Just nu sitter jag och äter gottigott gott och lyssnar på
Viva forever med Spice girls hemma hos Jenny.
Vi har gjort mysigt med tända ljus och sen ska vi leka med de små
gubbarna i hennes leksakshus. Det ska bli kul.
Jenny är min bästa vän.

Ja, där har du ett helt inlägg i min dagbok från barndomen. Suttit och tänkt på en sak, vad skiljer min så högt skyddade dagbok mot min nuvarande blogg? Inte mycket. Hur kommer det sig att våran internetgeneration postar våra dagböcker på nätet för andra att se, läsa och ta en titt i vårat inre?

Min dagbok var alltid låst och gömd under sängen så långt in att ingen skulle finna den, bara för att där stog alla de hemlisar, vilka man var kär i och om man mådde dåligt. Det var något högst privat detta med dagböcker och skulle någon läsa den rasade hela världen samman. Men idag är det något helt annorlunda. Jag skriver inte så mycket som skiljer mina tidigare dagböcker mot min nuvarande blogg vilket kan ses som tragiskt. Det som var så hemligt har nu blivit officiellt för alla som jag tidigare gömde min bok för. Hur kommer det sig? Söker man bekräftelse på att man inte är ensam som känt såhär? Söker man medlidande, acceptans eller en stund i rampljuset? Vad vet jag...