Man blir som man umgås, sägs det. Och det ligger säkert mycket i det ifall man spenderar mycket tid nära någon annan. Värderingar, tankar och uttryckssätt smittar och man blir mer och mer lika varandra. Den person som jag spenderat mest tid med de senaste åren är ju Sandra, min kompanjon och partner in crime. Igår åkte stackarn på hjärnskakning under arbetstid och tydligen ville inte jag vara sämre!

 

Ramlade och slog mitt huvud igår också. Ingen hjärnskakning men en bra bula och ett ont huvud fick jag istället. Antar att det är min kropp som saknar Sandra och vill vara lite som hon. Detta har då resulterat i att jag inte kan lyfta ögonbrynen för att det gör så himla ont. Har ni tänkt på hur ofta ni rör ögonbrynen egentligen? Jag kan berätta för er att det är ofta! Exempelvis så rör jag ögonbrynen när jag tar detta kort. Föreställ er smärtan, gott folk!