Mitt kapitel är över för denna gång iallafall. Detta är sista gången ett inlägg skrivs i kategorin "Mitt liv i Egypten" för att på något sätt sätta en punkt för det som varit. Men kom ihåg att man alltid kan gå tillbaka och läsa de inlägg som skrivits under min tid i Egypten genom att trycka på kategori-namnet här till höger.

 

 

Jag har nu varit hemma i strax över en vecka och jag börjar väl på något sätt landa i att vara i kylan igen. Som jag berättade för min familj så känns det som om jag aldrig varit borta. Känns som om mitt halvår i Egypten egentligen var en vecka med sol och bad med min kärlek. Jag har inte bott där och jag har inte varit borta så länge, eller har jag det?

 

Här ser staden ut som vanligt, vännerna jag har träffat ser ut som de gjort och inga större katastrofer eller nyheter verkar ha ungått att nå mig i Egypten. Känns som om jag har ganska bra koll på läget ändå. Om 11 dagar börjar jag jobba i Umeå och jag söker intensivt efter en lägenhet för en billig penning som jag inte blir uppbunden på. Jag har fått möjligheten att jobba i minst en månad iallafall och jag är inte i den positionen att säga nej till jobb när jag kommer hem såhär tomhänt. Som 25åring-to-be så vill man faktiskt inte bo i rummet i pappas källare. Känns som om den tiden har passerat för länge sedan.

 

Jag försöker också komma på fötter när det kommer till mig själv. Känner hur mycket bättre jag mår och hur mycket bättre jag ser ut nu när jag kommit hem. Till och med Mido har reagerat på min förändring. Jag känner att svullnaden av min kropp börjar gå ner efter ett halvår av ris och vitt bröd (ja, visste ni att man sväller upp som en ballong av sådant? True story!), min hy blir bättre och håret är återigen mjukt.

 

 

Den enda nackdel som jag hittills stött på med att vara tillbaka i Sverige är att jag är så långt ifrån Mido igen. Återigen så sitter jag med ett skype-förhållande och med min kärlek i en helt annan kontinent. Tänka sig så livet blir annorlunda ibland. vem hade trott att jag vid 24 års ålder skulla blivit kär och förlovad med en man från Egypten? Men livet är fantastiskt på detta vis, man vet inte vad som sker och är man villig att skita i vad folk tycker så kan man faktiskt finna något man inte trodde fanns.

---

 

The time for this chapter in my life is over for this time. This will be the last post I'm posting in this category to somehow make and end to this adventure i have been on.

 

I have been in Sweden for over a week now and I'm starting to adjust to the cold weather and the snow. It feels like I never leaved Sweden and that I just been on a short and lovely 1 week vacation with my love. It feels like the time in Egypt was so short and that nothing here really changed. The city looks like it did when i left, the friends i met looked like they used to and all the big catastrophe and news seems to have reached me during my time in Egypt. Cuz I feel like i never really left Sweden.

 

After 11 days I will start to work at my old work and that feels great. I'm happy to be able o come back, meet and greet all the people that i used to work with and once again feel how a real workplace would be like. It will be nothing like the work i had in Egypt, that's for sure. I will work for at least a month and I'm hoping for more. But I don't know if that will be possible. But I'm not in the position to say no to work. As a 25-year-old-to-be I don't want to live in my dads basement. That time has passed!

 

I'm also trying to put myself together. I feel that my appearance have change for the better since I came back to Sweden. I don't feel as blown up from all the bread and rice and my skin starting to be normal and my hair is once again soft. Even Mido sees the different when we talk on Skype. And that feels great, because I felt so bad about how I looked in Egypt.

 

The only bad thing about being back in Sweden is that Mido is not near me. I'm back with a Skype-relationship and I have my love and heart in a whole other continent of the world. Life never stop to suprise you, right? Who would have known that I would fall in love and get engaged to a man from Egypt that I met on a boat-trip during my vacation. But that's the reality and I never felt as happy as I feel right now. I just wished that he could be here with me. But soon!