Klockan är inte ens nio på morgonen och jag har redan städat hela lägenheten. Okej, inte sovrummet då för Mido ligger ju självklart och sover. Men iallafall, något nöjd jag är med mig själv.

 

Det har blivit lite skrivet under två dagar. Detta för att högtiden har tagit så mycket tid. Vi har spenderat dagarna med hela Midos släkt och då menar jag verkligen HELA! Vi har varit runt 30 personer i ett rum som var ungefärligt lika stort som mitt vardagsrum i Umeå. Det har varit trångt, stimmigt, skrikigt men samtidigt väldigt kul. Kommer komma ut med ett inlägg om hur dagarna har varit senare. Tänkte nu bara ge mig till känna så ni vet att jag fortfarande lever!