Visste ni att jag sjunger som en kråka? Jo, det är faktiskt sant. Tror många av mina vänner kan skriva under på det. Jag har liksom en röst som inte alls passar sig för att sjunga med, tråkigt nog. Minns en dag i grundskolan när en tjej kom fram till mig och sa:

Tjej: - Annica, vet du vad du borde jobba med när du blir stor?
Liten och osäker Annica: Nä, vadå?

Tjej: Du borde göra röster till animerade barnfilmer!

Liten men glad Annica: Va? Tycker du? Varför då?
Tjej: Jomen du har en sån röst bara. Du låter liksom som en tecknad ekorre!
Liten och desto mer osäker Annica: Ohh..

 

Detta var inte mobbing så nu ska ni inte tro det. Det var väl bara så att hon (som var min vän) tyckte jag lät som en chipmunk redan på 90talet. Kanske borde jag provspelat för Alvin och gängetfilmerna ändå..

 

 

Tillbaka till sjungandet. För det var faktiskt det som jag hade tänkt att skriva om. För trots att jag inte kan sjunga så kommer det små truddellutter ur munnen på mig för jämnan och en låt (eller snarare melodin) kommer allt som oftast. Ofta när Mido är uttråkad sjunger "I feel bored!" i James Brown melodi. Ja, helt normalt kanske. Pinsammare är dock att min melodi är Björn Rosenström - Het. Byter självklart ut ordet het till den känsla jag känner precis då. Funkar kanonbra och här i Egypten gör det inte så mycket. För här vet ingen vem pinsamma Björn Rosenström är och alla de fjortishitsen han hade. Värre är det ju dock i Sverige då alla säkert kommer ihåg den dåliga dängan. Så när jag kommer tillbaka till Sverige så måste jag verkligen skärpa mig för att försöka passa in igen. Men tills vidare; "Jag är så tröööÖöött, så trött! Kan ingen natta mig? Aldrig att jag klarar det här."