Den femte juli 1996 blev min dotter galen. Hon var femton år gammal och hennes sammanbrott blev en vändpunkt i livet för oss båda. "Det känns som om jag reser och reser utan att ha en plats att återvända till", sade hon i ett ögonblick av klarhet, samtidigt som hon slungades iväg mot en plats jag varken kunde drömma om eller föreställa mig. Jag ville hugga tag i henne och dra henne tillbaka, men det fanns ingen återvändo...

... Mitt eget humör och mina känslor för henne växlar, och ändrar sig flera gånger under loppet av en och samma dag. I mina värsta stunder tänker jag på henne som min sjukdom - en sjukdom som jag måste uthärda. Jag skriver med rasande handstil i min anteckningsbok: "Sallys vansinne gör mig berusad i ordets båda bemärkelser: Jublande hänförd, samtidigt som det ger min alkoholens bristade kontroll över kropp och tankeförmåga".

Jag har precis läst ut Michael Greenbergs bok Den dagen min dotter blev galen - en pappas berättelse. Måste säga att den är otroligt gripande och väldigt intressant. Man vill inte lägga ifrån sig den utan att veta att det, just i den studen, är lugnt för familjen Greenberg - att manin lagt sig och att stormen blåst förbi. Men hur vet man det då den bubblar upp när man minst anar det?

Vi får följa med Michael från den femte juli 1996 så vansinnet gripit tag med sina klor i hans dotter Sally. Hon tror sig kan stoppa bilar i Manhattans trafik och att hon fått en kosmisk insikt om barnens genialitet. Ett uppvaknande, som hon kallar det. Vi får även följa med på resan genom sjukhusen och in på den låsta och slutna avdelningen på psyket där hon får starka mediciner. Vi får även följa med under hennes tillfrisknande och vi får lära känna Michaels närmaste familj.

Men boken handlar inte enbart om hans dotter Sally, utan snarare om Michaels kamp mot vansinnet, kampen mot sig själv, kampen mot sin galne bror och kampen mot att hålla allt hemligt. Hur berättar man för någon att min dotter blivit galen? Michael har i boken inget svar på det utan försöker hålla fast i sitt liv med stadigt grepp och låtsas som ingenting -"Sally har fått feber".

Allt borde vara lugnt och stilla
men din eld kämpar mot sömnens flod.
Varför måste helvetets glödande andedräkt
kyssa det du ser, min älskade?
/Sally Greenberg (strax innan psykosen)