Fredagen den 13de, en känd otursdag för många men även en resdag för mig. Slutade jobba 07.00 på morgonen (jobbade natt) och dagen handlade mest om att säga hej då till alla, packa om väskan sjuhundraelva gånger och sedan bege mig mot nattbussen som skulle ta mig och Sandra till stockholm. Avstod från att sova något alls under dagen för att jag tänkte att jag då istället skulle sova som ett litet barn i bussen. Pyttsan!

Några rader bakom mig och Sandra satt ett gäng unga tjejer. Dessa var kanske runt 16-17 års åldern och de hade planerat för en helnatt i bussen. Godis, dricka och en massa samtalämnen tydligen, eftersom de inte blev tysta förän långt in på natten. Visserligen gjorde det inte mig något eftersom jag inte alls kunde sova så gott som jag hade tänkt. Tror de längsta sovpausen var på ca. 20 minuter medan den vanliga längden under natten var 10 minuters. Någon gång vaknade man även till av att chaffören körde ut på de räfflade vita sträcken på vägbanan. Då vaknade man upp och trodde man såg döden i vitögat. Höll chaffören på att somna? Det var en mycket dimmig natt dessutom vilket gjorde hela resan ännu mer osäker. Men 05.30 kom vi fram till stockholm, otroligt trötta men oskadda.