Sitter här och är lite små irriterad och fundersam. Vilka får man egentligen dejta och bli kär i? Finns det någon sorts gräns där man enbart får vara vänner?

-
- Textstycke borttaget på begäran -
-

På något underligt vis sa jag till honom att han är lika potentiell som vem som helst på msn. Finns en hel hög killar där som jag enbart är vän med och som jag pratar med i jämna mellarum och då blev jag helt plöstligt "slut" för honom. Jag var inget mer än ett vackert skal. Och det som fick han att reagera på så vis var "att han var lika potentiell som alla andra på min MSN". Enligt denna man så var det alltså helt sjukt att bli tillsammans med en kompis eftersom kompisar ska alltid vara kompisar.

Men hur blir man då kära i varandra? Måste man inte lära känna personen innan, vilket resulterar i att ni är kompisar innan ni tar steget vidare till en kärleksrelation? Jag har inte haft många förhållanden som startat på en gång, bara några få som uppenbarligen inte hållt. Visst kan man lära kanna varandra i förhållande också, men kan man känna varandra och sedan gå in i förhållandet? Enligt mig, ja!

Nog tror jag att kärleken kan uppstå mellan kompisar. Kan bara tänka på ett citat från en av mina favoritfilmer som barn, svanprinsessan; "Vilken känsla kan födas ur närhet? Kärlek".