Tänkte ge mig på att skriva lite om barnuppfostran vilket egentligen kan göra att jag tar mig vatten över huvudet. Jag vet ingenting om barn, lite om vad som enligt forskning ska vara en bra uppfostran och ännu mindre vet jag hur det är att försöka ta hand om ett barn. Men det jag vet är att jag är människa, jag funkar som de flesta andra och jag har en bild av hur jag vill uppfostra mina barn när de kommer till världen. Jag har också vänner med barn och sedan om de är supermammor eller faktiskt bara en riktigt bra morsa vet jag inte. Sedan vill jag säga att detta bör inte dras över alla i Egypten eftersom detta är bara min bild av ett fåtal människor.

 

Som jag skrivit tidigare är det väldigt viktigt att ha barn i Egypten. Familj är A och O och överallt ser man unga mammor, i tighta stuprörsjeans, sjal på huvudet och 12cm klackarna på fötterna, bärandes på en bebis eller äldre mammor som reser med hela familjen på en motorcykel, och alla utan hjälm. Det säger väl en del?

 

Vi har den senaste tiden spenderat mycket tid med en av Midos kusiner som bor med sin fru och deras bebis som är knappa halvåret. Supermysigt tänker säkert de flesta men oftast sitter jag där och förundras över deras stress över sitt barn. Jag har som sagt inte mycket erfarenhet av barn och jag kan vara ärlig och berätta att de ibland gör mig nervös. Men ändå har jag en känsla vad som bör och ska göras och vikten av respekt för ett barn.

 

I denna familj gråter barnet för jämnan. Gråter inte barnet så ska han äta eller sova. Det är ungefär det jag ser dem göra med den lille. Okej, det är väl också ungefär var som står på schemat när man är sådär liten men jag förväntar mig mys, bus och kärlek också. Det gör mig förbannad att jag faktiskt aldrig sett denna familj sitta med sin bebis i famnen och slås av den skönhet och oskuldsfullhet deras barn har. Ibland undrar jag faktiskt om de verkligen har sett sitt barn. Sedan gör det mig irriterad att så fort en bebis gråter här så ska alla i närheten börja knäppa med fingrarna, klappa händerna och göra Kss ksss ljud (ni vet, sånt ljud man gör till katter när man vill att de ska komma). Detta för att barnet ska lyssna och sluta gråta. Den j*vel som kommer göra så mot mitt framtida barn för jämnan åker ut, nu vet ni det. Det gör mig mycket irriterad. Gör man inte knäppa fingrar, klappa händer med kss kss ljud så säger man Bass (som vanligt alternativ stavning på mina arabiska ord). Bass betyder iallafall sluta och är det enda ord jag hör komma från deras munnar när en bebis gråter. Detta med att sjunga, lugna och försöka låta go och snäll finns inte. Istället säger man sluta och gungar barnet som om det fått ett åkband på Liseberg!

 

Sedan har alla familjer jag träffat med små bebisar varit väldigt negativ mot sina barn. Dom är weehesh (arabiskt ord för något som är dåligt) och jag har aldrig hört någon säga något gott om sitt barn. Detta kan självklart vara för att barnen gråter mest hela tiden men tanken som slår mig är kanske att de gråter eftersom det saknar närhet, mys och möjligheten till att vara vaken och busa runt. Nä. Äta, åka liseberg, spy och sova är mer deras vardag.

 

Vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska tycka. Nog tror jag att det finns bra föräldrar här också. Föräldrar som baserar en uppfostran på saker som även jag tycker är viktigt. Föräldrar som tycker att de har de finaste barnen i världen. Så låt nu inte detta bli någon fakta. Det är bara min känsla och som i sin tur inte behöver stämma!