En bit av min väg

Resan till mitt beslut att flytta min rumpa från trygga Umeå i trygga Sverige ner till ett nytt liv i Egypten har inte varit lätt att ta. Jag har brottats länge med tankar om vem jag är, vad gör jag med mitt liv och bör jag faktiskt inte bara inställa mig i det svenska ledet och göra som jag borde?

 

Jag tog en helt annan väg, jag tog min väg.

 

Den 22mars detta år hade jag och min kompanjon Sandra bokat en ganska spotan resa ned till Egypten. Det skulle bli som vilken av våra andra resor som helst. Det skulle finnas lite strandhäng, mycket kultur och historia och en hel del nytt att se. Men resan blev långt ifrån vad våra vanliga resor har handlat om. Inte visste jag då att jag skulle sitta här fyra månader senare och planera att flytta ner till det land som benämns som "magsjukans-land" i olika forum. Men livets vägar äro outgrundliga.

 

Men det har inte varit lätt att nå dit där jag är idag.Jag har upplevt att jag behövt svälja mycket stolthet för att sedan bygga upp den igen, jag har behövt att försvara, förklara och totalt skita i vissa saker som sägs eller tänks. Jag har har ibland fightas med näbbar och klor och ibland har jag bara släppt ut allt. Till en början vågade jag inte tänka på att jag gått och blivit kär i en person som bor i ett helt annat land. Jag har visserligen alltid velat flytta utomlands med just Egypten är väl inte ett land som kommit upp i mina tankar då.

 

Att personen jag blev kär i var muslim var också helt nytt. Vad innebär det för mig? Kommer jag bära slöja, bli inlåst och allt annat man hör från de svenska medierna? Jag lärde mig snabbt att Mido aldrig skulle göra det. Han behandlar mig mycket finare än vad många av mina svennebanan-killar gjort. Men hur ska jag få alla nära och kära att inse det? Hur kommer de att reagera? Vissa har varit öppna och glada över att jag har hittat rätt. Iallafall är det så det har uttryckts till mig. Kan tänka mig dock att mycket tissel och tassel har pågått. Vissa har rasat och befarat det värsta.

 

Men någonstans fick jag nog i det hela. Jag var lycklig, jag var kär och jag ville bara skrika ut det. Jag ville skicka små töntiga hjärtan på facebook och jag ville ha ett liv med just denna person. Någonstans fick jag välja mellan att krypa ihop och bry mig mer om andra eller sträcka på mig och krossa människors fördommar. Så nuförtiden är det snarare en sport att tvinga fram människors förutfattade meningar och sätta dem i ljuset. Kanske är det dags att vakna upp och förstå att människor är människor - oavsett var de kommer från eller vad de tror på.

 

Du ska följa ditt hjärta och göra det som gör dig glad och lycklig :-) Vi finns kvar <3

Det är bra att du gör det som du vill, och inte det som någon annan vill :)

Annica, jag vet att jag är en som väljer att jobba före kärleken (efter all jobbhets du hört från min sida :P). Men det är jag i ett nötskal. Däremot vill jag faktiskt säga att jag beundrar dig som följer hjärtat och kärleken :) Det är modigt av dig att välja en "såkallade annan väg". Men egentligen är det inget konstigt. Att det anses vara en annan väg är ju för att det inte är inom "Svensson ramen" :P

Så njut och lev!! Vem vet, du kanske blir Egyptenshollywood fru där ;P

Ta hand om dig!!
Kram

Du är modig Annica och följer ditt hjärta! Kom ihåg att tänka på dig själv och leva ditt liv som du önskar och mår bra av! Spännande att förhoppningsvis (?) få följa ditt nya liv i Egypten via bloggen :)