Söndagen har kommit och måste nog säga att lördagen inte alls ångade av denna kärlek som jag hade hoppats att den skulle göra. Kvällen tillbringades hos Anna med först irritation, sen glädje och senare på kvällen likgiltighet. Vi kom till Anna strax innan åtta och möttes av en inte allt för full soffa i hennes vardagsrum, men det ändrades under kvällen.

Som bekant var det deltävling två igår till melodifestivalen vilket vi kan säga skapade irritationen som jag pratade om tidigare. Kan låta som en bagatellsak, men sån är jag. När alla hade gått från vardagsrummet efter satt på den gamla vanliga musiken som vi alltid lyssnar på så jag tog tillfället i akt och satte igång ettan för att se ett av de program som jag väntat på i ett år. När det precis startade började kompisarna sakta men säkert droppa in i vardagsrummet igen och av allas förskräckelse så var melodifestivalen på. Visst, alla var inte 100% emot men många satt där och suckade, "Stäng av TVN!" "Kan inte någon sätta sig för tvn?" "Men ÅHHHH". Och jag vill inte vara den som driver mina vänner mot en förtidig död pga ett program som jag följer så jag stängde av och gick iväg och skickade ett sms till en av de som förstår denna desperation - Emelie! Okej, det som irriterade mig var att mina vänner inte kunde undvara 60minuter utav våran annars så sönderspelade musik men jag är inte bitter på någon så tro inte det. Jag blev bara irriterad.

Glädjen som jag pratar om var det som uppstod i Annas säng när vi alla låg där och snackade, iallafall nästan alla. Men det var nog den trevligaste stunden på kvällen. Vi bara låg där, snackade strunt och hade det mysigt. Tycker detta är ett vanligt fenomen som nog måste undersökas mer. Har erfarenheter om att det alltid blir trevligare om man är ett gäng som drar sig undan till ett annat rum (typ sovrum), sätter skönt och bara snackar. Man slipper den höga och jobbiga musiken och man stänger ute alla de problem som uppstår i de resterande rummen. Dock måste man förr eller senare komma ut till verkligheten igen.

Klockan närmade sig halv elva och vi enstöringar drog ut till verkligheten för att åka in till hamnen och Harrys. Väl därinne uppkom likgiltigheten för kvällen. Det var dåligt med folk som man kände, alla drar åt var sitt håll och musiken var som vanligt riktigt dålig. Jag och Cecilia valde därför att gå tidigare för att frossa i Maxmat och vi mötte upp hennes pojkvän Niklas när vi gick den korta vägen mot kalorierna. Det var riktigt skönt att slippa det otroligt långa, slingrande kön genom att komma dit tidigare. Dock hamnade vi bakom en kille som såg ut att vara i moppeålder (han var nog äldre) och han skrek och gromade så man kunde tro att man stod på någon hockeymatch. Och när vi bad honom sluta vissla hela tiden så fick han något spel. "Vadå, äger du Max eller?". Alltså går man in i försvarsställning när någon säger "snälla, kan du sluta vissla. Det gör ont i öronen." så måste man vara otroligt osäker i sig själv vilket även syndes på hans rop till sina kompisar som satt sig vid bordet. Har nog aldrig hört någon som skrikit så non stop om helt obetydliga saker. Antar att han bara ville synas och höras.

Äntligen är det söndag, solen skiner och jag är uppe i en normal tid. Denna dag ska gå åt genom att städa och plugga. Sedan imellan blir det nog en promenad i solskenet. Älskar att vakna upp dessa dagar då solen söker in sina strålar i min lägenhet. Blir så lycklig när man känner att vi går mot ljusare tider, sommarklänningar och lata dagar på stranden.