idag den 9 maj 2006
har vi tagit bort min
söta hund Diana...
Känns riktigt jobbigt
om jag ska vara ärlig. 
Saknar henne så
 otroligt mycket,
hon var min
ögongodis. vad ska
man göra utan henne?
Har ingen längre
som ligger bakom
min stol när jag
äter hos mamma,
har ingen som
tigger en sockerbit
innan man ska sova,
har ingen längre som
lägger upp tassen på armen när
hon vill bli klappad.

Trodde inte jag skulle sakna henne så mycket som jag faktiskt gör. Visst, jag förstog att jag skulle sakna henne men så här mycket? Hon var den finaste hunden av dom alla. Har hört att det varit jobbigt för mamma och Kent också, vilken är förståligt. Men hon hade ju ont i bakbenen och en lägenhet på översta våningen var ju inte på frågan med henne, hon var ju trots allt 11 år. Men nu skuttar hon runt där uppe och leker med Kajo och Buck (farfars gamla hundar) i hundhimlen. 

 

Min lilla svartvita schäfer...

Imorse klockan 07.45 vaknade jag till och kollade på klockan och tänkte "åh va skönt med sommarlov, ska sova i nån timme till." Sen kollade jag mot balkongen och såg solen strålar som försökte tränga sig igenom mina persienner. Jag fick verkligen den där sköna sommarlovskänslan som man har första dagen på sommarlovet. Jag la mig ner igen och blundade.. då jag plöstligt kom på "JAG HAR JU INTE SOMMARLOV!!"  Så det var bara att skynda sig in till pappa och be han skjussa mig efter jag klätt på mig. Hatar verkligen att vara försenad.

Alltså det måste vara det otroligt fina vädret och kompisarnas solhysteri som gett mig denna sommarlovskänsla.. och under de få minuterna jag fick den känslad vandrade jag omkring på rosa moln, men även däruppe finns det falluckor som tar dig tillbaka till den grå vardagliga världen...

Igår (måndag 8maj) var jag och marre och gjorde en sak som vi aldrig gjort förut, Vi gick på en rättegång. Eftersom hon och jag går Rättskunskap på Inviduella valen så måste vi även gå och kolla på en rättegång. Iallafall.. vi kom dit runt 08.40 och klockan 09.00 skulle allt dra igång, trodde vi. Förstås var den åtalade sen så allt drog igång runt 09.40 istället.

Hela målet handlade om att en tjej hade misshandlat ett kille (brutit hans vänstra pekfinger) när dom bråkade om ett lexikon.. Jaa, så allvarligt var det. Om man räknar bort de otoligt intresserade nämdemännen som satt och rengjorde naglarna och det åtaldes ljugning så var det faktiskt ganska spännande.. Det tog en hel dag och efter alla timmar frikändes tjejen eftersom hennes vittnens historia vägde tyngst. Men det dom tog inte hänsyn till var det som egentligen hade hänt. Sara (hon heter egentligen någonting annat) berättade först i polisförhöret att hon tagit om Fredriks (han heter egentligen någonting annat) finger och vridit om. Det var det hans berättelse också handlade om, som det lät när advokaten läste upp det så lät det som att hennes polisförhör och hans historia hörde ihop. Men plösligt i tingsrätten ändrade hon historia om att hon aldrig rört hans finger eller vridit om det. Men när då hans advokat läste upp vad hon sagt i polisförhöret så ändrade hon sin berättelse igen.. då hade hon plötsligt tagit i hans finger, men förstås inte vridit runt det. Och hennes två vittnen berättade att Fredrik hade försökt att slå Sara med boken och att hon då skulle puttat på boken så att han brutit finget. Eftersom det inte fanns nått samband med den historien och Fredriks och Saras känns konstigt. Hon brode ju iallfall ha nämnt boken om det var det som bröt hans finger, eller? Hur tänkte dommaren och nämde männen egentligen? Eller var dom så upptagna med att hålla på med håret, ta bort skräpet under naglarna och dagdrömam så att dom glömde att lägga en dom som skulle funka med huvudpersonernas berättelser?