idag den 9 maj 2006
har vi tagit bort min
söta hund Diana...
Känns riktigt jobbigt
om jag ska vara ärlig. 
Saknar henne så
 otroligt mycket,
hon var min
ögongodis. vad ska
man göra utan henne?
Har ingen längre
som ligger bakom
min stol när jag
äter hos mamma,
har ingen som
tigger en sockerbit
innan man ska sova,
har ingen längre som
lägger upp tassen på armen när
hon vill bli klappad.

Trodde inte jag skulle sakna henne så mycket som jag faktiskt gör. Visst, jag förstog att jag skulle sakna henne men så här mycket? Hon var den finaste hunden av dom alla. Har hört att det varit jobbigt för mamma och Kent också, vilken är förståligt. Men hon hade ju ont i bakbenen och en lägenhet på översta våningen var ju inte på frågan med henne, hon var ju trots allt 11 år. Men nu skuttar hon runt där uppe och leker med Kajo och Buck (farfars gamla hundar) i hundhimlen. 

 

Min lilla svartvita schäfer...