Funderat en hel del kring förlåtelse den senaste dagen och vad det egentligen betyder för mig. På någotvis handlar förlåtelse om att svälja sin egen stolthet och våga visa vad man gjort, men även att visa att man inte är stolt över sitt handlande. Vill gärna skriva här att människor har en tendens att vilja visa sig starka och att man aldrig gör något som helst fel i världen. Men det ska jag inte. Istället ska jag skriva att jag har en önskan av att visa mig stark och att jag vill intala mig och resten av världen att jag är exemplarisk, men det är jag självklart inte. Jag, och säkert många andra i samhället har nog tagit våra felsteg i livet och gjort saker som vi inte alls är stolta för. Saker man vill glömma, trycka ur tanken och svälja ned. Men hur länge orkar man leva med detta aktiva sväljande och förnekande för sig själv? Är det egentligen inte bara bättre att svälja sin stolthet för en sekund och ställa sig blottad inför det man gjort? Att kanske stå för sina snesteg och i sin tur förhoppningsvis lära sig och växa ifrån det?

Alltså handlar förlåtelse för mig mycket om att själv öpnna sig för att bli sårad och trampad på för en sekund. Men även handlar förlåtelse om stryka att våga göra det. Kanske är det som Mahatma Gandhi en gång sa; the weak can never forgive. Forgiveness is the attribute of the strong. För på samma sätt som att ge förlåtelse, så ser att accepterande för de snesteg man tagit på samma sätt är ett attribute of the strong.

Kan då ett förlåt komma försent? Finns egentligen ett bäst före-datum på snestegen och om du har väntat förlänge innan du vågat ta steget att acceptera, är du då dömd att leva med det? För mig kan ett förlåt aldrig komma försent. Det handlar om att visa respekt för en annan människa, kanske sådan respekt du inte visade när du gjorde ditt snesteg. Och för mig kan det aldrig bli försent att visa respekt för någon annan. Skulle folk som sårat mig under min barndom komma idag och be om förlåtelse så skulle iallafall jag känna mig lättad. Jag skulle ha känt sedd, betydelsefull och förstådd samtidigt som jag vetat att personen som sårat mig har tänkt och funderat på hur faktiskt jag reagerade på allt som hände. Förlåtelse är alltså något otroligt vackert om ni frågar mig..

Har du någonsin gjort något som du velat be om förlåtelse för, har du vågat att ta steget att göra det och vad betyder förlåtelse för dig?