Vi vaknade jättetidigt för att hinna med allt som skulle göras under dagen och samtidigt kunna ta oss hem i någorlunda tid. Som jag tidigare berättat så är planering inte egyptiers starka sida och det visade sig snabbt denna dag. Jag, Mido, hans mamma och lillasyster hade tidgare köpt biljetter för att åka till Alexandria. I min värld skulle det ske på torsdagen men denna dag (som för övrigt var en måndag) fick jag veta att det inte alls var på torsdag vi skulle bege oss till den staden. Det var tidigt på tisdagmorgon! Ja, vad säger man? kommunikationsproblem och dålig planering kanske?

 

Vi begav oss in mot Cairo igen och denna dag mådde jag betydligt bättre (men fortfarande inte bra). Magen var inte på toppenhumör och huvudet fortsatte sitt karusellåkande men vad gjorde det när jag skulle få gå på zoo?

 

 

Vad ska man säga om Cairo Zoo då? Visste inte om jag skulle gråta eller bara springa därifrån när jag kom in. Detta zoo har en gång i tiden var stort och blomstrande med en massa djur och turister. Nu var det mer fallfärdigt, djuren bodde i burar som inte alls kände inredda för dem och turisterna var definitivt bortblåsta. Överallt kunde du betala för att mata djuren med en pinne alternativt ta kort med lilla lejonungen Simba (fantasifullt namn på en lejonunge va?). Hur som helst var det trevligt att gå runt och strosa under de stora träden och titta på blommorna och en del av djuren. Dock började jag smågråta när jag kom in i lejonhuset. Ett av de lejon som bodde där såg verkligen så ledset ut. Det fanns något så mänskligt i hans blick och han utstrålade verkligen sorg. Det var frukstansvärt. Så nu vet jag inte om jag ska tipsa alla att gå dit så zooet får in pengar för att förbättra det som brister eller om jag ska säga att man borde fly fältet. Det får man nog göra som man vill.

Zooet var jättestort och det tog verkligen lång tid att gå runt där. Det kan också ha varit för att hur den var byggd inte riktigt "made sense". Efteråt så gick vi förbi ett av universiteten i Cairo och ja, Umeå universitetet kan ju slänga sig i väggen i jämförelse. Det var verkligen stort, vackert och tydligen väldigt framgångsrikt.

Sen hade klockan redan börjat bli så mycket att vi behövde ta oss hem för att hinna tvätta upp lite kläder, packa om, vila och bege oss mot tåget igen men för att den gången ta oss till Alexandria.