Angående kärlek finns det mycket att säga. Speciellt med koppling till detta land och hur de lever och ser på kärlek här. I min västerländska värld och i min svenska hjärna så träffar man en kille (i mitt fall då) och så blir man kär, man blir tillsammans, man älskar varandra och sedan gifter sig. Här ser man däremot på kärlek på ett helt annat sätt. Jag har nu tänkt att dela med mig av det jag har fått lära mig om kärlek sen jag kom hit.

 

För det första så verkar det vara vanligast att familjerna bestämmer vem du ska gifta dig med. Jag vet inte hur mycket inflytande den kommande maken eller makan har i valet, men giftemål handlar mycket om familjerna i helhet. Vi kan alltså säga att det sker en hel del arranged marrige här i Egypten. Den blivande maken och makan får, innan giftemålet, inte umgås eftersom kvinnan inte är till mannens förfogande ännu. Tycker ni inte att det låter lite som att köpa en bil och innan du har hunnit skriva på papper och betalat så får du inte köra den? Från när det bestäms att man ska gifta sig till självaste giftemålet kan det ta runt ett år eller mer. Detta för att det är mycket som ska förberedas och mannen ska ge kvinnan en bröllopsgåva som är ett x antal tusen pund som jag fattat det. Men egentligen vill jag ha det osagt eftersom jag inte vet hur vanligt det är.

 

Efter giftemålet kommer kärleken sägs det också. Det anses att man efter en tid lär sig älska varandra och på sikt blir man kära. Tänker lite på min favoritfilm som barn; Svanprinsessan. Där blev Odette och Derek tvingade att vara med varandra och i första sången sjungs det faktiskt "vilket känsla kan födas ur närhet? jo, kärlek". Nog må det vara så att kärlek kan uppstå efter ett tag. Många av mina vänner i Sverige blev tillsammans med en person som de tidigare var vän med. Men skillnaden är väl att de inte tvingades vara tillsammans och än mindre gifta sig med alla sina kill- respektive tjejkompisar. Vad sker om jag hade tvingats gifta mig med en man som hade sjuka åsikter, var rasistisk, hade skev världsbild och allmänt taskigt uppförande? Jag har svårt att tro att jag, ens på sikt, skulle kunna bli en gnutta kär i honom. Så kan vi då dra slutsatsen att det krävs att en person i det blivande bröllopsparet måste vara foglig och okej att stryka många av sina åsikter för att inte skapa världskrig hemma?

Det är superviktigt att vara gift i Egypten. Så ringen jag fick av Mido när jag var i Hurghada den andra gången jag var där har varit guld värld här. Folk tror att vi är gifta och på så vis så får vi vara tillsammans, hålla varandra i handen när vi är ute och går och ingen är och vandaliserar vår dörr. Hotell utanför turistorterna hyr inte heller ut rum till ogifta par och än mindre kan du hyra en lägenhet med din pojkvän/flickvän om du inte är gift.

 

 

Sen kan vi ju ta upp detta med svartsjuka män också när vi ändå pratar om kärlek. Jag tror den enorma svartsjuka som råder här är helt allmän och något som alla egyptiska män kämpar med. Midos kvinnliga kusin i Alexandria ska gifta sig inom ett år med en man som bor där. Hon säger sig vara lycklig i beslutet och älskar honom så mycket. Trots det var det svårt för oss att vara ute och gå på gatorna eftersom vi även gick med en av Midos andra kusiner. Denna kusin var en kille och självklart kusin till den kvinnliga kusinen också. Trots det så berättade hon att hennes blivande make skulle bli tokig om han såg de tillsammans på gatan. I min västerländska hjärna vill jag fråga hur man kan tycka att det är okej? De är kusiner, vänner och hon har rätt till ett umgänge utanför honom. Men här är inte mina västerländska åsikter till någon talan.

 

Mido har en annan kusin här också som skulle gifta sig med en tjej som nu bor i Alexandria. Det var nästan helt bestämt och kvar på checklistan stod bröllopet och den sista planeringen. Dock fick hans familj för sig att kvinnans familj enbart var ute efter deras pengar och avbröt allt och förbjöd honom att någonsin träffa henne igen. Men nu ska jag dela med mig av en hemlis för er alla; när vi var i Alexandria så åkte han upp själv för att tillbringa tid med den tjejen. Blev så lycklig när jag såg dem tillsammans! Kanske kan arranged marriage även hitta rätt ibland och kärleken kan flöda. Dumt nog är bara att deras familjer nu hatar varanda och vägrar låta sina barn umgås. Romeo and Juliet has arrived to Egypt!