Resan började egentligen på kvällen den 22 augusti då jag och Sandra skulle ta oss mot stockholm, Arlanda och sedan vidare till Kusadasi. Även detta år tog vi nattbussen och det blev inte många timmars sömn. Att sova på bussen mellan Övik och Umeå går alltid så bra och jag sover oftast hela vägen, men att åka mot stockholm mitt i natten ger min nästan ingen sömn alls. Man sitter som en ostkrok i stolarna och när vi väl kom till rastplatsen i Tönnebro värkte rumpan som bara den!

Flyget mot Izmir gick bra och där fick jag iallafall möjligheten att blunda lite, trots flygrädslan. Var nog så utmattad att jag inte orkade engagera mig i varje skak som planet gjorde. Anlände till Turkiet i långleggings och lång stickad tröja. Kändes inte som en allt för passande klädsel.

Det tog en timme att ta sig till Kusadasi och vårat hotel Ida Apart otel (fråga inte varför H:et saknas framför hotell, men det gjorde de på alla lägenhetshotell där).  Rummet var avskalat och inte alls lika fint som det vi hade i Tunisien förra året. Kylen pep högt hela tiden och ACn (som vi förövrigt behövde betala för) skramlade på hela nätterna.

Så fort vi gjort oss hemmastadda i lägenheten och bytt om till mer passande kläder för 35graders värme så gick vi ner till en resturang för att äta lite. Lunchen gick i regel på 8-12 lire (30-45 kronor) och maten var oftast mycket smaklös och onyttigt. Efter lunchen tog vi en promenad i stan och försökte lära känna omgivningarna lite. Vi gick till stadens fredsmonument och tog lite bilder innan vi sedan gick tillbaka till hotellet, badade lite och gjorde en tidig kväll.