jag och magen
Bjuder på en bild på mig och magen idag i vecka 37 (36+1 om någon vill att jag ska vara så exakt). Känns som om tiden börjat singla fram nu i graviditeten. Till en början susade för att sedan sakta in inför vecka 12. Sen sprang veckorna fram igen fram till vecka 33 typ. Nu går det i snigelfart. Men den som väntar på något gott...
Ledig dag
Idag smög jag och maken ner till stan för att införskaffa oss en fotboll och titta på lite presenter. Äntligen en dag då det inte bara störtregnar här i Umeå. Så vi strosade runt lite, intog en lunch på Umeås foodcourt (eller vad det nu heter) och hamnade sedan där några från Sverigedemokraterna höll tal. Flaggor, motdemonstration och någon människa som stod där längst fram och försökte tala till folkets ryggar. Det glädjer mig långt in i själen att det finns så många fantastiska människor som står upp för det solidariska Sverige som jag anser mig tillhöra. Det är iallafall det Sverige jag vill föda vårat barn in i och lära att vi är alla unika och lika mycket värda. I valet nu i september så hoppas jag att fler med mig röstar för ett solidariskt Sverige, röstar för en person som ökar tryggheten i samhället och ser till människornas behov.
Ett paket på posten
Vad jag däremot inte gillar är när paketet anländer såhär till mig. Helt öppnat och nedtryckt i brevlådan. Hade brevlådan varit full och den stackars brevbäraren behövt vålda ner paketet så hade jag inte brytt mig om något litet hål eller så. Men varför paketet är öppet från sida till sida i en annars tom brevlåda förstår jag inte. Som tur var så saknades ingenting utan det lilla jag beställt hittade hit. Vi beställde kudde, täcke osv till vagnen våran. Så nu har vår lilla har något att gosa ner sig i när hen har bestämt sig att komma. Vi längtar!
Sovdags
Kroppen har verkligen gjort sig påmind idag. Mina fötter och främst mina händer känner sig färdig med denna graviditet. Tydligen har jag vätska i lederna. Det är lika mysigt som det låter. Att plussa det tillsammans med tidiga arbetspass, en aktiv bebis i magen och sämsta sömnen så kan ni kanske ana att de 11timmars arbetspassen har varit småtung. Men skam den som ger sig! Jag är glad och uppskattar att jag fått må så bra hela graviditeten som jag faktiskt gjort. Sista månaden nu, nu kör vi!
Mobilblogg
Bjuder från en fin bild av vår solros på jobbet. Här har vi gröna fingrar så det skriker om det. Förövrigt är jobbet den plats jag tillbringar min tid på denna helg. På fredag till veckan går jag hem och tar hand om mig själv lite innan det är dags för någon liten att möta världen. 29 dagar kvar till beräknad förlossning!
Jul och midsommarfirande i bilder
Eftersom min make kom till Sverige den 22 December 2013 så hann han precis med att få fira julen tillsammans med mig och min familj. Ingenting går upp mot att få fira den högtiden tillsammans med nära och kära, och för Mido blev det hans första riktigt jul med alla de traditioner som man brukar ha. För den som frågar honom så handlade julen om mat, kaffe, fika, mat, kaffe, fika och så vidare. Så jag antar att han är en naturbegåvning när det kommer till att fira jul.
Vi har även hunnit med att fira midsommar tillsammans med min familj nere I Övik. Midsommaren blev kanske inte exakt som man hade tänkt sig då dagen kantades av kyla, regn och hagel. Men vi trotsade vädret och tog oss ut till midsommarstången.
40 dagar kvar
Senast jag skrev så hade min make hunnit vara i Sverige i två veckor. Det är så mycket som hänt och bloggen har helt klart glömts bort och hamnat i skuggan av allt annat som har hänt.
Den 24 januari fick vi reda på att vi två skulle bli tre. Då hade vi varit vi sammanboende i Sverige lite över en månad. Det var en fredag och vi skulle åka och hälsa på min pappa och Maria under helgen. Skulle man kunna hålla masken? Vi hade varit på gymmet dagen innan och min rygg var helt förstörd av någon anledning. Jag kunde knappt röra mig men vi for ner ändå. Pappa öppnade en champagneflaska bara sådär spontant och där satt jag, med värk i ryggen och nyss fått reda på att jag är gravid. Vi hade ingen lust att berätta för någon sådär tidigt men kan anta att de misstänkte något när jag så artigt tackade nej.
Nu i vecka 35. No more hiding THAT belly!
Men nyheten kom ut tillslut och idag sitter vi här och väntar på vårt lilla mirakel. 40 dagar kvar fram till den beräknade födelsen den 22 september. Men om vår lilla bebis är så bestämd på datum återstår att se.
