F*n, f*n och trippelf*n. Skriver och skriver och skriver och när allt är klart så får datorn ett tuppjuck och allt försvinner. Men men, vi gör väl detta igen då!

 

Samma dag som jag kom hem från sjukhuset blev jag tillfrågad av mannen som börjar B (tror han heter Baah eller Baha) ifall jag ville åka till Cairo. Trots att jag mådde skit och magen protesterade och huvudet snurrade så tackade jag ja. Jag kände att jag gör vad som helst för att komma ifrån denna lilla stad, än om jag mår skit på kuppen. 

 

Så runt fem på morgonen begav vi oss till tågstationen här och väntade på tåget. Tur hade vi som fick en sittbiljett för den långa turen för jag mådde inte alls bra. Så jag fick sitta hela vägen medan grabbarna fick stå. Vi kom fram efter typ 3 - 4 timmar och försökte då att få tag i ett hotell. Mannen på B hade redan pratat med ett hotell som hade gått med på att låta oss hyra ett rum men tydligen var det fullbokat när vi kom. Det är typiskt egyptier och planering. Att hitta ett annat hotell var omöjligt då jag och Mido inte är gifta. Så istället söker vi upp ett sjukhus för att jag ska ta min spruta. Blev invisad i ett skyffe som tydligen användes som förråd till rullstolar medan jag väntade på en sköterska som tydligen skulle prata engelska. Det gjorde hon självklart inte men jag överlevde ändå sprutan, trots att det gjorde asont!

 

Efter det begav vi oss upp till The hills i Cairo. Ska jag bo någonstans i Cairo så tror jag det skulle bli där. Gatorna var rena och man kunde se hela Cairo från den platsen. Samtidigt var det inte långt till caféer, resturanger och affärer. I The hills så kastade vi in våra väskor hos Midos kompis och begav oss till en underbar fiskresturang där jag åt den godaste fisksoppan jag någonsin fört in i min mun. Den var gudomlig.

Efter lunchen så begav vi oss till ett Citadel. Det är typ något slottslikande där tre olika kungar valt att bygga sina moskéer. En av de moskéerna är faktiskt den moskée som finns på 20pund-sedeln här. Hur som helst var det väldigt vackert och utsikten var otrolig. Kom även på att om jag låter Mido köpa biljetten och jag har sjal på mig, samtidigt som jag inte tittar på någon, så kommer jag in på det egyptiska priset snarare än turistpriset. Det gäller ju att vara ekonomisk!

 

Efter citadelet så begav vi oss till en annan moskée i Cairo som tydligen var en av de största där jag skulle få träffa en Iman som skulle kunna prata engelska. Det kunde han självklart inte utan istället hade han en tolk som va den mest trångsynta människa jag mött här. Han nochalerade alla mina frågor och skrattade bara när jag tog upp något som jag inte tycker stämmer med koranen. Så mötet gav mig verkligen ingenting! Men jag gav det ett försök iallafall.

 

Efteråt gav vi oss mot Midos farbrors fabrik. Tog väldigt lång tid att ta sig dit men så verkar det vara med den egyptiska trafiken. Man får verkligen inte ha bråttom. Sen va utsikten väldigt tråkig. Fast jag lyckades se pyramiderna från vägen! Men efter en timme nådde vi fabriken där Midos farbror skapar skinnjackor och gelatin (rolig blandning). Det var faktiskt första gången Mido träffade sin farbror på flera år vilket gjorde det lite speciellt. Men vi blev hembjudna hem till han och fick äta middag där. Min mage var inte alls glad över att få äta den översaltade egyptiska maten igen men jag gjorde mitt bästa. Sen blev jag instängd med en massa kvinnor och barn som pepprade mig en frågor på knacklig engelska. Sen fick jag en hel kasse presenter och de ville att vi skulle komma tillbaka snart. Så jag måste ha gjort ett gott intryck iallafall. 

Vi hittade en sovplats hos mannen på B's kusin som bodde en bra bit från centrum i Cairo. Så vi fick sova där hos han och hans fru. De hade också en överdrivet bortskämd och dryg 3åring och 3 månaders tvillingar. Så det blev lite barnbus och bebismys iallafall innan det var dags att krypa i säng och få sig lite sömn inför morgondagens äventyr.