the warmth and everything that Egypt gives me? I will live in a dark, snowy and cold Sweden instead. What did I think with?