Jag började helamma vår tös på bb. Oj, vad ont det gjorde! Tösabiten tog för litet tag och det kändes. Vid min efterkoll på bbhemvård försökte vi få hon att ta ett större tag men det var väldigt svårt. Så sjuksköterskan sa att vi kunde öva mer hemma och använda amningsnapp. 

Helgen kom och alla ville träffa lilla Emmy. Rolig och intensiv helg när två nya föräldrar står skakiga på benen och amningen gick sådär. Den söndagen var Emmy väldigt ledsen och i panik visste vi inte vad som var fel. In mot småtimmarna valde vi att ge ersättning och pang, bom så sov hon.  

Vilken skam jag kände. Var så ledsen när jag ringde bvc för att berätta att vi gett henne ersättning dagen efter.  Egentligen inget att vara ledsen eller skamsen över! Men någonstans i mitt "det är väl bara..."-tänk så var det jobbigt att inse att det inte är så bara och att det inte heller är negativt med ersättning.

Vi fick då en tid på bvc samma dag för att väga och prata ersättning. Vid det mötet önskar jag att jag fått mer pepp för att helamma, vilket fortfarande var mitt mål. Istället fick vi veta att vi ska ge ersättning efter varje amning. Detta trots att tösen gått upp som hon skulle. 

Vi började iallafall med ersättning efter varje amning och höll på så i veckor! Men amningen blev aldrig bättre. Nästintill värre och värre! Så jag började söka tips och idéer på nätet om amning och en helt ny värld öppnade sig.  Amningshjälp, fantastiska hjälpmammor, kompressioner och en hel hög kunskap!  Tänka sig att amning faktiskt kan vara så intressant. 

Med hjälp av internet fick vi igång vår amning och idag helammas vår lilla tjej, som idag är en go och glad tös på över 6 kilo. Skriver detta inlägg mest för att jag sitter här med en nyammad tjej som somnat så gott i famnen. Det känns så fullkomligt..