Nu ska jag berätta något som är totalt nytt för mig. Något som tyvär kom till min kännedom idag. Det är inte tillåtet att endast flyga från Hurghada till Sverige. Jag hade lite smart valt att ta en sista minuten till min hemresa och helt enkelt skippa flygresan till Egypten och endast använda den rackarns lilla biljetten hem. Den 28 skulle jag ha lyft från Hurghadas flygplats, men nu blir det inte så längre.

 

Det är inte tillåtet att resa på så sätt. Inte alls. Så tydligen är jag en No Show på flygplatsen och min flygstol förblir tom på hemresan. Har nog svårt att beskriva hur arg jag är över detta. Alla sveriges svordommar rasar runt i mitt huvud och jag har ingen aning om vad jag håller på med längre. Varför går allt bara inte som smort?

---

 

Its time for me to share some news with you. Something big that unfortunately came to my knowledge today. It is not allowed to fly from Hurghada to Sweden. As all of you already know, I booked my flight to Sweden and everything was set. I was going to fly back the 28th this month but now it is changed plans. I am not allowed to travel as I planned to. I took a last minute ticket and thought that i could just use one of the flights. But no, not allowed at all!

So apparently I'm a No Show on the airport and my seat will continue to be empty on the way back. I cant find words to describe how angry I am. All the curses I know passes in my head and I have no idea what to do anymore. Why cant anything work for us?

Jag har äntligen kommit ut med att jag ska åka hem. Hem till kalla sverige och varma vänner och familj. Har funderat på detta länge nu, samtidigt kan jag känna att det känns tråkigt att återvända. Att lämna alla fina och roliga människor på jobbet, lämna Ewelina och alla de andra tjejerna som jag tycker så mycket om. Att lämna solen, palmerna och havet utan att ens ha njutit av det. Ja, det är mycket som lämnas här och det har ju minst sagt varit ett kort och intensivt äventyr.

 

Men nog tror jag mycket ävntyr väntar i Sverige också. Att söka jobb och lägenhet, att kämpa för att min kärlek ska få flytta till Sverige och allt pappersarbete som hör det till. Det är en lång resa kvar.

 

 

Finally, I came out from the closet and gave the news to the world. Okay, maybe not that kind of news. But the news that I am leaving Egypt and going back home to winter-cold Sweden and warmhearted friends and family. I have been thinking about this for a long time, but the decision still makes me a little bit sad inside. I will leave all the fun people in the hotel, leave Ewelina and all the other girls that I like so much. I will leave the sun, palm-trees and the red sea without even enjoyed it that much. Yes, I will leave a lot of things and my short time here in Egypt has been an adventure.

But I still have a lot of adventure ahead. I will go to Sweden, find myself a job and an apartment and then the real deal begin. To move to Egypt was a piece of cake, to move to Sweden is something totally different. We still have a long journey left.

 

Snart kommer jag sätta stopp för dennna kategori som jag skriver i medan jag bor här i Egypten. Snart är detta kapitlet skrivet i min lilla bok utan sammanhållning. Jag flyger, far och vägrar sätta mig ned. Men kanske är det dags att erkänna att jag börjar bli gammal och bör göra sånt som andra 24 åringar gör. Jag bör skaffa en lägenhet, ett jobb och kanske i den snara framtiden ta körkort. Men jag är känd för att ändra min åsikt och tanke 15 gånger innan den kommer till verket så förvänta er inga stordåd.

 

Jag kommer alltså att flytta hem till Sverige. Jag har överlevt en kall vinter i Egypten med all vind, regniga dagar och grå himmel. När jag flyttade hit förväntade jag mig att mina lediga dagar skulle spenderas på stranden med en drink i handen. Verkligheten här är en annan. För det första är det alltid molnigt, blåsigt och kallt på måndagar vilket är min enda lediga dag. Sen är en vinter i Egypten faktiskt en vinter. Förstår mig inte på människor som far till Egypten under denna tid. Jag har köpt en mössa, vantar och min jacka var alldeles för tunn. Jag har frusit, varit förkyld och sjuk om vart annat. Jag har köpt ett element för att få värme och hemma sitter jag med ytterkläder på - välkommen till livet i Egypten!

 

Jag har överlevt dålig mat, ris varje dag och allt friterat i olja. Det har varit förödande för min kropp men jag får se det positivt. Jag har gått ner närmare 10 kilo en gång förr och att se skillnaden var underbart. Nu får jag göra den resan igen och återigen glädjas av att se att min kropp och psyke klarar allt! Jag har också klarat av och överlevt ett halvår med pulverkaffe och det irriterande med att köpa vatten på flaska. Jag har klarat ett halvår med diverse magproblem och medicinintag för att balansera upp den dåliga maten.

 

 

Men nu är det dags alltså. Dags att ta sig till Sverige, snön, minus graderna och den underbara maten, familjen och vännerna. Mido och jag har inte brytit upp utan är lika starka tillsammans som förr. Vi strävar för att han ska komma till Sverige och hälsa på mig. Att han ska få träffa min familj och mina vänner och uppleva det svenska sättet att leva som jag hyllat så starkt medan jag har varit här nere. Snart är det alltså dags för ett alldeles nytt kapitel för Annica Lindqvist med Mido Mansor i kalla Sverige.